Tisdag och då brukar jag ha min egen träningstid men jag har varit lite sliten på slutet och idag hade jag dessutom bokat in besiktning då vi missat att besikta Volvon. Men jag var med i ca. 20 minuter på en lektion och lekte lite pingis. Sen var det dags för dusch och jag hann även med att jobba lite med Enklaresport innan jag var tvungen att åka ned till besiktningen och jag checkade in och sen var det bara att hoppas på det bästa. Men av någon anledning så var tomgången hög då killen testade bilen och det har den nog inte haft förut men det innebar att Lamdavärdet var för högt. Hursomhelst så måste jag besikta om bilen och kolla upp det. Efter det så var det tillbaka till skolan och jag hade lite mini-möte med Martin och när vi diskuterat allt klart så hann vi med en pingismatch och som tur var så hade ingen bokat lokalen. Nu var det jämnare och som det verkar så kommer jag få det riktigt tufft och nu tappade jag ett set också.

Sen plockade jag upp Felix och vi åkte hemåt. Tim hade redan lämnat butiken förstås och Ullis var och handlade så jag passade på att försöka få fram Mazdan ur snön och skottade lite på uppfarterna också. Tisdag och träning och jag hade inte ens hunnit gjort februaris träningsprogram men jag kände att tidsstegar skulle vara perfekt och jag hann iaf få ut det på FB lite innan. Ullis drog till Safiren och jag fixade mig iordning för löparklubben och väl på plats så är jag först men jag ser några huvuden på avstånd som verkar röra sig i löpande fart och visst är det så. Efter någon minut så är det ganska många på plats. Det är Linkan, Flaken, Tokan och Rainy samt Jimpan. Och vi joggar bort mot Trossen-rakan och Flaken har flaggan med sig. På uppjoggen så möter vi Rydholmaren och efter en hyfsat lång uppjogg så kör vi lite löpskolning och sen är det dags. Jag känner mig rejält sliten och lite öm i fötter och leder. Det skulle nog vara bra att få lite behandling nu. Men iaf. Så drar vi igång och det brukar ju gå för fort ibörjan och det känns så även nu men med facit i hand så ser jag att det nog bara kändes så. Pulsen var dock väldig konstig och ojämn samt för hög så antingen så visade den fel eller så får jag ta det lugnt ett tag. Jag och Flaken håller ihop i princip hela tiden och Jimpan började med oss men drog så sakteliga ifrån och Linkan och Rainy låg också ganska nära i början, Linkan kanske lite väl nära då han varit borta ett bra tag. Det borde varit lite för fort men han bet ifrån ett bra tag. Och jag känner att jag nog åt lite för mycket av Ullis goda mat och hon testade att fixa lite Paleo-käk. Att man aldrig lär sig! :-0 Men som vanligt så kan jag kämpa mig igenom hela passet och sen slår det liksom bara till. Troligtvis så förtränger man smärtan när man kör på. Flaken började tappa alltmer samtidigt som jag kanske ökade lite grand. Det ser iaf ut som så på mina tider. Sen, ungefär samtidigt, så dyker ett bekant löpsteg upp och det är Krisse som kommer joggandes. Han gör sällskap med mig och Flaken ett tag innan han bestämmer sig för att köra stenhårt på sina två sista intervaller. Sen joggar vi ned ett tag innan jag och Krisse kör lite extra jogg och pratar löpteknik och jag joggar själv tillbaka med flaggan. Bra pass men jag kände mig inte alls på tårna idag men med tanke på underlaget så får jag vara nöjd. Det slirade på ganska många ställen. Sen efter passet så är det som knivar i magen då jag har ett fruktansvärt håll.

Tidsstegar med fart ut och sen in på varje halva av intervallen:

2 min (1 min ut och 1 min in): 4´39 och 4´16

4 min (2 min ut och 2 min in): 4´33 och 4´16

6 min (3 min ut och 3 min in): 4´33 och 4´22

8 min (4 min ut och 4 min in):  4´32 på hela då jag glömde trycka av

6 min (3 min ut och 3 min in): 4´31 och 4´20

4 min (2 min ut och 2 min in):4´32 och 4´16

2 min (1 min ut och 1 min in): 4´30 och 4´00

Bonus! På skolan när jag varit och besiktat bilden så försöker jag få tag på vaktmästaren för att låna en snöslunga och går förbi några ungdomar när en kille omfamnar en tjej lite ömt och jag sjunger med låg stämma "Love is in the Air!" Tack vara den låga stämman så hörde de inte först men efter någon sekund så asgarvar de! :-) He he...

Så var det måndag och Ullis och jag hade bokat in både spinning och någon intervall-Core. Men eftersom både Ullis och jag tatuerade oss igår så var det nog lite dumt med Core. Så den bokade vi av men vi lät spinningen vara kvar. Men tyvärr så började jag få lite ont i halsen under dagen så det var ju lite tveksamt om jag skulle deltaga. Fast om jag körde försiktigt så kanske det funkar, tänkte jag. Men det är svårt att hålla sig lugn så det gick nog värre än vad jag hade tänkt så nu är det bara att hålla tummarna. Passet var hårt och intensivt och som helhet mycket bra. Det är några övningar som jag har lite svårt för men det kan ju bero på mig helt enkelt. Så jag fortsätter gå då passet är ngt utav det bästa jag har kört. Och man sporras att köra hårt och det är ju tanken! :-) Fast det var ruggigt svårt att komma upp då jag blev tagen av tatueringen. Det svullnade upp rätt mycket så man kan undra om jag fick en 3D-tatuering! ;-) Och det gjorde riktigt ont den här gången men det är ju bara smärta och man får ju något fint av det. :-)

  3D?

Ullis hade pratat lite med den tatuerare som tatuerade oss då vi firade vår 20-årsdag tillsammans. Och nu hade vi tänkt något igen och i år firare vi ju 20-årig bröllopsdag. Det blir förstås något annat också men eftersom vi både älskar sport och i synnerhet triathlon så ville vi göra något med Ironman-tema. Och det vanliga M-et funkar ju alltid så vi plockade ut lite bilder och först så var det egentligen bara Ullis som skulle ha en men jag var ganska snabbt på och efter ett tag så tvekade Ullis lite men det var mest för att det var så mycket färg men jag VET att hon kommer att bli nöjd och jag sade att jag kunde börja. Väl på plats i Nykvarn så väntar vi på våran tid och vi förväntar oss att det är vår vanliga tatuerare som skall tatuera oss men vi blir hänvisade till en annan och det for ett uns av tveksamhet genom skallen men jag slog bort det. Jag tror ju inte att han låter en dålig tatuerare jobba till honom och det var ju ingen svår tatuering. Och så var det dags och jag väntade in hur det skulle kännas och det gjorde skitont! Oops! Förut så var det ju inte alls farligt men nu gjorde det svinont och det gjorde faktiskt hela tiden. Det tog väl ca. 25 minuter och han verkade jobba rätt snabbt och nålen verkade gå både djupt och snabbt! Han ökade på frekvensen innan, såg jag iaf. Och resultatet såg superbra ut! Men armen kändes rejält svullen och fingrarna hade somnat. Sen var det Ullis tur och hon hade det klart behagligare. Lite tuffare virke i den tjejen. Fast jag ser att jag svullnade rejält och väl hemma så dröjer det inte så länge innan jag tar bort plasten och det är en rejäl kul. Det blev en 3D-tatuering typ! ;-) Men det svullnar inte mer så nu är det bara att smörja in lite grand då och då och skydda det på nätterna. Nice! Känner mig nöjd!

Så var det söndag och Ullis och jag hade tänkt köra ett långpass men på Safiren eftersom det var så dåligt väglag. Men vi kom ju knappt upp ur sängarna då vi bägge var sega. Men till slut så var vi iaf där men alla tre löpband var upptagna men vi ställde oss på tur och får våra i princip samtidigt. Tyvärr så blev kompisen Roinis utan men han väntade i ca. 25 minuter så blev det ett till ledigt. Men till träningen då. Det var ruggigt varmt i lokalen och redan innan man var uppe i en kilometer så började man svettas ganska kraftigt och killen som var kvar på bandet ropade högt: -15 kilometer! Ja, det är tanken, svarade jag. Minst. Och det brukar ju inte vara några problem men nu tog det emot ganska omgående men pulsen låg där den skulle, dvs ganska lågt vid moderat fart. Jag började på 11 km/h den första biten och det var nog inte mer än en kilometer och sedan ökade jag till 11,5 och lutningen lade jag på 0,5 och bara joggade på. Lite trist att musiken var så låg men jag tänkte på mina utmaningar så det var inga problem. Men värmen bet fint och innan jag ens kommit till 5 km så var min vattenflaska tom och jag hade redan varit och hämtat mer Torky-papper för att kunna torka av mig. Det gjorde jag typ i farten så inget som märktes på pulskurvan ens. Hursomhelst så tog det emot lite men inga större problem. Bara att jag började känna att jag behövde lätta på trycket samtidigt som jag behövde fylla på med vatten. Det innebar bara att jag inte fyllde på lika mycket och det funkade bra. Det var ju ingen jättedistans vi pratade om. Ullis började gnälla lite också då hon också tyckte det var segt. Och runt 8 km så sänker jag till 11,3 och pulsen reagerar knappt. Det borde ju bli lättare men inget jag märkte av men 0,2 km/h är ju ingen direkt skillnad. Sen passerar jag timmen och har ca. 11,23 km och efter ett tag så får jag sug på att trycka på lite och ökar till 14,5 och strax efter till ca. 15 km/h. Jag ligger så i ca. 400-500 meter innan jag vill köra på riktigt fort och nu sänker jag lutningen till noll och ökar till 16,8 km/h och jag hinner inte komma så långt förrän jag undrar vad det är som låter. Jag märker inte att jag springer lite i otakt och springer och sparkar på maskinen. Det tjuter liksom till då sulan kommer ovanför maskinen och det sker några gånger innan jag ser att jag ligger för långt fram. Jag hinner inte springa alltför långt förrän det tar tvärstopp. Alla vi tre på banden rycker till och undrar vad det var som hände. Strömmen går och banden tvärstannar verkligen och är helt stilla på en sekund. Det kanske inte var någon fara men det var klart läskigt. Det blev nog ganska precis 12 km och sen fick jag styra om och köra det sista på stakmaskinen och jag gick ned och körde 10 minuter. Det fick räcka och jag såg dessutom att kompisen Thellan var på gång att börja träna och jag hörde att han skulle staka. Och precis då jag är klar så är han färdig att börja. Och jag började ganska lugnt men så ökade jag allteftersom men jag kommer inte riktigt ihåg hur långt jag kom men nog lite över 2 km. Alltid något. Sen var det fort hem och kolla lite vidare på SM-veckan och efter det så hade vi styrelsemöte med Enklaresport Running Club. Trevligt och intressant.