Först så var det då Hedebyloppet i lördags och som vanligt ganska mycket jobb för att få till det och som vanligt väldigt mycket jobb att jaga funktionärer. Men en hel del ställde upp helhjärtat och det är bara att tacka och ta emot. Skulle det inte finnas så mycket engagemang så skulle det bara vara att ställa in men nu vet man inte. Det finns så mycket potential i loppet och när dessutom tävlingsledaren för Trosa Stadslopp räckte ute en hand och öppnade för ett mer nära samarbete så lockar det absolut. Men tillbaka till händelserna då. Under några dagar innan så hade jag cyklat banan och märkt upp km-markeringar och Sjöslaget hade gjort suveräna skyltar som han dessutom satte upp en hel del på torsdagen. Sen var det klubbträning på torsdagen och då byggde vi målområdet och det gick suveränt trots att det regnade. Efter det så var det bara att märka upp banan och försöka få ihop tillräckligt med funktionärer och några avhopp oroade men det verkade lösa sig till slut. På fredagen så var jag och Ullis ute sent och sen även upp tidigt på lördagsmorgonen och fortsatte märkningen. Runt halv 9 så mötte vi upp Mona vid Häradsvallen och det dröjde inte länge förrän Lindblommaren dök upp och erbjöd sig och med facit i hand så vet jag inte om vi klarat det utan honom. En ovärdelig hjälp med att sätta band på konerna och han kämpade på. Men tyvärr så blåste det för mycket så vi vågade inte sätta band nere vid Häradsvallen och det gjorde att det såg lite väl tråkigt ut och även startplatserna blev lite trista. Dock så gjorde vi det bästa av situationen men då vi inte fått tag på ngn förcyklist så sprang småknattarna lite fel men vi guidade dem rätt på sltuet och de verkade glada ändå. Efter det så poängterade jag att vi tyvärr inte kunnat sätta upp band men förklarade hur de skulle springa på slutet. Vi gjorde det så bra vi kunde men då många evenemang krockade så blev det lite för få deltagare men de som kom verkade ändå nöjda. Thellen kom fram och undrade om jag hade solskydd och det hade jag förstås inte. Han varnade att jag kunde bli duktigt bränd och visst hade han rätt. Med all blåst som blåste upp grus lite här och var så blev det dessutom som en liten slipning av ansiktet och rätt röd i nyllet. Det gjorde en aning ont också. Man somnade ovaggat men innan dess så hann jag plocka bort så gott som alla skyltar. Tror det är några stycken kvar på själva våtmarken, de får jag ta imorgon tisdag då jag knappt kan gå nu men jag kommer till det strax....

Långpass på cykeln. Söndag och nu ville få till ett långpass på cykeln men vad var vettigt. Vi pratade om att åka ända ned till Ålberga och hälsa på Ullis pappa men det är ju rätt långt då vi cyklat lite dåligt innan. Men jag var lite sugen ändå på att försöka för Ironman väntar ju snart och det är ännu längre och dessutom med en mara efteråt. Vi laddade på med energi på cyklarna och rullade iväg. Rätt försiktigt tempo i början och tog några korta stopp. I Nyköping blev det lite krångligt genom stan och sedan käkade vi lite på Mc Donalds. Vidare sen igen och vi hade inte ens kollat en karta innan men vi visste ju på ungefär vilken väg det borde vara och mycket riktigt, efter en liten kort konsultation med en kille som tankade sin bil vid en mack, så var vi helt rätt. Men själva avslutningen var asgrym med en tuff backe på närmare tre kilometer och det var verkligen läge för att träna tryck-dra hela tiden. Jag trodde jag skulle få vila någon minut eller så på toppen men Ullis var verkligen direkt bakom. Hon är grymt stark i backar. Väl framme så blev både Christer och Mona lite förvånade och dukade fram lite fika och jag passade på att messa en kund som tänkte komma idag att jag skulle bli lite sen. Efter fikat och lite rundgång runt tomten så drog vi iväg och nu fick vi vinden lite oftare bakifrån och tempot blev lite högre och vi låg dessutom och växelkörde mer. Rätt skönt då man började bli trött. Sen tog vi ett till stopp på Mc Donalds och fyllde på med energi och sen iväg igen. Lite småstökigt i Nyköping så tempot gick ned där men sen drog vi på igen på landsvägen. Men jag blev alltmer trött så när det var ca. 1,5 mil kvar så började dessutom vänstra knät att göra ont och det ordentligt. Sista kilometerna är lite lätt obehagliga men till slut är vi hemma och jag ser att jag skall hinna duscha av mig innan jag kan dra till jobbet. Kunden var visst och åt på en pizzeria i Vagnhärad. Väl framme vid jobbet så hoppar jag ut och hälsar på tjejen och killen och killen skulle egentligen ha kommmit dagen innan men då blev han kidnappad och ivägdragen på en svensexa. Kul att höra om festen också. Och han verkade nöjd med köpet och det var ju det viktiga. Dock är mitt knä inte lika nöjt nu och jag kan knappt gå idag och har smörjt in med Voltaren och skall nu även pröva med Ice Power Cold gel. Pust! Helt slut är jag och jag tror det är sviterna av både all stress samt värmen och förstås cyklingen.