Så var det dags för säsongens första skidåkning på hemmaplan och jag hade vallat igår kväll och det stämde ju inte alls längre. Men jag provade ett varv och det var riktigt bakhalt. Tyvärr så hade det blivit för mycket skräpmat i helgen så jag fick rejäla refluxbesvär och slembildning i halsen. Och med ansträngning så höll jag på att kräkas i spåren. Sen var det några bra killar i spåren och löjlig som man är så tävlar man liksom mot dem. Jag höll undan och drog även ifrån lite men efter det varvet, som är runt 6,5 km, så åkte jag upp till stugan och vallade om. Där träffade jag Pelle Bång och snackade lite med honom. Han tyckte att jag gått upp lite och det är ju sant. Lite hårt att höra det kanske men det var ändå inte för att vara elakt. Och det är ju klart. Nu väger jag 95 kg mot normala 73-75 kg. Det gör ju inte att det går fortare att åka längdskidor direkt...

Men jag drog iväg igen och nu tog fästet mycket bättre, iaf i början. När jag åker om en kvinna så viker hon sin stav utåt så jag får nästan slå bort den när jag skall förbi. Det är på vippen att vi åker omkull för spåren gick visst ihop precis där och det kunde ju inte jag se som kom bakifrån. Efter det varvet så kör jag ytterligare ett varv men nu tappar jag tekniken rejält då jag börjar bli trött och dessutom så kommer en rätt duktig kille en bit bak så jag kämpar på. Kanske lite töntigt att "tävla" så men det är ju alltid en morot. Fästet verkar bli sämre och kanske är det spannet som släpat i lite. Dessutom har det börjat snöa och då blev glidet lite sämre också. Men fästet kom nog tillbaka lite grand ju mer det snöade.

Väl tillbaka i stugan så är jag jättesvettig och det är bara att inse att den nya jackan jag köpt inte fungerar för sport!

Totalt så blev det runt 2 mil och tiden har jag ingen koll på. Efteråt så fick jag rätt ont i ryggen.

Så var det Camfil Cup igen men nu för våra 95:or och eftersom vi har så få 95:or så fick vi ringa in 1 och 2 andra har ganska nyligen börjat igen efter ett långt uppehåll. Lägg därtill att vi hade 2 st. 96:or och 4 st. 97:or!

Med den uppsättningen av lag som knappt spelat med varandra skulle vi ställa oss mot rena 95-lag som dessutom spelat ihop sedan länge. Det kändes nästan som det skulle vara helt kört men det kan man ju inte visa för killarna.

Och visst var det lite tafatt i början men vi stod emot bra när vi spelade bra och några av matcherna i gruppspelet kunde vi fasen ha vunnit med lite flax. Tim hade fint läge i första matchen men fick inte riktigt tid att dra på med släggan. Jag blev helt paff inne i omklädningsrummet, han har enorma muskulösa ben och han kan skjuta hårt. Därför ville jag att han skulle panga på och det gjorde han.

Men vi förlorade alla matcher i gruppspelet och i bronsmatchen så skulle vi möta det lag som vi tidigare förlorat med 5-0...

Men vilken insats! Vi spelade skitbra fast det trillade in några bollar och det var efter ett tag 2-0 i baken men vi gav inte upp. Sen lägger Tim en perfekt långboll mot huvudet på Fredrik Lyvik som elegant nickar den förbi målvakten! Yes! Första målet och nu var det full gas som gäller och nyinringde Beskow får eld i baken och gör några killar och skickar sedan upp den till Felix som dribblar förbi sin motståndare och tåfjuttar in den i bortre hörnet! Skitsnyggt! Wow! Nu steg ljudet på läktaren och efter det blev det straffar och jag undrade vilka som var sugna på att slå. Tim och Felix räckte inte upp handen men jag ville börja med Tim och plockade ut honom iaf. Efter ett tag så ropade jag att han skulle börja och bara dra på och det gjorde han. Målisen hann knappt se vad som hände när Tim dunkade upp den i nättaket. Våran nästa skytt blev Linus som också, liksom Tim, var nervös. Han brände sin straff men det gjorde inte så mycket då Danne i vårat mål storspelade. Sen sköt Chaiwat stolpe in och de andra tror jag också utjämnade. Sen missade Fredrik men Danne i målet stegade fram från målet och drog in den! Wow! Vi vann och vilken knall det var!

Gissa om det blev liv i lokalen! Alla hurrade och föräldrarna blev som tokiga. Det var endast tjuren Ferdina.... Oops! :-) Nädå men skoj var det!

Efter det så fick grabbarna gå fram och ta emot var sin medalj, det var de väl värda!

Nu skall snart en tokglad och stolt coach gå och lägga sig! :-)