Så var det torsdag och jag hade kört en hel del gymnastik på jobbet och det kände jag av och händerna var rejält skinnflådda efter att ha visat volter på ringarna för en massa klasser. Hursomhelst så åker jag hem och jobbar lite grand på Enklaresport med Tim innan vi stängde butiken. Väl hemma så postade jag lite paket och fixade lite mat tillsammans med Ullis. Sen var det ju snart träning men både Ullis och jag kände för att sträcka ut oss på sängen först. Men det är ju som bekant något av det dummaste man kan göra men vi lyckades komma igång och med tanke på den kommande tävlingen på lördag så valde Ullis att jogga lite själv och jag sprang bort till Safiren för att möta upp lite andra klubbkompisar. Där var det bara Putte och Flaken och eftersom de förra veckan valde mellan två pass och det blev just det pass som vi tänkt köra idag så styrde de om till terrängvarv istället och det passade mig väldigt bra. Vi joggade bort mot Häradsvallen och körde igång med lite löpskolning och sen var det då dags. Och pang så var vi iväg men vad gör jag! Jag drar iväg alldeles för fort och kommer direkt upp i 15,5 km/h och då börjar det uppför! :-0 Oops! Jag sänker lite grand men det är ändå alldeles för fort ibörjan och jag undrar lite hur nära Flaken är och jag möter äventyrs-Tom och efter några sekunder så hör jag Flaken också morsa på honom så då förstår jag att han är ganska nära. Det peppar lite grand och jag trycker väldigt hårt nu eftersom jag på något sätt skäms över min alltför hårda öppning och ville inte bara toksänka och bli omsprungen och ramla ned i diket och dö typ! :-) Ha ha, nåja! Jag fortsätter trycka och när jag vänder tillbaka så ser jag dem inte men det är lite skog emellan. Jag känner att jag ligger nära max och det är bara att tugga på. Men skulle jag orka ett varv till? Hmm... Sen möter jag Tom igen men även Super-Roffe och de joggar tillsammans. Sen kommer jag till sista backen och det går fortfarande bra att trycka på och sen försöker jag rulla på fint och lyfta på knäna men det är lite stelt. Väl framme så trycker jag av klockan. Tror jag iaf. Och bakom mig ser jag inte Flaken men han kör nog minst det dubbla antalet varv och bör förstås inte köra lika hårt. Men sen ser jag honom komma men jag hinner dra iväg innan han är riktigt framme och den minuten gick fruktansvärt fort och jag får snabbt upp pulsen igen och nu är det jobbigt. Fy satan! Jag tycker jag tar det lugnare men det är fortfarande jobbigt. I efterhand så ser jag att jag har 7.07 på första varvet och sen 7.16 på det andra. Med viss reservation då jag inte verkar tryckt på knapparna ordentligt utan får kolla på själva grafen då jag startade och slutade. Så någon sekund hit och dit kan det vara. Nåja, jag trodde jag skulle vara snabbare faktiskt så lite lätt besviken i efterhand. Sen joggade jag ned med Super-Roffe och nästan hemma så blir vi omcyklade av en herre som verkade ha plånboken så långt ute ur bakfickan så jag valde att jogga en liten omväg ifall han skulle tappa den. Han var lite för långt fram då vi såg det så vi ville inte ropa. Men den verkar ha stannat kvar, iaf den bit som jag joggade efter.

Trevlig avslutning med lite mys i soffan med finaste familjen! :-)

Längd: 8,45 km

Bästa km: 4.12

Tid: 51 minuter.

På väg hem från skolan så messar Ullis och säger att vi har fått ett paket-avi och det är antagligen skorna vi har beställt. Ett par varsina Hoka One One Clifton. Vi köpte på nätet men det finns även på duktiga Runners Store, i Stockholm. Hursomhelst så åker vi och hämtar skorna på posten och på vägen hem så åker vi in på Åda och kollar min gamla brevlåda och där finns det en avi till! :-0 Ah, fort tillbaka och hämta ett till paket. Det var skor till en kund som väntat ett bra tag. Ett par Asics Noosa btw! :-) Hursomhelst så åkte vi in på affären och köpte lite mat och fixade iordning och sen blev vi lite dästa men efter lite kaffe så bara måste vi ut och testa skorna och det känns riktigt bra direkt. Kanske lite trånga och jag funderade ett tag på om jag inte skulle tagit de bredare Huaka istället men löpkänslan är så mycket bättre i Clifton och de lär bredda sig lite efterhand. Men den stora frågan är ju hur Ullis skulle reagera som inte är van vid så mycket dämpning. Men hon verkade nöjd ganska omgående och det gjorde det ju inte sämre att de var riktigt snygga. Vi kunde inte hålla oss utan tryckte på några gånger och det märktes att vi både gillade skorna. Det är verkligen en riktigt stor grej det här och det kommer inte dröja innan många fler svänger över till Hoka One One. For sure! :-) Det blev 5,6 km och snittfarten ganska precis 6 min/km. Då sprang vi mot Trosa och vände sen hemåt vid kyrkan och tog våtmarken tillbaka. Skorna verkar funka överallt men det är framförallt på asfalt som den fina dämpningen gör sig rättvisa och riktigt nice med så låg vikt. Mina 43,5:or vägde 224 gram med originalsulor.

 Så var det tisdag och första dagen på skolan efter påsklovet. Men det fick bli motorcykeln som jag reggade på och startade upp på måndagskvällen eftersom Ullis var tvungen att ha bilen då vi skulle fortsätta upp till stan för att fixa några biljetter till ett roligt lopp. Och jag var lite osäker på om jag verkligen skulle ha lektion första timmen eftersom de förut haft simning den tiden. Men nu trodde jag att det var slut på det och visst var det så. Jag kom i god tid till skolan och gick och tog lite kaffe innan jag gick ned och kollade läget och visst stod de där och väntade. Oops! Jag fick stressa lite och sen ringde Therese och säger att jag skall med på ridning för en klass och det hade jag helt glömt. Hon skrattade lite gott åt mig när jag frågade än det ena och än det andra. Sen, efter lektionen, så går M och jag upp till lärarrummet och möter där en annan lärare som tror att vi redan skall vara iväg med klassen. M är praktikanten och vi blir lite oroliga att vi missat tiden. Sen blir det lite lugnare när vi träffar J och jag måste ta hojen till ridningen då jag skall fixa nytt pass till resan som är om några veckor. Jag hoppar på motorcykeln och åker sen efter bussen och efter mycket om och men så är jag på plats och möter upp eleverna där bussen stannar. Jag puttrar lite före dem innan jag åker bort och förbereder mig tills de kommer. Klassen var asmysig och jag hade en trevlig dag där eleverna fick rykta hästarna och sedan både mata och rida hästarna samt testa blåsrör. Dvs, blåsa iväg pilar på en tavla. Sen hoppade jag på motorcykeln och åkte iväg till polisen och fixade passet innan jag drog iväg till skolan igen. Där slappade jag lite innan jag kom på att jag skulle hinna träna lite. Så fort ned till gympasalen och bytte om till det jag hade och drog iväg på en liten runda. Det blev 6,4 km och snittfarten 5:27/km. Lite småstelt men skönt att springa en sväng. Det blev bort till Scaniarinken och vidare en bit innan jag vek tillbaka mot skolan. Skönt väder.

Sen blev det en avslappnat möte där vi gympalärare gick igenom lite saker och sen for jag iväg och mötte upp Ullis och vi till istället bilen upp mot stan. 180 kr för att parkera några timmar. Hmm... De kan ta betalt. Nåja, vi gick iväg och letade upp Adidas-butiken där man hämtade ut biljetterna. Där kryllade det av spelare från svenska damlandslaget och jag funderade på att ta en bild men ångrade mig. De fick iaf välja ut skor och kläder och det var kul att se de på nära håll. Tyvärr kände jag nog bara igen en och vet inte ens vad hon heter... Pinsamt att man har så dålig koll på damerna. Sen blev det lite god mat på restaurant Kalori, vid Hötorget och lite småshopping i butiker. Kul dag men lite kallt sen när jag skulle hem den sista biten på motorcykeln.

Ja, ned i källaren är vad som krävs för att nå framgång igen. Ned och kötta liksom. Det går inte att fuska sig fram med träningen och idag har jag fixat och donat lite med Ullis träningsdagbok och ser att hon har tränat bra och inser att jag själv bör lägga på ett kol eller två. Men med förstånd förstås. Och givetvis var det Ullis som låg på för att vi skulle ut på ett längre pass idag men vädret var ju inte så lockande och jag nästan frös innan vi kommit ut. Givetvis förstod jag att jag skulle bli för varm om jag klädde på mig så mycket kläder så det kändes bra i början men det fick jag ta. Svetten alltså. Och långa kommunrundan skulle det bli och när Ullis ställde frågan, då det fortfarande fanns chans att välja, så svarade jag ståndaktigt - den långa! :-0 Det kändes dock bra från början, eller iaf så bra som det kunde tänka sig med min vänsta baksida som känns lite sådär som den kan gå liksom. Men förhoppningsvis så är jag bara för kort i musklerna men det innbär ju också en ökad risk för skada. Hursomhelst så trummade vi på i lugnt tempo och vi hade våra små svackor men det blev bara bättre och bättre för mig. Ja, iaf tills vi kom till runt 13-15 km då längden började kännas alltmer. Och sen gick det fort på slutet. Ja, att bli trött alltså. Vid typ 21,7 km så är vi utanför Cafe Utsikten, som några bekanta har, och eftersom vi ändå skulle dit senare så stannade vi direkt istället. Där morsade jag på en gubbe och han sade något om vår löpning och jag bad han gissa hur långt vi hade sprungit. Jag såg väl rätt trött ut men Ullis såg i det närmaste oberörd ut. Han gissade på 5 km men det var väl av artighetsskäl. Han visade sig vara typ 17-faldig svensk mästare i styrkelyft och både EM -och VM-mästare men i åldersklass. Även som senior placerade han sig högt på VM men jag kommer nu inte ihåg vad han blev. Hans Ring heter han iaf och som nybliven deltagare i 70-årsklassen så siktade han i år på att ta alla världsrekorden. Förresten. Han har förstås det svenska rekordet i bänkpress för +65 med sitt nytagna rekord på 190 kg! :-0 Och ett kvarts ton tar han i knäböj. Och vid god vigör så jag är inte förvånad om han lyckas med sina mål. Men iaf. Vi fikade och sen mådde jag pyton. Jag är ju inte alls van vid fika men tänkte att det vore smart med snabb energi men tji fick jag. Sen fick jag äta lite mer normalt hemma och efter 1-2 timmar så jag var fit for fight igen och fixade lite med golvet och senare på kvällen så kikade jag på Zlatan som dock inte stod för sin bästa match men tvingade iaf fram ett självmål.

Hursomhelst så känner jag nu att jag måste börja träna både mer smart och mer helt enkelt. Jag har några tankar med mitt tävlande i år men håller dem för mig själv än så länge. Ullis och jag skall förresten börja tävla för Mora Triathlon i år då vi har en nära bekant som håller i den förening och vi har starka band till Mora. Det blir kul! :-)

Så var det dags att springa lite och jag fick ju behandling igår så därför sprang jag inte med klubben igår kväll. Men idag kunde jag inte hålla mig men jag var ju alltså hos Gnesta Hälsa och Friskvård igår och fick behandling och till skillnad mot alla tidigare som behandlat mig så gick han mer på kärnan till problemen till min stelhet - magen. De andra har ju alltid bara knäckt till mig och det har blivit bra en kortare stund men redan på väg ut från behandlingen så har man känt att det nästan var likadant igen. Nu tittade Björn på mig och efter en ganska kort tid så kände han igenom magen och kände direkt att jag hade några tunga magmuskler kraftigt påkopplade och menade att det var det som låg bakom och mina magmuskler är det ingen som varit på innan. Jag kände direkt att det han sade var rätt och efter ett tag så kände man att spänningen släppte men det krävs säkert några gånger. Och jag är ju sjukligt stel så det krävs även en hel del från mig också. Men det skall bli spännande men han varnade att jag kunde få kraftig träningsvärk av bara behandlingen och att jag inte borde träna samma dag iaf. Men som sagt. Idag skulle jag och Ullis ut på en sväng men det blev lite av ett antiklimax. Ullis hade ju spunnit 9 timmar förra lördagen och haft några tuffa pass efter det och var sliten och jag kunde ju knappt springa. Det kändes som om jag liksom inte orkade och kroppen är väl i obalans nu. Vi fick få i backarna och sen funkade det lite bättre men det tog över en timme att ta sig lite drygt 9,5 km. Lundbyrundan blev det förresten. Och jag känner av magen fortfarande...

Han menade också att jag drog för lite med rumpan och det kan mycket väl stämma då jag bara kopplade på den på sista biten i steget. Nu skall jag försöka få med den tidigare. Det kan mycket väl bero på att jag haft kramp konstant i magen. Spännnade var ordet! Jag ger det några ggr till iaf men helt klart är vi något på spåret! :-)