Rätt coolt faktiskt! Den enda öppet homosexuella fotbollsspelaren någonsin (?) ställer upp i Lets Dance och till råga på allt så är hon skitduktig fotbollsspelare! Hon har gjort så mycket för svenska damfotbollslandslaget så det är inte klokt och i så många år! Det är bara Hanna Ljungberg som kan mäta sig med "Vickan"!

Nu är jag iofs partisk men vem är den där Elin Klinga? Aldrig hört talas om henne och vad gjorde hon jämfört med Victoria?

Nä, fotbollssverige var nog lite för passiva ikväll och skall vi vara ärliga så borde väl kanske den där snickaren, heter han Willy?, åkt ur!

Rabih är lite för stel men kanske kan han höja sig några steg. Känslan har han iaf men han måste ju lägga ned lite energi. Nä, det börjar bli lite tråkigt. Nu längtar jag till nästa avsnitt av "Mästarnas Mästare"!

Ps. Som gammal byggare så måste jag erkänna att Mattias hade rätt grova, lite odefinierade dock, biccar! Ds. *smile*

Efter att ha kommit på att Felix kanske behöver glasögon så kom det fram att Tim nog behövde det också och det kanske mycket väl!

Skolsköterskan skickade hem en lapp om att Felix kanske behövde gå till en optiker och han hade ett litet brytningsfel och när det kom fram så testade vi ju Tim lite grand och han verkade ju knappt se något alls!

Så idag var vi till slut inne på ett glasögonföretag i Nyköping och visst var det så att Tim också behövde glasögon och faktiskt rätt mycket.

Men barnen hade visst lite krav och när de valt klart så var det enligt en tjej i butiken "de svindyra" bågarna de valt. Men vi ville inte tjafsa då det ändå är lite känsligt med att ha glasögon så de fick de paren de ville men det sved kan jag lova. Bara glasögonen, med finesser såsom härdning och antireflektion , kostade nästan 6000 kronor för dem tillsammans.... Hmm... Sen skall de ha linser också. Tur att man blir utan jobb snart.... Kommer ironin fram?

Men vad skönt det måste bli att helt plötsligt kunna se allt! Det kanske inte är så självklart hur det kan vara...

Känner mig plötsligt tacksam att jag haft bra syn!

Jisses vilken dag det var igår. Då det varit mycket jobb på slutet så var man rätt trött. Fick sluta lite innan på det ordinarie jobbet för att både hinna skicka lite produkter och sedan hasta till Felix utvecklingssamtal. Där var det bara lovord då han låg jättebra till i alla ämnen. Jag kikade lite försiktigt på klockan under tiden då vi hadel tid hos blodgivningen en stund senare. När det var slut så skickade vi med Felix en hundring så att han och Tim kunde få lite käk och drog sedan iväg direkt till Nyköping. Kanske skulle jag hinna lämna lite produkter till en kund också innan. Men magen började skrika efter mat och det blev en liten kamp mot klockan. Produktöverlämnandet gick smidigt och det visade sig vara en tidigare kund fast det hade jag ingen aning om. Det var han som sade det. Sen direkt till Mc Donalds och med hamburgaren i halsen så sprang vi från bilen till sjukhuset och tog hissen upp. Tror Ni inte att magen började att låta efter det? Jodå! Jag kände mig tvingad att förklara mig. Kanske inte så smart att lämna blod då man varit så trött som jag varit på slutet men nu var jag ju ändå på plats och skall jag vara ärlig så känns det faktiskt lite skönt rent fysiskt också att lämna. Givetvis så är den stora biten att det känns bra att hjälpa. Det vill jag gärna påpeka. Bara så att Ni vet så krävs det enorma mängder blod bara för att få ett ensamt blödarsjukt barn att överleva så tänk gärna efter en gång till.

Sicklingsblunder

När jag var klar med blodgivningen så satt Ullis fortfarande kvar på sin stol då en nål visst gått av så det tog lite extra tid. Jag drog ned och körde fram bilen för nu var det bara en halvtimme kvar innan sicklingskunden skulle komma.

Till råga på allt så hade våran spolarvätska frusit så jag fick ideligen tvätta av rutan men i skrivande stund så har det faktiskt släppt och börjat funka igen. Jag var lite orolig att pumpen hade gått sönder.

När vi ringer hem så har kunden fortfarande inte kommit och det var ju faktiskt lite bra. Väl hemma, ca. 10 minuter försenad, så har han ännu inte kommit och samtidigt som man undrar om han överhuvudtaget skall komma så känns det lite skönt. Inget kul att låta kunder vänta. Men han kommer strax efter och det är ytterligare en chef som kommer. Helt klart så är det väldigt mycket välutbildade personer som är öppna för det här med stålsickling. Det har varit många civilingenjörer, proffessorer, chefer och andra ofta välutbildade personer här och fått sina skidor sicklade. Men idag så klantade jag mig faktiskt lite. Inte så att det drabbade kunden något men jag sicklade en skida 2 gånger!

Som vanligt så blev det en hel del snack och mycket intressant saker togs upp. Men när jag är klar med första skidan, som bara den tog lite väl lång tid, så ställer jag mig ifrån den och mitt uppe i ett samtal så tar jag samma skida igen och tänker inte så mycket på det. Men mitt i allt så reagerar jag på att det inte går att se den nya nyansen på sicklingen och det är ju inte så konstigt men jag reagerar först när jag ser , och känner, att en skida, av det första paret, inte är sicklad. Det är ett par nya värsting skidor så det är ju skönt att man reagerar på att det känns strävt när det inte är sicklat. Sen går jag på det andra paret och får en chock. De är så snedslitna så jag får ta i så mycket jag kan. Han har i princip slitit bort kanterna på belaget och jag frågar lite försiktigt om han trampar snett och så var det. Samtidigt som jag tipsar om att skaffa bra inlägg så kämpar jag vidare men helt plana går det inte att få skidorna,

Helt klart det längsta , i tid räknat, jobb jag hittills gjort men ändå rätt kul. Han lär bli nöjd iaf men timpenningen för mig blev rätt låg... Men mycket intressant snack och kanske lockar han hit lite fler kunder när han åker ifrån dem i spåret.

Efter det så var jag tvungen att betala några fakturor jag missat och klockan drog iväg en bra bit över midnatt... Shit!