Tisdag och dags för föräldramöte. Men först, på morgonen, så skulle jag lämna bilen på verkstaden och det innebar att jag skulle få ta cykel till Frejaskolan. Dock ser jag att min vanliga racer inte alls var klar och det var den som hade lampor och reflexer. Jag började med att slänga på bakhjulet men jag får lite hjärnsläpp då jag skall få på kedjan och kämpar med att få på den från det håll hjulen rullar och det är förstås bara omständigt. När jag väl kommer på att man skall ta på kedjan bakifrån så går det förstås lätt men jag är alldeles oljig. Sen skall jag ta på sadeln, som jag lossade bara för att få tag på ett flaskställ men jag ser att pedalerna fattas också... Hmm, och var är verktygen? Nä, det verkar bli för mycket jobb och föräldramötet borde väl inte hålla på så länge... Det är väl ljust på kvällarna, tänker jag. Jag slänger på tempcykeln bak på bilen och rullar iväg. Väl framme hos Fredde, som mekanikern heter, så byter vi lite ord och sen trampar jag iväg. Jag bara bakvägen till Gnesta då det annars känns som om jag måste cykla tillbaka och det borde även bli kortare då man kom från Västerljungshållet. Den biten är rätt kuperad och när jag väl kommer fram så går jag till idrottshallen och där är ena idrottsläraren som dessutom låter mig få låna hennes dusch så jag slipper trängas med eleverna. Schysst! Sen är det lite bråttom eftersom jag visst inte fick ta in cykeln på skolan men jag får låna en nyckel av vaktmästaren och ställer in den på ett eget ställe. Lektionerna går rätt bra förutom att jag blandar ihop två ämnen men ingen större skada skedd. Mot eftermiddagen, då lektionerna tog slut, så försöker jag tänka ut hur jag skall lägga upp mötet och visst börjar det kurra lite i magen... Jag går till slut ned på stan och jag hittade inget bra matställe direkt utan väljer istället att gå in och köpa lite frukt och annat på Konsum. Sen är det dags för mötet och vi skulle börja i matsalen. Det kryllar av föräldrar och jag blir faktiskt lite nervös. Ibland känns det som om hjärtat är utanför men jag lugnar ned mig och det avslutas att föräldrarna skall följa oss klasslärare till våra klassrum och jag var själv men det gjorde inte så mycket. Så skulle man då stå där och presentera sig och jag försökte ha en uppsluppen stämning men jag var lite trött och seg men tror jag gjorde ett bra intryck. Men sen skulle jag ju hem och vad i helsicke! Det var ju becksvart ute! :-0 Jag cyklade ut ur Gnesta via trottoarerna och sedan tittade jag lika mycket bakåt som framåt och när det kom en bil bakifrån så stannade jag helt enkelt och ställde mig i dikeskanten. Ruggigt obehaligt annars. Och sikten var i princip noll. På vägen mellan Gnesta och Vagnhärad så var det dock väldigt tomt på bilar så jag kunde cykla en längre stund och till slut så valde jag att helt enkelt byta kant när jag märkte att det kom en bil bakifrån och det var tom framifrån. När de kom från bägge håll så hoppade jag snabbt av och väntade. Man kunde heller inte se något då. Ruggigt obehagligt och det hade det nog varit även med lampor på! :-0 Till slut kom jag hem och med facit i hand så skulle man nog tagit en taxi. Det blev iaf drygt 4 mil och jag var dyngsur då jag kom hem eftersom det regnade på kvällen.