Söndag och idag så hade vi tänkt att träna hyfsat mycket och en cykeltur skulle vi absolut få med då vädret äntligen visade sig på sin bättre sida. Så upp och hoppa och iväg. Men hur långt? Kustvägen till Nyköping och hem via Å-stugan och således gamla E4:an, vore ju nice! Men Ullis var bra seg från gårdagens Mega-pass då hon både sprang 2 mil och cyklade lite över 4 mil. Men hon verkade piggare än hon sade och idag var det bara längden som vi var ute efter. Vi morsade glatt på ganska många cyklister som liksom vi passade på. Fast det kändes ju bra långt iaf. Och sen på Ironman så är det ju 18 mil man skall cykla! :-0 Fast ungefär samma sak kände jag ju med Vätternrundan och det gick ju bra. Fast då var jag helt jäkla slut. Men iaf, till dagens pass då. Efter att vi vänt hemåt från Nyköping så rullar vi alltså på gamla E4:an och rätt som det var så kommer en cyklist och cyklar om oss och hejar glatt! Ullis reagerar på att det var en "söndagscyklist" och det blixtrar till lite i ögonen på henne! He he, härligt! Jag själv reagerade på att han verkade cykla så lätt förbi oss med ganska bra fart men sedan så verkar han tappa i fart. Aha, tänkte jag för mig själv. Det gick lite fortare då han skulle passera oss så när Ullis blixtrade till så var jag direkt på och vi ökade farten rejält och plockade in meter för meter men snart så kommer ju Å-stugan och när vi är ca. 15 meter bakom honom så viker vi av. Han glatt ovetande om att vi tävlat lite med honom! Hi hi. Ja, bra fånigt men man måste leka lite ibland också. Väl framme så verkar det vara rena cykelträffen och vi utmärkte oss genom att vara de onyttigaste och när skall man lära sig. Chokladboll och äppelpan är tom energi. Det kickar liksom aldrig ens till efteråt utan man blir bara dåsig och inte är det särskilt gott. Jo, Ullis äppelpaj iofs. Sjukt god! :-) Vi drar iaf vidare snart och då är det Ullis som direkt blir tom på energi, som jag blev förra gången på samma ställe. Vi stannar och hon drar i sig lite energi från mina flaskor då hon fått tomt. Och så kickar det till igen ganska fort och jag blir alltmer övertygad om Mighty Sports förträfflighet. Så nu skall vi boka ett möte och försöka få till en bra deal. Men vi hinner inte komma så värst långt förrän det börjar droppa från himlen och det ser oroväckande svart ut. Jag reagerar direkt och letar efter något att gömma sig i och när det börjar regna ganska rejält så kommer loppisen! Ah, vi svänger av och ställer av cyklarna och springer in i ett rum. Där blir vi ståendes i säkert 30 minuter och det vräker ned. När det börjar lätta lite så ser vi vår chans men det slutar liksom inte att regna och man är snorkall. Burr! Och trycker man på då det är platt så är man helt dyngsur om fötterna på några sekunder. Men närmare Vagnhärad så klarna det upp och blir ganska mysigt. Dock så hinner vi knappt in i huset förrän det börjar regna även här. Sen så är det lite mat och svärmor kommer på fika. Och vi, dvs jag och Ullis, lägger oss en stund på soffan och toksomnar, ja, iaf jag! :-0 Vi som hade tänkte träna mot kvällen men vi orkar bara inte och låter det vara istället. Det börjar kurra lite i magen och jag är sugen på makaroner och falukorv och får med mig resten av familjen. Så vid halv nio på kvällen så äter vi! :-) Och klockan hittade jag också. Idag så får jag bara uppskatta passet då Ullis klocka även lade av efter vägen då batteriet dog. Vi kanske höll 24,5-25 km/h i snitt. Vi säger det. Och dryga åtta mil skall det vara.