Äntligen så kom jag då ut på lite träning igen. Har haft lite småtendenser till låsningar i några dagar som har oroat och därför så var det kanske inte så smart att köra Powerslide utan clapskena idag. Med clapskena så gör det att man kan lyfta hälen, precis som på riktigt längdskidåkning, vilket borde vara skonsammare mot knäet. Men det gick riktigt bra med knäet och jag har ännu inte fått något bakslag. Det var alltså första träningen sedan måndagen den 12 maj och operationen var den 14:e. Visst är jag lite svullen och idag har jag slarvat med rehaben men dagen är ju inte slut än...

Jag drog iväg strax efter klockan 19:00 och började med att köra lite på gamla E4:an mot Nyköpingshållet för att sedan vända och körde upp på en grusväg för att se om kompisen Hasse var ute. I början på grusvägen så är det riktigt dålig väg med mycket tjockt grus och jäkligt svårt att köra. Givetvis var han inte ute på tomten så jag körde vidare och direkt därpå så blev det lite bättre grusväg. Efter en tuff uppförsbacke så var det inte så långt kvar tills jag kom på asfalt igen och jag körde igenom själva bebyggelsen på "andra sidan ån" som vi i Vagnhärad säger. Sen kör jag lite hemåt och kommer på att Tim ville att jag skulle hämta hans ryggsäck hos en klasskompis till honom. Så jag åkte bortåt till Bronsåldersvägen, som det heter, och där är vår "egen", min och Ullis, backe som vi kör backträning i. Den har ca. 6-7 % konstant lutning i dryga 200 meter för att sedan plana ut lite. Efter drygt halva backen så måste jag stanna för att vila lite. Hjärtat slår för fullt och jag skulle ju ta det lite lugnt idag. Fortsätter igen, efter vilan, och kommer då upp till huset där jag får en granne att ringa på dörren till huset jag skulle till. Lite bökigt att ta av sig prylarna bara för det. Hampus, som han heter, kommer ut i morgonrock och jag kör upp för den lilla, men branta, uppfarten och hämtar Tims ryggsäck. Jag tar på mig ryggsäcken och börjar oroa mig för nedfärden och några personer iaktog mig. Det finns ju broms på mina Powerslide men jag är inte riktigt van och det är inte säkert att den klarar av lutningen och mycket riktigt så går det fortare och fortare och jag började få panik! Ser grusvägen som dyker upp till vänster och slänger mig uppför den och fortsätter igenom skogen. Lite bökigt på slutet med alla rötter och så men det fick gå. Det var bara att ta det lugnt!

Åker igenom själva centrum och snackar med några jag känner, en skall förresten springa maran imorgon, och efter det så drog jag hemåt. Det blev en tur på runt 46 minuter men kanske 40 minuter effektiv tid. Lite småsvettigt men grymt kul och inget bakslag med knäet!

Jag känner att jag har tappat en hel del av konditionen men nu känns det som om jag är på rätt väg iaf. Visserligen så är det fortfarande lite osäkert med knäet men det känns klart mer positivt i hela kroppen, det här behövde jag!

Imorgon sitter jag bänkad och ser Stockhom Marathon! Jag lär få massor av inspiration!

Men först - rehab!

Johan Wellton - jonglören! Bra men det räcker inte ända fram!

Karina Sarkisyan - Ett spännande öde! Jag missade lite i början men det jag hörde var superbt! Men hur långt räcker det? Allvarligt talat så tycker jag att det flyter mycket bättre än t.ex David Fang. Juryn verkar inte lika övertygad.

RMK & Co - Nä, inte i min smak. Visst har de talang men inget extraordinärt. Men nu är juryn mer positiv!

Så hur går det?

Jag tror att Zara vinner men Seth ligger i bakvattnet!

Kodjo - Klart kul och duktig kille som vi garanterar kommer att se mera av!

Så var det äntligen finalen igång och hur kommer det då att gå?

Min favorit är den superduktiga kortkillen Seth men jag tror att söta Zara kommer ett vinna. Hon är grymt bra men lite hård i rösten men det räcker gott och väl för att tokimponera på mig! Och så tror jag att Seth kan bli lite spänd och missa lite ikväll, det är bara en känsla medan Zara verkar vara säkerheten själv.

Nu sjunger...

Sebastian - Nä, visst är han bra men inte så att han skall vinna allt. Lite mycket miss på en ton ibörjan också.

Sofia - Ungefär som Sebastian, började lite osäkert men var rätt säker på de högre tonerna.

David Fang - Väntar med spänning på vad David har att erbjuda!! Ah, det är ju bra men visst är det lite småmissar här och var? He he, lite svårt att höra faktiskt. Men han är helt klart en dark horse och ingen i juryn törs väl säga ngt om en eventuell felton. Ett vasst startfält, helt klart. David bäst hittills!

Seth Engström - Det här har jag väntat som mest på och vad blir det? Ah, det är ju sjukt - hur gör han? Han låtsas fumla men har full koll! Han måste ju vinna, för det här är världsklass! Och så ödmjuk!

Zara - Det här är alltså den jag tror kommer att vinna men efter att ha sett Seths korttrick så är jag inte lika säker längre. Nu till framträdandet! Härlig och säker start men kanske lite svår låt för ett barn. Vid höjningen så ryser man och det känns som om det kommer mer! Ja, vad säger man? Perfekt! Det blir stenhårt men hon verkar få publiken med sig. Ja, hon borde vinna! He he, det blir hårt det här. Tror det blir svårt att toppa Zaras och Seths nummer!

Paus!

Strax efter klockan sju så var jag väl vid halvt medvetande och såg att barnen var upp och somnade sedan om för att vakna en timme senare av alarmet. Jag hade ställt den så att jag skulle hinna upp och ringa om en tid hos sjukgymnasten men jag tryckte av larmet så många gånger så det blev lite bråttom på slutet då telefontiden bara var mellan 8:15 till 9:00. Så det var med lite sömndrucken röst jag fick fram vem jag var och så. På onsdag nästa vecka fick jag en tid men inte kommer jag att kunna vänta med träning tills dess! Och absolut inte efter morgonens kommentar från Mackan! ;-)

Men det är lugnt, Mackan! Jag vill så gärna ut och träna så det var bara en bra knuff i ryggen! Bland det bästa jag vet är att folk inte riktigt tror på mig, då höjer jag mig oftast. Liksom för att motbevisa dem, det var nyckeln inför mitt bästa lopp, som ju var Lidingöloppet 2005. Och den berättelsen, jag skrev efter, ger mig också mest och bäst känsla då jag läser den.

http://web.telia.com/~u15653696/race05.htm Scrolla ned till "Lidingöloppet - det tuffa loppet!" Jag har även sparat alla gratulationsinlägg, i min gästbok på www.puls.se , efter loppet, det ger mig verkligen rysningar av välbehag. Grym känsla och det tackar jag för!

Efter det så slappade jag lite och kikade runt lite på nätet och fick mig några goda skratt och ryckte även till lite:

http://www.youtube.com/watch?v=t5uxXAZNii8 Ha ha, jag har ju sett det här klippet förut, trodde jag iaf, så jag var inte riktigt med...

Och så avslutar vi med en "Rambo-kvinna!" :-)