Hipp hipp - hurra!

Så vaknade man men med lite ångest över att inte ha lyckats få till en födelsedagspresent till Ullis. Men vi skulle ju till Nyköping då jag skulle lämna blod på förmiddagen så då kanske man skulle få tillfälle. Ullis lillesyrra skulle följa med och jag försökte få henne i maskopi för att kanske köpa en present från mig.

Men när jag väl ringer upp henne, lillesyrran alltså, så svarar Ullis jag blir helt paff och kommer inte på något att säga utan lägger på luren och hoppas att hon tror att samtalet blev avbrutet.

Blodgivningen

Sen var det dags att lämna blod och det gav mig en bra anledning att stänga av mobilen. Det gick smidigt och när jag skulle välja "present" så ser jag en ryggsäck, tror jag iaf, och då far små luriga planer i mitt huvud! Självklart så skall jag ge den till henne och med det ett tillhörande kort där det står att hon får byta. Ja, och så lite små lustiga rim och kortet i sig är värt en egen berättelse men den hoppar vi nog.

Och är Ni inte redan blodgivare så är det dags att tänka till! Det gör inte ont och är faktiskt lite skönt att tappa! Man gör en god gärning och blodmängden är tillbaka på någon dag.

Parkeringsböter!

Sen åker jag ned på stan och försöker "hjälpa" Ullis lillesyrra, C, att köpa en present genom att lura iväg Ullis men det var nog C som blev mest förbryllad! Hursomhelst så hade hon visst redan köpt en present.

Vi stannar till och käkar på Mc Donalds och jag glömmer helt bort att jag bara slängt i för 45 minuter parkering...

När jag går för att hämta bilen så ser jag den där förhatliga lappen på bilrutan och ser att det gått över med endast 10 minuter i princip. Blir lite (!) sur och åker runt på parkeringen för den nitiska Lisan borde jag vara kvar på "brottsplatsen"! Men jag går bet och tur var väl kanske det för jag har egentligen inget att skylla på. Det värsta är att jag är lite långsint men Ullis fick mig på bättre humör och tyckte att det inte var något att hänga läpp för.

Fest!

Sen var det trevligt med besök och gott fika. Allt var hemmabakat och det gör det lite trevligare på något sätt. Tårtan jag bakat var också uppskattad, kul! Det var för övrigt en Pinochiotårta.

Kvällen avslutade vi med hämtmat och Tim och jag tog pizzor medan Ullis och Felix valde Kycklingfilé! Smaskens!

I natt så är det final i Hockey-VM för juniorer! Det missar Ni väl inte?

Vad ser du helst på?

Stjärnorna på slottet har jag inte tittat så mycket på förut men jag blev positivt överraskad då jag äntligen såg det. Det är ju riktigt kul att komma några av "stjärnorna" lite närmare och det är ju förstås kul då det hettar till lite! :-)

Körslaget är ju ett typiskt familjeprogram så har man barn så brukar det bli att man kikar. Nu brukar jag ju iofs gilla sådana här typer av program men det börjar kännas lite tråkigt redan. Det går nog inte att köra hur många säsonger som helst. Det kanske skulle blir roligare om man hade en annan typ av jury istället för att kapitalstarka flickebarn (?) röstar.

Själv så kikade jag på semifinalen mellan Sverige och Slovakien och det är jag glad för! Vilken spännande match!

Så - Var med i min omröstning!

En kompis körde något slags "uppkörningstest" för att bli spinninginstruktör så alla som ville fick komma och spinna och det ville man ju inte missa. Ullis sprang förstås dit medan jag tog bilen tillsammans med hennes lillesyrra. Väl på plats så har förstås hela vattensystemet frysit så det gick inte att ta vatten och jag hade bara tomma flaskor med mig. Som tur var så hade Millan, Ullis lillesyrra, med sig två flaskor iaf som vi delade på.

Jag kände mig lite småseg från start och benen var inte riktigt med men det blev hela tiden bättre ju mer man tog i.

Och hur var det då? Nu skall vi hänga ut polaren! ;-)

Visst märkte man att han, för det var en kille, var nybörjare men det var faktiskt då han körde på det inlärda. När han körde från sig själv sas så var det klockrent. En bra kille som gjorde ett bra pass och han placerar sig absolut i den översta halvan på bra spinningpass och det här var ändå hans första! En grym start.

Avslutningsvis så var det en bra stretching och lite avkoppling, kul!

45 minuter spinning och en kvarts stretching.

Vilket lag Sverige fått fram! Det såg onekligen lite jobbigt ut då Sverige hela tiden hade stolpe ut mot Slovakerna men tiden tog ut sin rätt och Sverige vann helt välförtjänt och vilka prestationer det var. Hedenby, Backlund och Möller! Ja, vad säger man? Framtiden är säkrad för svensk hockey och det var många fler som var duktiga.

Som Ni läste i förra inlägget så fick Ullis och jag stå i bilkö i 1,5 h. Efteråt så hamnade jag i en diskussion där en person menade att det är bättre om man bara använde en fil för själva kön så att räddningstjänsten kom fram lättare. Men det är ju omöjligt, menade jag och tyckte att det räcker ju med vägrenen, det är ju ganska stor på motorvägen. För det första så skulle ju kön bli dubbelt så lång och hur skulle det gå till rent praktiskt? När det helt plötsligt tjocknar på så skall alla och jag poängterar ALLA på en gång ligga i höger fil.

Värre är det väl att många inte kan hålla sig utan själva använder vägrenen för att ta sig fram. Om inte ens det funkar, hur skulle man kunna få folk att bara använda höger fil vid köer...

Efter att ha varit uppe i Södertälje och shoppat lite till Tims födelsedag, förresten den dyraste födelsedagen - pust, så skulle vi bara åka hem och fastnade förstås i den värsta kön jag har varit med om. Vi fick stå still på motorvägen i ca. 1,5 h! Det var ju den där olyckan precis utanför Vagnhärad. Det läskiga var att det var många, däribland jag, som inte förstod hur halt det var. Det såg rätt torrt ut på vägen men skenet kan bedra.

Hursomhelst så var uppladdningen kanske inte den allra bästa men med de helt oanvända Ice-bugsen, fast jag fick dem för över ett år sedan, så kändes det inspirerande och jag var vid gott mod från början. Skorna kändes lite stela men det gick bra att springa men se fort vi sprang uppför en brant backe så började jag känna av att fötterna gav upp. De blir liksom sladdriga och det i kombination med lika sladdrigt underlag gjorde att det inte dröjde länge förrens jag fick ge upp. Eller förresten! Jag kämpade mig fram i 25 minuter och det fick bli lite fartlek då jag springer ikapp Ullis och sen får jag stå still och låta blodet komma tillbaka till fötterna igen.

Trist! Men ett löppass är bättre än ingenting!

Ah, första dagen på nya året och det är på något sätt en brytpunkt. Nu har jag kommit igång och tränat ordentligt och förhoppningsvis så kan jag fortsätta på det nya spåret. Och har man då några nyårslöften? Faktiskt så har jag bara ett, för ovanlighetens skull. Det är 35 minuter på Trosa Stadslopp! Det låter kanske inte så tufft men eftersom min styrka ligger, eller rättare sagt låg, på de längre distanserna som typ halvmaran och maran så blir det nästintill omänskligt svårt. Per automatik så måste jag förstås gå ned i vikt ca. 20 kg och komma igång med löpningen ordentligt. Förhoppningsvis så gör det att jag kommer i form för mycket annat också.

Och hur var kvällen/natten igår då? Den var jättetrevlig och vi sjöng och hade roligt! Smällde lite raketer och skålade måttligt! Lite trött idag men egentligen inget annat.