Så var det tisdag och klubbträning igen men nu var det riktigt dåligt väder och som vanligt fick vi stressa. Jag blev förresten lite sugen på blodpudding idag, då vi var på affären, och vi köpte samtidigt lite fläskkaré till Tim som inte alls är förtjust i blodpudding. Och eftersom vi skulle springa så fick det endast bli 2 tunna skivor tänkte jag. Dock så ser den där sista karrén alldeles för god ut så jag tog kniven och skar ut en bit. Kanske inte den godaste blandningen förstås men jag kunde inte låta bli. Och det var, bäst att nämna till alla gourmander, inte samtidigt! :-) Hursomhelst så skall vi sticka iväg och jag får ett riktigt magknip och får slänga i mig en samarin. Väl på plats, någon minut försent, så regnar det rätt rejält och vi ser några stycken tappra. Dock sitter några och väntar i bilen. Jag är förstås lite orolig över mina benhinnor och gnäller lite över det och jag förstår om de inte orkade lyssna. Som coach skall man ju peppa och lyssna in vad andra har att säga men ibland måste man få gnälla lite själv! ;-) Nä, så mycket gnäll är det inte. Hursomehelst så joggar vi igång och åt ena hållet kan man knappt se och det är satans kallt regn som slår mot huvudet och jag spänner mig rejält. Men benhinnorna verkar funka bra och hela uppjoggen fungerar perfekt. Lite stretching och jag förklarar programmet för dagen och vi är sju stycken tappra som är där. Det är Berglundsparet, Kihlen, Rainy (!), Linkan samt jag och Ullis. Linkan var lite sliten sedan sist och hade blivit ordinerad lättare jogg. Han kan som vanligt inte relatera till att han körde för hårt sist men någon gång så skall han väl lära sig. ;-) Hursomhelst så blev det lite löpskolning och sedan drog vi igång. Och jag körde alldeles för hårt i början. När skall jag lära mig? Jag hade tänkt att samköra med herr Berglund men han lämnade jag några tio meter bakom och troligtvis så körde han också för hårt men hade vett att släppa mig. Rejält flåsig och lite lätt förvånad att jag inte kände mer i benhinnorna. Dock så kände jag lite i vaderna men det var under kontroll. På den andra intervallen så bestämmer jag mig för att inte gå om Berglundaren men vi hinner inte ens komma 250 meter förrän skosnöret går upp och det är alldeles för tidigt på intervallen som är hela 2000 meter. Jag stannar snabbt och knyter upp men avståndet är lite för långt och jag inriktar mig på att hålla det istället. Men jag får kämpa och nu börjar jag även få både magknip och ont i huvudet av allt kallt regn! :-0. Jag kommer i mål på ungefär det avståndet jag fick lämna men rejält trött men dock nöjd över att jag kunde springa och att det kändes bra. Berglundaren var för bra idag helt enkelt. Kanske gav jag mentalt upp där för jag ger sen upp direkt i början på tredje intervallen och joggar med Ullis som också är lite sliten. Hon fick ont i höften under måndagens pass som innehöll några fartökningar också. 

Grymt impad över allas insatser idag. Och jag är även nöjd över min egen för det här var ett fall framåt då jag varit sliten efter Köpenhamn också. Nu är jag toktaggad!