Ja, det hände mycket den här helgen. Ullis hade sedan länge bokat in Stockholm Marathon och sedan kom inbjudan till hennes syster L´s bröllop dagen innan. Och Stockholm Marathon är inte bara en stor tävling utan kostar även väldigt mycket pengar men vi kollade flyget och insåg att vi nog skulle kunna klara det. Och sedan dyker en möjlighet för mig att springa då en klubbkompis inte skall springa. Men vad sjutton! Skall Ullis springa så kan väl även jag fast jag hade dock inte tränat rent specifikt för det på slutet. Och Ullis hade varit lite småskadad då hon körde lite för hårt efter Skövde 6-timmars. Hursomhelst. Vi flyger upp till Umeå och jag tycker det är lite småläskigt att flyga och våndades lite. Lite problem blev det vid säkerhetskontrollen med min gel som var över 100ml. Men en trevlig kvinna som själv ville börja springa längre sträckor såg lite mellan fingrarna och det var okey. Sen landar vi, allt går bra. Vi går förbi biluthyrningen och det kostade ju skjortan. Känns ju sådär då man i princip bara skall åka 3 mil fram och tillbaka. Nåväl... Vi kunde förstås frågat några bekanta som tagit bilen upp men vi hyrde sedan iaf. Hotellet var värt en egen historia med bland annat dörrar i 3D! Shit! Man blev ju nästan full bara av att titta på dörrarna. Och rätt mörka rum men väldigt säreget. Tyckte det var lite häftigt men kanske lite porrigt typ. Ullis var inte direkt förtjust. Vi går lite på stan och handlar lite mat och gör sällskap med Ullis bror. Sedan tar vi bilen bort till festen och träffar alla. Väldigt trevlig släkt som Ullis syrra gifte in sig i, kul! Bröllopet var enkelt men ändå väldigt fint och tårar föll lite här och där. Jag valde att titta bort när brudgummans mor grät för annars hade jag sprutat tårar! :-) Lite tipspromenad innan maten och jag klantade bort mig lite fast jag visste ju svaret på en fråga som tagit mig åtminstone till final! ;-) Grr... Sen försökte vi att få det att inte bli för sent med tanke på loppet och vi tog vår rödbetsjuice till allas förvåning. En del trodde vi tog en sup! Nja, inte direkt. Tyvärr var det ruggigt kallt i lokalen och det tog på musklerna som skakade lite. För de som drack var det nog ingen fara men Ullis och jag huttrade! :-0 

Hem for vi och försökte få lite sömn innan vi skulle upp tidigt. På morgonen så blandade vi till vår sista energidryck och gick ned till frukosten. Det gick smidigt och lika smidigt gick det att tanka och lämna tillbaka bilen. Sen när vi skall igenom säkerhetskontrollen så går det inte lika smidigt och jag håller nästan på att bli utslängd av en säkerhetsvakt då mina gel nu inte är tillåtna. De har sina regler och det är ju sant. På vägen ut ser jag Daniel Adams Ray och jag hälsar och varnar honom för gelen och han visar upp sina som dock är lite mindre. Jag får iaf kör en vanlig väskinlämning men tar för säkerhets skull med mig skor, linne och nummerlapp ifall det skulle bli något strul. Nu går det förstås lite lättare och när vi skall in på planet så passar jag på att prata lite mer med Daniel som kanske inte var lika pratsugen och Ullis var lite orolig att vi inte skulle få ngn bra plats så vi kom så långt bak i ledet. Men vi fick sitta bredvid varandra och lite lustigt att en kapten på planet var en bekant till mig eller rättare sagt en kund. Men trevlig som attan är han iaf. Fast jag tror att han var andrepilot för jag kände inte igen rösten senare i planet. Flygningen gick iaf bra och det gick smidigt att få ut väskan. Sen gick det nästan som på räls men vad tjockt med folk det var. Jisses vad maran har växt och undrar hur det var på loppet där den stora massan befann sig. Men till ordningen då. Ullis och jag önskar varandra lycka till och jag säger att jag inte kommer att springa långsammare än 5 min/km. Det är iaf planen. Innan start, i själva fållan, så börjar det att regna men jag börjar tagga till mig och sen går startskottet och man får gå någon dryg minut innan man kan börja springa och jag har inga som helst problem att det är fullt med folk då utan man kan hålla sin fart. Och jag tycker det känns hyfsat bra men inte helt okey men jag är fortfarande taggat. Jag är beredd att börja kämpa rejält vid 30-35 km då jag varit lite dålig på alla långpass. Och inte heller fokuserad på maran. På milen och 15 går enligt plan men steget känns tyvärr anstängt och inte alls som det brukar. Vilket också korten senare visade. Har nog aldrig sett så dålig ut på kort och då har jag även varit betydligt tyngre. Men farten är relativt hög men får jobba lite för mycket för det. Första milen går på 48.39 och 15 på 1.13.10, vilket fortfarande var helt enligt planen. Och några bekanta hejar vid varningen och det känns fortfarande görbart. Men jag hinner knappt komma ut på Djurgården förrän första 3.30-farthållaren springer om mig och rytmen sabbas med allt folk där. Och backarna suger mycket mer än lovligt och det dröjer inte länge förrän de börjar försvinna och så håller det på med att nästa farthållare med 3.30 passerar och ytterligare än. Tror inte ens vi är förbi Djurgården förrän de är ute ur sikte och det oroar för jag orkade inte hänga på och jag undrar om det är fel på min klocka. För jag bör vara i fas fast dock känns det klart tyngre än beräknat. Nu har jag en mental kamp men vågar inte ens kolla klockan för att se min puls men jag ser att tempot sänks, helt klart. Men försöker att ligga under 5 min/km då det är lättlöpt för att ändå ge mig själv chansen. Steget känns dock hela tiden ansträngt och det oroar. Det är ju långt kvar. Vid 20 km har jag 1.38.05 Fortfarande med i matchen men plockar ingen tid nu. Halvan passerar jag på 1.43.25 Kanske får jag en liten kick av det iaf. Chansen finns fortfarande och jag har pannben. Tänker lite på den löjliga frasen. Pain is temporary - Glory is forever. Jag kör den lite då och då och låtsas längta efter smärtan. Men lååång tid med smärta dock. Och strumpan på höger fot har korvat sig lite så jag börjar få blåsor. Det var ju lite tidigt, bara hoppas det inte blir alltför jäkligt. 25 km på 2.03.45 Har börjat tappa lite mer men chansen finns hela tiden men i mitt innersta så inser jag nog slaget förlorat och det må så väl vara hänt men bättre känsla lite längre borde man kunnat haft. Men jag analyserar inte utan försöker borra ned och ta in lite av publiken och kör high five med barnen. Var förresten nästan på gång att göra det med Glenn Hysen på Djurgården men kom på mig att det var lite löjligt. Han stod där som representat för spelbolaget, vad det nu heter. Vid 30 km så har jag fortsatt tappat och är alldeles för slut för att jag själv skall tro på det. 2.29.52 Chansen fanns nog rent matematiskt att klara 3.30 då men jag börjar bli grymt stel och vill inget hellre än bara lägga mig ned! Sen vid 31 km så bonkar jag! Rejält in i väggen. Tar vätskan och börjar för första gången att gå. Och stretchar lite och får en satans kramp i bakre lår så jag håller på att ramla ihop. Efter några minuter så tvingar jag mig att springa igen och nu är jag så slut så jag kommer faktiskt igång igen men nu har farten sänkts och det är början till slutet. Får verkligen kämpa för varje tillfälle att låta benen rulla på lite så inte klockan springer iväg. Vid 35 så har då klockan börjat ticka iväg och jag har 3.02.19 och alltså mindre än 28 minuter kvar att springa 7 km. T.o.m jag har sedan länge reviderat planen men minuterna fortsätter att ticka iväg då jag får lägga in gåpauser ibland. Musklerna känns helt urlakade och på slutet så lyckades jag springa förbi sista vätskekontrollen och lunkar i mål på 3.46.01 En del tycker det är bra men jag kände att jag hade så mycket mer i kroppen och efter lite analyserande så tror både Ullis och jag att festkvällen i den kalla lokalen tog för mycket på kroppen då man huttrade. Kanske flyget påverkade lite men det är tveksamt. Lite dåligt med sömn också men framförallt en råkall lokal. Dock trevligt bröllop så det var inget man ville byta bort. Revansch känner jag! Nu skall jag bara återhämta mig och sen komma igen! :-)