Nja, inte rikigt men knutarna på huset verkar aldrig bli klara!

Sen ibland så glömmer jag bort dem och då börjar jag fundera varför de aldrig kommer upp. På framsidan så är allt klart med midjebräda och allt. Riktigt snyggt om jag får säga det själv och det gav mig lite stolthet att ha fixat allt själv! :-)

Men på baksidan verkar det ta tid och det gav mig alltså lite huvudbry!

Saken är det att jag nog, tack vara altanen, bestämde mig för att inte sätta upp en midjebräda och det i sig gör att man funderar lite extra. Skall det vara så skall det väl vara lika, tänker man ibland. Sen så gör fästena till stuprören på ena sidan det lite svårt.

Hursomhelst så fick jag faktiskt upp en knut på baksidan idag! Det började dåligt med spikar som vek sig och dålig riktning så jag fick lossa på brädan igen! Men shit! Sen gick det bättre och vitfärg kom på redan innan uppsättning och sen efter för att täcka spik -samt skruvhålen! Jag hade inga riktiga spikar så jag skruvade i om vartannat! Lite bök med parabolen var det också då jag fick lossa ena fästet och under tiden jag fixade med knuten så stöttade jag parabolen med ena stegen. Barnen undrade varför det inte var ngn bild på teven! :-)

Så nu är det bara en jäkla knut kvar! Dröjer det ytterligare några år?

Hela familjen tog en tur till Nyköping då vi skulle köpa en present till svärmor som fyllde år. Jag passade på att köpa lite papper till skrivaren och en färgpatron till densamma. Lite tråkigt att inte ha färg på fakturorna man skriver. Lite färg och glädje skall det vara då man skall betala! :-)

Efter ett kort besök på nyöppnade Max, i Nyköping, så drog vi hem igen. Vi hittade förresten en schysst blus till gamla svärmor, den var snygg!

Maten på Max smakade faktiskt helt okey också! Vi brukar alltid ta Mc Donalds men det här var nog ett strå vassare. Kul med så mycket valfria tillbehör också.

Sen hos svärmor så blev det gott fika och sen även lite att dricka.

Senare på kvällen så blev det förstås Robinson och det har nog fått en uppsving. Läskig olycka med Jarmo men han skall förstås visa sig som Stålmannen efteråt. Själv skulle jag nog varit väldigt ynklig! :-)

Trist att Erik åkte ut, han förtjänade att gå vidare men mot Anna i vattentävlingen hade han ingen chans. Jag blev riktigt förvånad och imponerad över henne. Jisses! Prova själv i badkaret men förstås med lite bevakning! :-)

Jag förstår precis hans agerande, det var jäkligt ärligt - men dumt - att säga att besvikelse var det han kände i första hand. Han borde förstås ha framhävt de andra som slog honom men är man tävlingsmänniska så är man. Jag lovar Er att det inte finns många i världseliten som inte tycker att de själva är bäst. Det skall man tycka men kanske inte alltid säga! :-)

Man måste tro på sig själv men när det även handlar om så mycket annat så bör man hålla en låg profil.

Ullis var sugen på en cykelrunda men innan vi hann göra oss klara för avfärd så hade det börjat regna och mitt bakdäck är dessutom helt platt!

Antagligen så är det pyspunka så jag pumpar däcket och kollar om det håller trycket. En x-tra slang är medpackad och efter 10 minuter så anser vi att det ser ut att funka så vi drar iväg.

Det duggar lite grand redan från start och det blir hela tiden värre. Dock inte så värst farligt så man kan t.o.m ligga på rulle utan att bli tokdränkt.

Benen känns som vanligt sega i backarna så där drar Ullis ifrån men då det senare sluttar nedåt så gör min tempocykel det lätt att komma ikapp.

Men bortåt Tystberga så utbrister Ullis att mitt bakdäck verkar ha dåligt med luft. Jag kikar nedåt och inser faktum.

Vi pumpar i lite luft och jag ser samtidigt att det är hål i däcket, det pyser rätt friskt. Ser inte så lovande ut men vi kör vidare ett tag till efter pumpandet. Men det går inte så värst länge och pysandet blir värre.

Vid Tystberga-korset, om man får kalla det för det, så bestämmer jag mig för att byta slang men givetvis så har jag glömt däckborttagarna! Ah, shit! Då bestämmer vi oss att Ullis kör vidare och jag försöker ta mig till min mamma, som bara bor en liten bit ifrån. Men när jag försöker pumpa igen så blir det en ordentlig punktering och all luft åker ut på några sekunder...

Asch då! Jag ringer till mamma och hennes karl svarar och han åker på stört! Jag förklarade att jag fått punktering och har glömt mina verktyg. Efter ca. 10 minuter så kommer då Bosse, som han heter, och han ser lite fundersam ut då han inte ser ngn bil... Hm, glömde jag att säga att vi var ute och cyklade? :-)

Men då jag plockar bort både fram -och bakdäcket så får vi in cykeln i bilen och jag får skjuts hem!

Gissa om det var skönt med en varm dusch då man varit kall i ca. en halvtimme och Ullis var lite förvånad att jag redan var hemma då hon kom hem! :-)

Sen på kvällen så blev det födelsedagskalas hos en kompis till Ullis och mig.

Det bjöds på god mat och dryck men då jag körde så blev det inte mer än lite välkomstdryck i alkoholväg, för mig.

Trevligt men sen längtade man hem. Vad är det man säger? Jo, borta bra men hemma bäst!

Imorgon så blir det nog en långrunda på cykeln tillsammans med Ullis. Får se hur det går med benen då. Vore ju kul att komma igång igen.

Idag så skippade vi fotbollsträningen och de barn som ville och kunde fick springa Oppebylöpet istället och 7 st. tappra ställde upp.

Jag tipsade dem om att starta lugnt men det gick visst inte in hos alla! George startade som han hade eld i baken och Felix körde lite lugnare.

När de drog förbi mig, i starten, så ser jag hur det lyser ur ögonen på George och i slutet på första raken så har han redan byggt upp ett bra försprång till de andra. Nästa gång vi ser dem så är det i slutet på banan och han har fått släppa förbi 4 stycken så han blir femma, gott nog! Bravo!

Sen kommer det några emellan och Felix kommer väl in som 8-9:a. Kul! Han startade väldigt lugnt och t.o.m i det bakre fältet, det hade han ju inte behövt gjort iofs.

Strongt gjort av Dennis också som joggade hela vägen, han har haft det lite tufft rent fysiskt. Sträckan var 1,7 km och några av killarna startade 20 minuter efter då de var lite äldra också. Alla gjorde det bra och de fick en lite pokal var.

Sen sprang polaren Markus och han körde milen på 36.4x vilket han blev 2:a på.

Under tiden de stora sprang så fikade vi andra. Ja, jag är ju också stor men jag sprang förstås inte. Det hade jag inte klarat, iaf inte idag.

Ullis och jag snackade även lite med damsegrarinnan, Anne Martikainen, som alltid är trevlig. Det var mycket sporrande då han själv haft liknande strul som jag har nu och kommit tillbaka. Det kanske finns hopp för en annan också.

Aj då, det där gick inte som vi hade tänkt oss.

Det började bra men sen så började vi att gå bort oss lite grand samtidigt som de kände av alltför hårt schema på slutet.

Tror vi hade match i torsdags, SN-bollen på söndagen och sedan idag, innan matchen, så hade de även Skoljoggen...

Men våra motståndare var duktiga men vi hade lite otur på en del mål och som vanligt så hade vi lite otur på en del chanser.

Sen i slutet så fick vi en spelare skadad också! Han stod på topp och fick en passning och när han vänder om så kommer målvakten i full fart. Med en fint så får han iväg bollen men bara för att i nästa stund rammas över knäet. På seniornivå så är det frilägesutvisning men det var inte med flit och Tim, domaren, gjorde helt rätt som förstås inte visade ut målisen.

Tim gjorde förresten en riktigt bra insats som domare och gissa om det kändes konstigt att ha ena sonen i laget och den andre som domare!

Men vi hade snackat igenom det ordentligt innan och spelarna fick inte prata med Tim som kompis under matchen, det gick bra.

Då det varit mycket fotboll i dagarna och killarna har dessutom "Skoljoggen" imorgon så var tanken att bara prova ut kläder samt ha lite teori.

Men när jag blivit klar med teorin så började det spritta i deras, tidigare, trötta ben.

Sen kom även Edis, som blev utsedd till bästa spelare i förra A-lagsmatchen för övrigt, in och hjälpte mig med träningen.

Jag började på med att förklara och visa på hur man skall ställa upp mot ett spelskickligt lag och Edis gick in och visade på hur man stöter upp och fyller på i försvaret. Det gick förbaskat bra!

Killarna fortsätter att gå framåt med stormsteg och det här visar på att det finns mycket kvar att hämta.

Imorgon så möter vi ett mycket bra lag och då får vi se hur det ser ut i praktiken.

Vi avslutade med att köra 3 straffar var och det var kul att se hur det gick. Bra att veta vem man skall ha som straffsparksskytt.

Och roligt att se hur många utvecklat sina skott.

Coaching i värme!

Så var det SN-bollen igen och som vanligt så skulle både Tim och Felix spela. Och eftersom det finns flera engagerade föräldrar i Felix klass så tog jag mig an att bli lagledare för Tims lag. Där fanns det bara en tjej som spelade fotboll i lag men Tim tränar ju iofs alltid med Felix lag. Totalt sett bara 2 killar och det gör en hel del när de börjar bli stora. I början så stod Hampus och han är inte den mest idrottsintresserade men gjorde sitt bästa. Och givetvis så kommer vi i en stentuff grupp och vi har väldans otur med målen!

Tror vi hade 0-17 i målskillnad men mot Rio, som vann hela årskurs 7 så klarade vi av att hålla nere siffrorna till 0-4 (fast själv tror jag bara det blev 0-3), då stod Tim. Han är för jäkla bra i mål fast då missar man chans till hårda skott utifrån ifall han står då han skjuter som en häst sparkar!

För Felix så gick det bättre men där var det hårdare seedningssystem vilket gjorde att bara den bästa 2:an i varje grupp gick vidare och där hade de otur.

Under dagen kände jag mig alltmer matt då solen stekte!

När jag kunde så försökte jag ställa mig i skuggan men det hjälpte inte. Jag brände mig rejält på huvudet och väl hemma så toksomnar jag och blir sen jätteseg. Dagen efter, på jobbet, blev en pina och dessutom med en tråkig händelse där jag märker att en kille snackar lite mycket skit. Då jag själv är matt och låg så blir man lite påverkad. Jag kanske inte skall säga ledsen men iaf lite besviken.