Nu sitter man ju med en krånglande kropp och längtar tillbaka till gammal form.

Vad tror Ni? Kommer jag att kunna gå under 3 h på maran, det har jag inte lyckats med ännu och lite bakgrundfakta är på sin plats:

I början på 90-talet så tränade jag och Ullis bror rätt mycket, tyckte vi iaf då. Trots det så lyckades jag inte ens gå under 3 h på Lidingöloppet på 3 försök.

Sen så blev det ca. 7 års rätt hård styrketräning och off-season så var man uppe och nosade vid 100 kilo, inte direkt så löparvänligt om man säger så.

Det gick rätt bra men det innebar också misstanke om doping och det var ju ett slag på käften samtidigt som man själv insåg att branschen inte var så ren som man själv först trott. I samma veva så gick min far bort och då blev det för jobbigt. Efter att ha varit låg ett bra tag så ville jag börja träna igen och då började uthållighetsidrotterna att locka igen så då satsade jag på klassikern, det skulle väl inte vara så svårt...

Skidorna då? Misslyckades totalt med vallningen och jag fick inflammationer i alltfrån muskelfästen till prostatan...  Kom väl i mål på 8.25

Cyklingen? Det verkar passa mig bra men 30 mil är förbaskat långt! Jag kom i mål på 10 h och 50 minuter. Ännu så har jag inte lyckats helt ett enda lopp fast jag har ändå gått under 10 h.

Vansbro är värd sin egen histioria. Jag kan f-n inte simma men med våtdräkten så blir det lite bättre flytläge och får jag ett par timmar på mig så kommer jag, trots stora problem, i mål!

Jag sprang alltmer och började tänka att 3 h på Lidingöloppet inte blir så svårt...

Jag stapplade in på 3 timmar, 33 minuter och 33 sekunder...

Pust! Jag som trodde jag var vältränad!

Sen blev det stegvis hela tiden bättre kvalitet samt kvantitet på träningen och tiderna förbättrades hela tiden.

Runt 2004-05 så lossnade det rejält och 2005 så gick jag dessutom med i FK Studenterna vilket gav en chock! Så hård träning var jag inte alls van vid. Jag var van att ta ut mig max på tävling men absolut inte på träning!

Samtidigt så startade jag upp enklaresport vhd vilket gjorde att jag gick in i väggen. Och hela tiden så hade en gammal gymskada gjort sig påmind och nu verkar jag inte kunna springa alls och inväntar svar från Röntgen.

Jag sprang iaf Lidingöloppet på 2.14.44, 2005. Maran, i Växjö, några månader efter gick på 3.09.47 men då var jag inte återhämtad från LL.

Vad tror Ni - kan jag komma tillbaka i bättre form och t.o.m gå under 3 h på maran?

Om jag får gissa så är min miltid just nu 50-55 minuter - om jag skulle kunna springa sträckan vill säga...

Attans! De hade ännu inte fått plåtarna från City Akuten!

Egentligen så vill de heller inte lämna ut svar på telefon men jag bor rätt långt ifrån så de kanske kunde göra ett undantag för mig.

Ja, kommer man någons tillbaka till tiderna man hade förut? Bra fråga, vi fixar en omröstning!

Kände att det var längesedan jag hälsade på min farmor så jag och Ullis tog bilen och drog till Mariefred. På vägen så fick jag för mig att ta genvägen genom "skogen" via Gnesta men det var nog ett av mina sämre beslut någonsin! Vägen var under reperation och jag tror vi skakade fram på en bädd av tjockt lager rullgrus alternativ stora hål i vägen i över en mil! Fy f-n!

Vissa bilar kröp fram i 30 km/h men jag låg väl i runt 60-70 km/h iaf. Konstigt nog så verkar jag inte ha fått något stenskott på vägen men jag har inte tittat efter så noga.

Väl framme så fikade vi lite grand och pratade om allt möjligt. Fast hon har ont i kroppen så utstrålar hon så mycket mer glädje än hon gjort på länge. Hon trivs verkligen i M-fred! Kul!

På hemvägen så tog vi förstås motorvägen hem...

Ser att jag varit lite dålig på att uppdatera bloggen och det är ju lite trist. Speciellt som man faktiskt har lite läsare. Lite kul att det ändå varit lite folk inne fastän jag inte skrivit något.

Så vad har då hänt? Idag så ville Ullis in till Nyköping och köpa lite skolavslutningskläder fast killarna var lite småsega. Själv var jag mycket trött imorse och kanske är det att man varit lite spänd inför det nya jobbet. De nya arbetskamraterna har iaf varit fantastiska och tiden har gått riktigt fort. Men i fredags så var inte chefen där och jag visste inte om jag hade kort eller lång fredag. Man får inte heller jobba över så då var det förstås bara att chansa på att det var kort fredag som jag skulle börja med. Stämmer det inte så är det bara att ta ut några "komptimmar"!

Ah, shit! Jag är så nyfiken på om de kunnat se ngt från magnetröntgen igår.

Nu känns det förresten bättre i magen också, det var på tiden. Käkade nyss lite omelett och det har jag nog inte gjort på år och dar, höll jag på att säga (skriva). Men så läser jag vad jag skrev för ett år sedan och tror Ni inte jag käkade samma sak då! :-) Rätt kul att gå tillbaka ibland, det ger lite perspektiv och är man lite logisk så kan man säkert utläsa vad som exempelvis gett problem och annat. Som typ vilken träning som inte fungerat i längden osv. Och logisk är mitt mellannamn! ;-) Faktiskt!

Det är värre med logistiken, där kommer Ullis in! :-)

Hursomhelst så tror jag nog att jag ringer och kolla med doktorn om han fått plåtarna än!

Mors!

Så var det då dags för MR i Stockholm och nu mådde jag ju dåligt. Skulle jag avboka? Asch, orkar jag bara så är det väl bäst att ta tiden jag fått. Jag vet inte hur jag räknade men väl på plats så är det en timme tills det är min tur. Fast jag blev insläppt en halvtimme innan så det var ju bra. När sjuksköterskan skall ta i hand så tycker jag att det är en dålig idé och hon blir rätt sur över det ... Nä! Inte över att jag inte ville ta i hand men att jag var dålig i magen. Med tanke på smittorisken så får man inte komma om man är magsjuk, sade hon.

Men jag får komma in och med en molande mage så kände jag hur mycket jag andades men nu var ju inte magen de röntgade utan ryggen så det gick nog bra ändå.

Sen så är det bara att gå till parkeringsgaraget igen och det hade nog de minsta parkeringsrutorna jag varit med. Killen som kom bakom mig hade en stor SUV och jag vet inte hur han kom in i sin ruta. Tror stället hette Norra Latin och låg nog på Olof Palmes gata iaf.

Hursomhelst så rullar jag hemåt och stannar för lite käk och för att tanka.

Får faktiskt i mig en Big Mac och lite läsk.

Det var väl f-n! Jag var sjuk för lite över en vecka sedan med magont men inget som egentligen bröt ut. Sen firade ju jag och Ullis våran bröllopsdag och jag tog lite vin och vi käkade även lite paj. Det blev för mycket för magen och på morgonen så fick jag upp allt och mer därtill.

Nu så har jag i flera dagar haft ont i magen som varit som en vulkan och molat och levt om.

Sen hade vi ju träning igår och jag hade hoppats på att Edis skulle ta över man han fick förhinder så jag fick skrika lite själv men man orkar ju ingenting. Så när de larvades lite så hade jag inget tålamod och jag gick in i väggen rejält.

Vi avslutade med lite matchspel men jag stod mest som en staty.

Efter det så blev det förstås värre och idag så skulle jag ju upp till Cityakuten för en Magnetröntgen!