Så var det måndag igen och Ullis skulle köra spinning med Friskis och Svettis och hon blev lite besviken då det visade sig att Jonas inte skulle leda passet. Det brukar vara hårda intervaller då. Själv så bytte jag om och satte på mig pulsbandet och drog igång. Jag körde lite lättare initialt men det är förvånandsvärt vad fort det går att få upp lite stakvana. Det går lättare och lättare och på slutet så kommer ju nästa spinninggäng och det inspirerar lite på ngt sätt. Hursomhelst så ser jag att intensiteten ökade lite på de sista 12-13 minuterna. Nåja, jag körde lite lugnare de sista 5 minuterna iaf, helt enligt plan. 136 sl/min i snitt och som max hade jag 163. Bra och varierat pass med ett snitt på 26 bpm med andningen och som max 46 då jag tryckte på ordentligt. Kul!

Ja, nu lade jag till uppseendeväckande också för det var premiärtur med min nyuttagna Suunto Ambit2. En riktig värsting och då den legat i butiken i någon månad eller två så tog jag den till mig själv nu. Och att det var ett uppseendeväckande pass såg jag nyss då jag laddade ur klockan för min puls går bara efter några hundra meter upp till 180 sl/min! Och det är alltså inget fel på klockan utan det är så min kropp har funkat på slutet. Det krävs att jag kommer förbi en jobbig period men att se det svart på vitt var .. konstigt! Jag har enorma problem i början, det känns som blodet liksom stryps och det domnar bort lite varstans. Så fastän det inte går snabbare än 6.30-fart i början så har jag alltså en puls på 180! Redan i första riktiga backen så har pulsen börjat sjunka lite och där hade jag planerat att gå lite eftersom det kändes så jobbigt. Den kommer efter ca. 1,3 km. Men sen går det allt bättre och vid runt 7-8 km känns det helt super! Och det rullar på hur fint som helst och jag ser att jag fick en snittpuls på 146 sl/min. Helt sjukt. Jag kände förstås av att jag slarvat med långpassen på slutet men det här var inspirerande. Det förklarar också att jag känner mig så slut på uppjoggen med löparklubben. Det är inte så konstigt om pulsen drar iväg ibörjan. På slutet så drog jag och Ullis på men inte ens då var pulsen mer än 163 som mest. Kul! Jag kände mig grymt stark på slutet men är lite stel så här dagen efter. 17,44 km på 1.48 eller 1.51 Hade ett lite stopp som jag inte vet om det blev registrerad och orkar inte kika efter. Det blir intressant att se hur pulsen beter sig nu och kanske provar lite massage ibland innan för att jämföra. Samt förstås mer stretch!

Så var det klubbträning men det regnade och kanske inte var så jätteinspirerande så det blev bara jag och Ullis! Några har fortfarande löpvila och några är iväg och springer. Men själv så tycker jag att det bara är mer inspirerande att springa då det liksom skall ta emot lite grand. Då sållas agnarna från vetet liksom! ;-) Och så känns det faktiskt bättre efteråt och kanske härdas man lite i psyket också. Nu var det ju inte alls så jäkligt iofs utan snarare nästan perfekt löparväder med lite lätt fallande duggregn. Men det blev lättare träning då det bara var jag och Ullis och jag har som sagt var inte fungerat helt perfekt på slutet. Hässelbyloppet får nog anses som ett relativt lyckat lopp med tanke på hur det har gått efter det. Kanske är man mer inställd på mängdträning nu också. Hursomhelst så började vi att jogga lite på måfå och eftersom Matte W hade sagt att han skulle försöka dyka upp så joggade vi lite mot det hållet men sen började vi att springa lite hursomhelst. Efter det bra tag, kändes det som iaf, så säger Ullis att vi bara sprungit 3 km och det var lite som en käftsmäll. Men vi tuggade på och farten var endast runt 6 min/km och man passerar såklart en hel del backar så lite styrka blev det också. Som vanligt så börjar det kännas bättre efter ett tag och jag vill både fortsätta och inte. Det är ju för sjutton Gunde Svan på teve och det vill man inte missa. Nu handlade det ju om golf iofs och fast jag gillar golf så finns det ju mer inspirerande program att följa men även det här var kul. Sörenstam tränade hårdare än många trott. Tror iaf jag! Sen körde vi plankan jag och Ullis. Vi skulle följa något program där man hela tiden ökar och det kändes fjuttigt att börja på endast 20 sekunder men efter att ha sprungit en mil så kändes även det. (Jag fuskade iofs och körde 30 sekunder)

Yepp! Även idag kom jag iväg rullandes på mina XC Path 2011! Kändes härligt att ta i lite men idag stänkte det upp lite väl mycket på benen så jag ser ut som jag varit ute och kört cross. Kanske skulle slänga på ett par stänkskärmar... Och man blir lite väl flåsig så lite mer luft i däcken vore inte dumt men å andra sidan så blir det lite hårdare träning med mindre luft. Det blev även lite reklam för en kille, som jag känner lite grand, såg när jag drog iväg och kom senare in i butiken. Troligtvis inte en tillfällighet! :-) Får se om jag orkar springa lite på bandet idag för igår kväll så kände jag av halsen rätt mycket. Det var troligvis det som gjorde att jag fick sådana problem på tisdagspasset. Nåväl, det är bara att vänta och se om det bryter ut.

Onsdag och Ullis hade föreslagit att jag skulle ta skates till jobbet och det var smart så fick jag samtidigt lite träning. Men vanliga skates var jag inte sugen på men däremot Nordic Skates och mina låg i källaren. Kanske lite väl opumpade hjul men det är ju bara extra träning. Lite lätt ombyte i ryggsäcken också. Väl framme så ser jag att jag inte har några skor och plockar istället ut ett par Trail-skor. Med dessa sprang jag dessutom lite drygt en kilometer. Lite träning idag iaf. Tyvärr kände jag av halsen på kvällen... Det skulle förstås kunna förklara gårdagens känsla med halsen.

Tisdag och klubbträning igen men kroppen har inte riktigt fungerat. Trött och svårt att komma upp på morgnarna och bara en sådan sak som att vänster lillfinger är konstant fruset och halvt bortdomnat gör ju att man får funderingar. Men det brukar bli bättre på dagen och sen är det bara att hoppas på det bästa att det funkar även på kvällen. 

Och uppjoggen gick väl hyfsat bra då kroppen svarade. Kanske lite flåsigt men det har det ju varit förr i början. Vi körde ett varv extra då det var ganska snällt pass för dagen. Eller för kvällen kanske man skall säga. Det var en enkel udda stege - 1,3,5,7,5,3,1. Röda gruppen körde en till 7:a och gröna gruppen körde ingen 7:a alls. Jag valde den gula gruppen och körde alltså som examplet. Men vid första 5:an börjar jag få tyck över struphuvudet och det blir bara värre. Och i mitten på den längsta intervallen så får jag konstant springa och hålla isär tröjorna från halsen då jag nästan får panik och inte kan andas. Det känns som jag blir stypt. Det slutar med att jag försöker töja alltmer och sen sliter jag bara upp tröjan så understället går sönder. Jag får ändå sänka farten allteftersom då jag mår lite dåligt men klarar ändå av att genomföra passet och håller ungefär jämna steg med övriga i min "klunga". 

3 varvs nedjogg iaf och passet vad kan det ha blivit...? Uppskattningsvis 2 km uppjogg, 400-500 meters löpskolning. Passet borde väl ha gått i snitt på 4.30-4.40 iaf och det blir ca. 5,5 km om inte mina matematikkunskaper sviker... Avslutningsvis så joggade jag ned 1,2 km. Totalt dryga 9 km iaf. Måste upp lite mer dock men det var ett ganska snällt pass.

Nåja, jag hade 45 minuter på mig och då körde jag följdaktligen det som så att Varje 5 minuter motsvarade en mil och försökte tänka mig in i loppet men det är inte det enklaste. Man vet ju på ett ungefär hur det ser ut i början och sen innan Risberg samt efter Evertsberg och förstås hyfsat bra på slutet då jag och Ullis brukar kunna träna sista biten. När det är backigt så ökar jag belastningen och diagonalar även ibland och är det lättare så släpper jag på belastningen men jag skall nog skriva ut en höjdprofil och dela in lite grand. Det är ju inte det snabbaste sättet att ändra belastningen på så det får inte ändras hej vilt! De sista 10 minuterna så fick jag lite påhejning av det andra spinninggänget och det är förstås lite inspirerande. Fast egentligen så tycker de nog att jag är mer knäpp än grym! :-) Bra pass och det går lättare och lättare för varje gång.

Ja, det känns lite som plagiat av Hammarbyserien eller förstås tvärtom om nu Hammarbyserien kom sist. Har inte orkat kolla upp och kanske inte ens gör det. Men Karin skriver bra men det blev lite segt ett tag i mitten och från att ha varit en 4:a i betyg så sjönk det så sakteliga men hyfsat bra avslutning så en 3:a får det bli. Och det tillsammans med en hälsning till min kära faster som fyllde 65 år i dagarna och som jag vet kollar lite på min blogg! :-)

Men för att återgå lite till handlingen så handlar det, förstås, om poliser och deras kamp mot brottsligheten och här får man dessutom in en hel del moraliska frågor och även livet som helhet. Kanske med ett slut som gör att man får fortsätta fundera lite. Iaf lite sådär lagom.