Lördag morgon och Ullis skulle dra iväg till gymmet och se om det fanns någon plats över på Maskinträning och sen undrade hon om jag skulle med... Nja... Jag skulle ju jobba. Men jag skulle nog kunna hinna och sen hade jag ju varit sjuk en längre tid och inte varit på gymmet alls. Så jag bestämde mig för att hänga med och packade en väska snabbt. Bägge inneskorna var visst på Ronnaskolan så jag fick plocka ut ett par nya och eftersom jag är sugen på att testa ett par Kayano igen så valde jag dem. Och de fanns även hemma. Fort iväg och väl på plats så ser jag att det bara är kvinnor i lite olika åldrar. Men jag bekymrar mig inte så mycket och det blir väl något skämt om det. Kommer inte ihåg vad som sades men det var med glimten i ögat och kanske kände jag att det skulle bli lätt. Men tänkte inte så mycket på det. En ledare berättade lite om hur det gick till och det var 2x45 sekunder på varje station och sen skulle vi sätta igång. Men jag, och flera andra, hängde inte med på hur vi skulle rotera så det blev lite rörigt i början. Och hur mycket vikt skulle man lägga på. Och jag som ensam man då... Det kanske blev några kilo för mycket ibland så på slutet så stod det nästan still. Men som sagt var ganska svårt att hitta rätt för det kändes väldigt lätt i början. Sen efter några stationer med nästan bara triceps så kunde jag knappt röra mig. På 8 stationer så var det 2 rena tricpsövningar och sen direkt efter den andra så kommer det armhävningar på boll. Det var typ omöjligt att köra den på ett bra sätt. Och sen har jag sådan otur att när den övningar är klar så byter vi och med armarna fortfarande fulla av mjölsyra så är det bara en övning mellan innan det återigen blir armhävningar inblandade! Pust! Undrar hur mycket värk jag kommer att ha imorgon? :-)

Så lätt Tantgympa? Nä, knappast! Det var roligt och jag kommer garanterat att köra det igen!

Så var det torsdag och alltså samling vid Safiren men vid 19:00 så var det fortfarande bara jag och Ullis där och väntade. Jag hade tagit med mig ombyte för att kunna duscha och basta om någon ville hänga på. Sen kommer Flaken och strax efter så kommer Lindblommaren och vi börjar bege oss ned och då har vi även Sjöslaget som väntar på oss.

Vi joggar upp i över 3 kilometer och Ullis viker av mot slutet. Väl framme vid backen så kör vi lite kortare löpskolning i typ 7-8 minuter och sen smäller vi på med typ 320-330 meter x 4. Ja, iaf för mig och Flaken. Våra "värstingar" Lindblommaren och Sjöslaget körde en extra. Men hur gick det då? Jodå! De två sistnämnda drar iväg lite vid ca. 200 meter och jag känner att Flaken tappar lite och jag kanske kommer 4-5 sekunder bakom och Flaken ytterligare 3-4 sekunder bakom mig. Men värstingarna höll visst igen lite och det upprepades vid intervall två. Typ samma tendens. Och det är jobbigt! Inget snack om saken. Men sen hände det grejer! Flaken fick sen eld i baken och hänger i princip på i täten och då har farten fortsatt trissats upp. Och även jag sprang snabbare, ja faktiskt ganska mycket snabbare. Och Flaken sprang 10 sekunder (!) snabbare än sin föregående! :-) Ha ha, typiskt honom. Och sen den sista långa intervallen då. Den var sjukt jobbigt och jag kände att jag inte ens borde försöka hänga på och kände att mjölksyran drog på redan vid ca. 200 meter och jag fick uppbåda mycket kraft för att springa smart och hänga på så gott det gick sista biten. Men jag klarade det bra och lyckade faktiskt precis springa den sista snabbast. Sen gick jag och Flaken ned då det var Set-vila och laddade på för lite kortare intervaller och de blev på ca. 160 meter.

Och nu tryckte jag på ordentligt och kände att Flaken inte hängde på. Vid andra intervallen så ropar Sjöslaget att de också ville hänga på så de fick ingen riktigt Set-vila, såvida de inte vilade på toppen av deras sista långa intervall. Hursomhelst så vilade vi några sekunder extra innan vi drog på igen och nu var Flaken som förbytt och jag hade ingen chans men vi chockade lite ändå. På den tredje så skulle väl då Flaken ändå lugna sig men icke sa Nicke! Han fortsatte dominera och jag sprang då riktigt bra själv och sänkte mig hela två sekunder. Och på den sista så sprang jag åter bra men hade ändå ingen chans alls! Och då tog jag ändå ut mig fullständigt!

Jag är sjukt nöjd att överhuvudtaget kunna ta ut mig så mycket idag då det kändes riktigt dåligt i början. Väl hemma så somnade jag till en stund i soffan och var nog lite sliten! :-)

Jag lägger in lite tider för att kunna jämföra med senare:

Uppjogg: 3,15 km - 19.49

Löpskolning: 0,28 km - 09.14

Långa intervaller - 320-330 meter - jogg - vila

1.37.2 - 2.27.6 - 11.8

1.36.1 - 2.31.3 - 09.7

1.33.7 - 2.42.4 - 08.7

1.33.3 - 3.11.7 - 12.6

Halvlånga intervaller - 160 meter - jogg - vila

36.4 - 1.42.4 - 10.6

37.4 - 1.46.6 - 18.4

35.4 - 1.40.4 - 15.3

37.2 - 8.07.00 -

Nedjogg: 0,65 km 4.11.3

Ja, idag så hade jag ett möte med rektorn på skolan och jag skulle velat bestämt mig helt själv först hur jag ville ha det nästa säsong. Men när jag fick höra att de uppskattade mina tjänster och gärna ville se en fortsättning så ville han förstås veta hur jag kände. Och jag sade som det var att jag inte kände mig helt säker ännu men att skolans åsikt vägde tungt och jag bestämde mig då för en fortsättning! Det känns bra faktiskt! Tror inte det finns något bättre än att vara någon som betyder mycket för så många barn! Det som gjorde att jag tvekade lite var att jag hade några stökiga lektioner på slutet och jag tar åt mig så mycket. Både positivt och negativt och jag får lära mig att sålla lite bland mina känslor. Och vem har sagt att livet skall vara superlätt hela tiden! ;-)

Tisdag och normalt så är det löpning på Trosa löparbana men idag så busade vi till det och hade bara samlingen vid löparbanan och joggade istället bort till utegymmet vid Trosa elljusspår. Och idag så hade vi en ny tjej som ville prova på och det var Lindis. När Flaken kom förbi så var det han, Lindis, jag, Ullis, Rainy samt Sjöslaget som joggade bort mot utegymmet och vi hade hört att några skulle mötas upp där. Och där stod Ankan med sambon Toker samt Rydholmarna och TSL-Johan och väntade. Jag hade redan deklarerat att jag endast skulle jogga idag och även Ankan tog det lugnt och gick och hejade på. Övriga fick bra fart under sulorna och jag och Ullis samt Lindis körde ihop och pratade om lite allt möjligt. Det drog lite i baksida lår samt även lite i ena skinkan. Så visst får man vara försiktig när man inte tränat något på en månad sen maxar på ett millopp. Innan så körde vi förresten lite fys tillsammans som plankan, utfallssteg samt vadpress och lite annat. Givetvis lite löpskolning också. Bra pass men jag kände mig förstås lite småsliten som sagt var. Men grymt taggad efter mitt förhållandevid snabba lopp i söndags. Det blev förresten 8,3 km idag.

Så var det då dags för Hässelbyloppet och frågan var om det skulle bli ett lopp. Efter att ha varit sjuk i över tre veckor och sista passet var den 11 sepember innan jag provsprang nu i tisdags med negativt resultat. Sen provade jag att trycka på lite i torsdags och det gjorde att jag iaf tänkte ge det ett försök. Tyvärr fick jag då ont i knäna eftersom jag inte sprungit på länge. Men Sjöslaget, jag och älsklingen satte oss i en bil och åkte upp mot stan. Vi passade på att sammanstråla med övriga i gänget och när jag gick ut ur bilen så känner jag att benen vill vika sig. Helsicke! Är jag så slut i benen eller är det nervositet? Eller kanske en blandning. Jag har ju sprungit så många lopp så jag borde ju inte bli nervös av ett vanligt millopp men troligtvis så berodde det mycket på den uteblivna träningen. Och lite kamp mot Flaken skulle det bli också. Jag kände att jag hade gått ifrån honom i våras men sen kom debaclet med Kalmar Triathlon och efter det så har det inte gått bra och därtill förkylningen.

Vi kommer fram i ganska god tid och ganska perfekt med tid för att värma upp. Jag träffar på Flaken, Linkan och Jimpan under uppjoggen och vi springer lite tillsammans. Jag känner dock inte alls för att trycka på och ser att de bara flyger ifrån. Ja, iaf Flaken och Linkan. Jimpan och jag bara joggar på. Gisslan och Rydholmskan träffar vi också på under uppjoggen och Sjöslaget hade redan varit igång ett tag. Sen är det dags för start och jag beger mig till starten och ser Flaken, Linkan och Jimpan där bak i startfältet. Jag får igång klockan och trycker på start då jag passerar startlinjen. Flaken bara försvinner medan jag, Jimpan och Linkan tar det lugnare. Jag ser dock att vi ligger runt 4.30/km och det var precis enligt plan och Flaken börjar efterhand lugna ned sig men är säkert lite över 10 sekunder före oss i spåret. Sen dröjer det inte länge förrän Jimpan börjar dra ifrån och snart är han ikapp och förbi Flaken och jag börjar också närma mig men vill inte närma mig för fort utan spara lite krut för att göra det lite svårare för honom att få rygg på mig. Taskig coach men det gäller att lära sig den hårda vägen. Efter några kilometer så är jag ikapp och trycker på hyfsat hårt och jag gissade att han inte fick rygg men är inte helt säker. Och Linkan då? Han kanske ligger och lurar i vassen, det har han gjort förr! :-)

Men det är lite väl jobbigt och när jag äntligen passerar 5 km-skylten så ser jag att jag har bra tid men jag är satans trött. Men det är bara att försöka få ryggar lite här och där och sen kommer en tjej som låter extremt högt när hon andas och jag tycker jag hör henne i princip hela delen på resterande 5 km. Och en rätt rultig tjej bara sprintade förbi mig i uppförsbackarna och jag sprang förbi henne då det var plattare och då det gick nedför. Skumt. Och givetvis ett gäng killar också men de skiljde ur sig. Och nu var det bara kilometer för kilometer och försöka att hålla så hög fart jag kunde på resten men ändå så måste jag tänka på att jag kan gå fullkomligt in i väggen så jag har det i åtanke. Och den flåsande tjejen börjar försvinna bakom mig men tror Ni inte att jag har hennes andning mot slutet och i sista svängen så går hon om och jag kan absolut inte svar. Jag ser förresten både Gisslan och Sjöslaget i mål då jag kommer mot själva löparbanan, där målet finns. Jag lyser upp för jag tror för ett ögonblick att Gisslan gjort ett superlopp men jag får inte riktigt ihop det då jag har hyfsat bra koll på hennes tider. Jag blir iaf konfunderad men har fullt upp med mitt egna upplopp. Jag sneglade på klockan vid 9 km och ser att det är lite över 40 minuter men ser inte riktigt sekundrarna utan bara trycker på. Ullis jagar på mig vid slutet men jag har grymt håll då och innan gjorde det ont i bröstet. Jag skulle absolut ha struntat i den där bananen dryga timmen innan start. Jag kräks lite tomt på de sista hundra meterna och får 45.36 Jag gissade själv på 45.40 och var då positiv i överkant så jag är supernöjd! Och Flaken slår ett ordentligt pers och kommer in på 46 minuter! Wow! Förra året hade han 49 minuter.

Grymt bra gjort av alla i Enklaresport Running Club och Gisslan hade råkat starta i första startgrupp men sprang ändå bra. Härligt! Och Linkan gjorde det också riktigt bra och kanske extra bra gjort av Jimpan som slog mig rejält. Och Sjöslaget, med lite jetlaggade ben, gick stabilt under 40 minuter och Rydholmskan gick också fint liksom Tessan och Ankan som startade lite efter. En härlig dag helt enkelt men nu hostar jag lite lätt och känner smärtan i höger knä komma... :-0

Och grattis till Mackan S, som gissade att jag skulle springa på 45.37 och alltså kom närmst. Grattis och han har en tröja på väg till sig! :-)

Ledsen om jag missat någon! Puls-Ala sprang förresten om mig vid dryga 8 kilometer och jag kunde inte ta rygg på honom!

Torsdag och dags för klubbträning med Enklaresport Running Club. Återigen så var det lite klent med folk vid uppsamlingen och Ullis valde att köra rehab på Safiren och Sjöslaget och jag började jogga bort mot elljusspåret vid Häradsvallen. Något rött sken är lite bakom oss och vi tror att det är en joggare som inte är med oss så vi joggar på. Det känns som det går ganska fort och sen märker vi att det röda skenet har följt oss och jag märker att det är Super-Roffe. Ah, kul! Vi väntar in honom och han springer med stavar och hade tänkt hänga på. Väl framme vid spåret så kör vi lite lättare löpskolning och sen drar vi iväg. Jag hade tänkte 1-2 varv ganska hårt för att se om det är värt att ställa upp på söndag för det skulle bli det enda hårda passet på över tre veckor. Innan passet så värderade jag mina chanser till 30 % att ens ställa upp och nu körde vi alltså på. Sjöslaget, som är mycket bättre, tog det lite lugnare och han skulle kolla min tid på iaf första varvet innan han eventuellt drog på. Men han hade flygit ganska långt innan och var fortfarande jetlaggad och farten blev lagom för honom som den var. Super-Roffe bet dock i och jag trodde väl inte att han skulle kunna hänga på, han är nog 63 år gammal men dock fortfarande i jäkligt grym form. Sen springer jag på bra i en del backar men rätt som det var så dundrar "gamlingen" förbi och jag har fullt sjå att hänga på. I sista nedförsbacken så rullar jag ifatt men väljer att bara lägga mig bredvid och vi får 7.25 på varvet. Jag hade ju tänkt mig två varv så jag ville inte bränna ut mig fullständigt. Sen dyker Thellen upp och han är riktigt grym på kortare sträckor så han hängde på mig och Sjöslaget. Super-Roffe valde att ta det lugnare nu. Nu var andningen ansträngd lite snabbare så det märktes att man hade ett hårt varv i benen. Det stumnade fint men jag kämpad på. Thellen drog dock förbi och utan chans att täppa till för mig. Och hade jag försökt´så hade det nog varit kört sen. Jag fick Sjöslaget som pace men det blir inte riktigt samma sak som att ha en mer jämnbra vid sidan om. Man vet ju att den bättre närsomhelst kan trycka ifrån. Om Ni förstår min tanke. Men jag får gott stöd och nu är det kriga som gäller. Jag märker att Thellen iaf inte är mer än 10-12 sekunder före vid mål och jag och Sjöslaget går i mål på 7.39 Rejält utpumpad och joggen hem sen är tung. Pust! Tyvärr så värker benen rejält nu i skrivande stund (dagen efter). Direkt efter passet så hade chanserna att ställa upp stigit till 80% men det är nu nere i 60% med tanke på värken. Men men... jag startar nog om jag känner mig själv.

Så var det tisdag och det känns att förkylningen börjar gå åt rätt håll. Så idag var det dags att iaf småjogga lite. Kanske lite lugnt iaf för jag tänkte iaf vara med på uppjoggen och hålla i löpskolningen. Tror vi var ca. 10 stycken och en ny också, det är alltid kul. Den nya får vi kalla för Vickan och hon var lite orolig att hon var för gammal för att vara med men jag hade redan nämnt att det var öppet för alla och att snittåldern nog låg lite över 40 år och det är väl härligt! En löparklubb med snittålder på runt 40! :-)

Hursomhelst så var det lite segt att komma igång och jag kände mig absolut inte helt fräsch. Kanske var det lite för tidigt men efter uppjoggen, stretchen och löpskolningen så kunde jag inte hålla mig utan sprang ett varv med Flaken. Det kändes tyvärr inte som en positiv upplevelse. Dels för att vi har en liten kamp och att det var så jobbigt och dels för att jag nog inte kände mig helt kurant. Jag tror tyvärr att jag tappat lite väl mycket också.

Det blev ca. 2,3 km totalt idag men ändå en start.