Så var det dags för årets Vasaloppsvecka men det började med att jag varit förkyld i över en och en halv vecka och åkte upp till Mora och var inte helt kurant. Dock så bekymrade jag mig inte så mycket utan tiden fick visa om jag skulle bli frisk i tid till tävlingar och det var just StafettVasan samt förstås Vasaloppet.

Jag hade sagt upp mig som frivillig lärare på skolan men återigen så blev det inte så och med facit i hand så var det smart att jag steg åt sidan då jag var förkyld. Onsdagen den 25 så satte jag mig i brorsans bil då min och Ullis stod på verkstad och bilen jag lånade av Jocke var en XC90 och det var en fröjd att köra stora täckta släpet. Jisses! Det kändes inte som det var något bakom och det märktes ju iofs då man öppnade skåpet sen och såg röran! :-) Hursomhelst så inkvarterade jag mig hos supermysiga Sivert och Britt och på morgonen därpå, dvs på torsdagen, så mötte jag upp Squeezy-Janne och tillsammans med Sivert så satte vi upp ställningarna och kom i ordning. Lite mjukstart och efterhand som veckan gick så blev det alltmer drag och till de öppna spåren så blev det mer jobb och Janne skulle själv köra på måndagen och jag skjutsade upp honom. Tyvärr fick han bryta då han fick kraftiga kramper. Sen fick han stå själv i några dagar då jag åkte tillbaka nästföljande måndag och jobbade några dagar på skolan. Sen på torsdagskvällen var jag tillbaka rätt sent och jag orkade inte fixa iordning min skidor utan körde på dem som de var från förra loppet. Så glidet var inte överbra som vanligt men fick bra fart i vissa backar. Men för att börja från början. Vi hade lite manfall i vårat staffetlag men till slut så hade vi då fullt lag och nära Marie kom för att växla så var hon så taggad så det smittade av sig. Hon körde sjukt fort i backen men då hon hade sämre glid än snittet så gick inte den lättare sträckan så mycket snabbare än den borde. Men jag var iväg rätt fort och stakade som värsta eliten och hade inte många som drog ifrån mig. Men bara efter några kilometer så märker jag att det går alldeles för fort och jag besinnar mig lite och när sedan backarna börjar mot Risberg så får jag ganska snart börja gå och sen återhämtar jag mig aldrig... Jag börjar må dåligt och väl framme i Risberg så går det ännu sämre och mellan Risberg och Evertsberg så snittar jag bara strax över 13 km/h mot ca. 17,5 mellan Mångsbodarna och Risberg. Och ändå började jag tappa krafitg i backarna mot Risberg så farten var nog alldeles för hög i början. Hursomhelst så blir jag rätt påverakde av loppet men totalt sätt så går vi bra och får en tid på strax över 6 timmar och då har vi alltså en tjej som har dåligt glid på skidorna, jag som väggade och Janne som knappt sett ett par skidor på tjugo år samt två som är födda på 40-talet. Wow! Tror vi fick 6.06 och fick en bra placering.  Sen var det ett jäkla drag på lördagen och Janne fick nästan jobba för två då jag var lite tagen. Men jag laddade på för Vasaloppet och jag fick lite att fundera på då jag sicklade upp ett par Fischer Zero-skidor och de hade ett ruggigt (!) glid men tyvärr så fick jag inte till fästet så jag vågade inte prova dem på loppet. Men till Vasaloppet då. Jag bodde hos Siverts son, Magnus, och han var supersnäll och ställde upp så bra han kunde och jag kunde bara ägna mig åt det jag behövde. Upp tidigt på söndagen och det kändes nog bra. Vi kom iväg i två bilar då det var lite fler folk som hängde på och skulle åka och det blev lite kö på slutet bara. Men det var satsans blött och jag som gick ned med skidorna i mina löparskor och blev blöt direkt. Inget skönt. Sen gick jag ett varv på mässan och gjorde mig iordning. Jag passar på att försöka gå på toaletten men det är rätt få toaletter och långa köer. Men jag ställer mig där och väntar. Och klockan bara går... Sen är det typ bara 8 minuter kvar när jag kommer in och sen får jag rusa och man ser mig på teve, eller svtplay, springandes i nedre kant, när det typ är 6 minuter kvar. Jag rusar mot startfållan och ser Magnus lite lätt stressad ta emot mina kläder men min panik blev enorm när jag vänder mig om och inte hittar mina skidor. Jag räknar startleden och hur långt bak jag ställde skidorna men det stämmer inte. Jag skriker något om mina skidor och får till svar att de lagt till mer led och sen ropar någon bakom mig och jag hittar dem. Två minuter kvar och jag stressar dig. Nu hinner jag precis ta på mig skidorna, handskar samt slå på klockan. Och pang! Där gick starten men det händer inte så himla mycket. Och jag åker direkt ned i en sjö och blir blöt. Härlig start... Blöt och långsamt gick det- Konstigt nog så fortsätter det gå sakta hela tiden och jag förstår inte varför men har förstått efteråt att det skedde en incident på min sida. Sen försöker jag ta mig till vänster och väljer till slut vänster sida om dungen och det känns som det står stilla. Så det blir att gå upp sakta och det släpper aldrig. Satan. Jag morsar på klubbkramraten Cecilia och efter ett tag så bara försvinner hon då hon fått ett bra led. Sennär man äntligen är uppe på myren så släpper det lite grand och jag trycker på lite och jag tycker det går rätt bra och jag kikar lite efter Cecilia men ser henne aldrig mer. Tänker att hon kanske är i riktigt bra form. Hursomhelst så känns kroppen inte helt okey så jag hushåller lite med krafterna och när backarna kommer så orkar jag inte skida utan får gå ganska omgående och så fortsätter det och det fortsätter tyvärr gå sämre hela tiden. Folk bara väller om mig så ganska snabbt så är tidsmålen borta utan nu handlar det bara om att komma i mål. Så här dåligt har det aldrig känts så något skit är väl kvar i kroppen. Men jag tittar inte på klockan förrän jag ser en klocka i Risberg och då har det redan gått 3 timmar. Oops! Det var klart sämre än jag hade trott. Men nu fortsätter det inte att blir sämre och sämre utan jag håller mig på samma nivå ett bra tag så jag har inte längre några bryttankar men det gör fruktansvärt ont i tårna som är nedfrysna av blötan och det är rejält blött i spåren. Men skidorna går riktigt bra och det är några enstaka som har samma glid men fästet är det lite sämre med så jag stakar väldigt mycket eller så går jag. Sen är jag då äntligen i Evertsberg och där brukar jag faktiskt vara mer trött så kanske finns det mer att ta ut. Så sakteliga så går det bättre och bättre. I Oxberg så går jag inte till en Swix-station och ber om att få glidytorna rengjorda med vallaväck och lägger till att det INTE är något skämt. Jag struntar i att få mer fäste då det ändå lite grepp emellanåt. Och nu blir det marginellt bättre glid och efter några kilomter så släpper det på fruktansvärt bra och jag svishar förbi folk som måste undrat vad jag vallat med! :-) Sen börjar jag även skida lite lätt i backarna och trycker på hårdare på platten. Spåren är som sagt var dåliga men jag är stark i fotlederna och har inte lika stora problem som många andra. Smärtan i tårna är dock jobbig men jag biter i och tänker att om jag hela tiden arbetar på så borde det funka. Jag känner att jag avancerar hela tiden men det är tjockt på stationerna. Jag ser att jag ligger ganska dåligt till och förstår äntligen själv att det inte är min dag. Det förstod jag väl direkt men hoppet är det sista som överger en. Men det sporrar än att det går bra på slutet och klockan tickar på gott och ont på. Väl inne mot Mora så är jag riktigt trött och ser några bekanta och ger allt men det händer inget just på stället de ropade då spåren var sega just där men det övergår till is och jag ger allt för att komma förbi de jag hade framför mig och de hade ingen chans. Nice! Direkt efter mår jag lite dåligt och en bekant, som jag just då inte kan placera, kommer fram och hejar och säger något om Cecilia. Jag kopplar sen ganska snabbt och hör att hon är ca. 5 km bakom. Bra jobbat. Vidare så hade två klubbkompisar en liten spurtduell och det var ju kul. Nu är jag redan revanshsugen och skall absolut träna mycket mera. Jag fick tiden 7.59''47