Så var det då dags att träffa den gamle "SpringTime-läkaren" Carter Farrell idag och jag tog pendeln till T-centralen och sedan var jag på gång att försöka ta T-banan innan jag kom på att det var gångavstånd till Sveavägen. Jag förlorade typ 10 minuter på mitt velande men hann ändå ta mig en Latté och en smörgås innan på fiket i samma hus.

Sen gick jag upp och förklarade läget för honom och han blev så chockad över min stelhet att han genast fick mig att stämma träff med en ryggspecialist på Friskis & Svettis-praktiken. Men innan så fick jag gå och göra ett Reumatismprov! Oops! Var det så illa?

Jag måste erkänna att jag var lite orolig hur testet skulle gå till, jag var ju inte förberedd. Det var dock bara ett vanligt blodprov i armvecket. Sjuksystern var riktigt skicklig på att dra in den där stickan, det var nog det snabbaste jag sett!

Sen skulle jag bege mig tillbaka till jobbet men det var lättare sagt än gjort. Först så börjar jag gå åt fel håll efter att en tjej lurat mig! Sen känner jag att jag är helt fel ute och frågar en annan person och då kommer jag på rätt köl igen. Väl framme så ser jag att det är på håret att jag skall hinna med tåget och hoppar in. Men inte f-n går tåget inte! Vi sitter väl där i 20-30 minuter när det kommer fram att vi måste ta ersättningsbussar och det är ju lysande för en som inte hittar så bra! Och inte var det så mycket till hjälp heller men det var ju till slut bara att följa strömmen. Lite roligt var det då det kom flera bussar och hela högen går först åt ena hållet och sedan åt andra hållet då inte ens chaufförerna visst vart de skulle.

Till slut så kom jag då tillbaka och "Långstånken" väntade på mig vid matsalen. Schysst!

Gott käk och sedan skulle jag till min nya arbetsplats - målningen! Riktig kul att prova något nytt och dagen gick rätt snabbt. Den första cylindern jag målade blev dock inte så vacker.... Hoppas kunden inte är så kräsen... Sen fick jag till det desto bättre!

Men till löpningen då! Eller inte förresten... Carter sade att jag inte fick springa på ett tag. Behandlingen, som jag skall få, måste få en chans att värk... oh, förlåt - verka!