I skrivande stund så håller jag på att föra över passet som var långa intervaller i tröskelfart. Faktiskt så var det de "Nya norska Superintervallerna" och nu är senaste rönen att man får bäst effekt att träna 4-6 intervaller i 8 minuter och det passade bra in i vårat schema så varför inte testa. Men jag var ju så satans trött och hårdare träning generellt på slutet samt tidiga morgnar började sätta sina spår. Jag var sjukligt trött då jag kom hem från jobbet och efter att ha skottat snö så kände jag mig lite lätt febrig och öronen var illröda. Jag tog på mig mina nya Asics Fuji Setsu men tog samtidigt med mig ett par terrängskor ifall jag skulle känna att det blev för tungt på foten. Men vi hinner knappt åka iväg förrän det värker rejält i högra hälen då jag gasar. Men vad f-n! Och framme vid samlingsplatsen så gör det ganska ont i bägge hälsenorna. Skumt! Men vi joggar bort till Trossen-rakan och där förklarar jag att jag måste byta skor och de andra springer på en bit och vänder sen. När jag byter till mina Fuji Racer, som jag tror att de heter, så var det en helt annan känsla. Ruggigt skön löpkänsla men värken satt fortfarande i och både irriterade och oroade. Jag frågade duktiga sjukgymnaste Steneråsen och hon tyckte jag skulle ställa in men jag började bli inställd på att iaf värma upp och försöka men ville ändå få veta om hon trodde det var nära att det skulle brista eller om hon hade lite tips. Hon förstod nog inte det men jag är grymt tacksam för tips och ber om ursäkt om hon tror att jag dissar dem. :-0 Hursomhelst så började det kännas bättre under löpskolningen och när vi sen skulle dra igång så var det ännu bättre. Och nu stod det alltså 4-5 Superintervaller då man skall springa hela 8 minuter i tröskelfart, eller strax under och sen vila i 2 minuter. -Pang! Där gick starten och Sjöslaget och Rydholmen drog iväg ganska raskt och Steneråsen och Rydholmskan öppnade som raketer och jag och Jochen följde strax bakom. Jag ser på klockan att vi öppnade ganska fort men farten stabiliserar sig snart och vi börjar gå om tjejerna. Jag märker att Jochen går som en klocka och låter han hålla tempot och lägger mig lite bakom och får kämpa för att hålla ryggen. Men på hemvägen, vi springer 4 minuter ut och vänder och kör 4 minuter in, så känner jag att det går mycket lättare och jag har lättare att hålla farten. Kanske håller jag även i tempot då. Sen så var det dags för intervall 2 och nu följs Jochen och jag åt lite mer och även Thellen är med en bra stund. Jag märker att jag har lättare nu att följa och går nu upp och styr farten lite själv och kommer lite närmare snabbisarna där framme. Sen på hemvägen så känns det väldigt bra och intervall 3 och 4 får jag köra själv då Jochen fick lite strul med kroppen. Men jag tror att jag ökade och kom hela tiden längre på mina 4 minuter och körde även lite fortare på hemvägen som vanligt. Det var verkligen som att gå på moln, vart kom den kraften ifrån!? :-) Och nu var jag klar men till min förvåning så körde många en intervall till! Vilken härlig klubb! Jisses! Det blev ett riktigt mastigt pass och jag är så nöjd! Jag hade definitivt kunnat kört en intervall till men jag vågade inte utmana ödet. Apropå smärtan i hälsenorna så gick den istället upp i vaderna och det var nog typiska överanstängningssymptom och det var rejält stelt på nedjoggen.

Nu skall jag kika på passet i movescount...

Ser att jag som vanligt tryckte bort en intervall men också att jag hela tiden sprang snabbare och snabbare - skön trend! Tyvärr så var det också som vanligt i början med en puls som skenar eller om det snarare är dålig kontakt.

Men nu dags för sängen! Sov gott allesammans!