På skolan så avslutade vi dagen med ett möte i arbetslagen och arbetslagsledaren undrade om vi hade något att tillägga på slutet och jag tänkte fråga om någon ville prova min cykel. Typ till Vagnhärad... Men jag tyckte väl inte att det passade och ibland funkar inte skämten. Idag kändes som en sådan dag. Nåja, jag hade fortfarande lite känning i halsen och gick ned till garaget och tog på mig cykelkläderna. Sen rullade jag iväg och det börjar direkt med en brant backe där bromsarna verkligen testas. Men jag överlevde även idag och sen rullade jag på och på vägen ut ifrån Gnesta så dyker en annan cyklist upp från en korsning men då jag har högre fart så kör jag om ganska snabbt men han verkar vilja ta rygg och redan i rondellen så skall han om. Hmm, lite lustigt. Men brukar ju känna av vilken fart den framförvarande har men horen växte visst ur pannan på mig så jag tryckte på lite och lade mig i ryggen. Med den hjälpen så var det inga större problem att hålla ryggen fast jag skulle ju ta det lugnt. Sen trampar han ur sin ena pedal och jag blir tvungen att cykla förbi och då känner jag mig lite tvingade att trycka på lite. Så jag trampar på hela backen upp och när jag sen viker av mot Vagnhärad så fortsätter jag att trycka på ganska hårt och nu ligger jag och snittar lite över 30 km/h. Och det lockade lite och jag fortsätter köra rätt hårt, eller iaf så hårt som jag behöver för att inte gå under just 30 km/h i snitt. Och det verkar jag hålla och när jag stänger av klockan så har jag 30,7 km/h i snitt. Och tiden blev precis över 35 minuter.

Ullis var tvungen att ha bilen och jag som hade blivit förkyld. Hm, cykla lockade ju inte direkt men jag orkade inte kolla busstider och lite cykling har väl ingen dött av. Eller, jo förresten. Men iaf. Jag vaknade upp och halsen kändes tyvärr inte bättre men det var mest tröttheten som oroade och när jag tittade ut såg jag att det blåste en del och tyvärr, som det verkade, åt fel håll. D.v.s motvind... Men men. Ut med cykeln och rejält ruggigt var det. Och mulet. Det tog klart emot men jag rullade iväg men jag tog inte direkt ut mig men räknade med att jag hade ganska gott om tid. Men det tog klart på psyket och när jag helt plötsligt blir omkörde av en stor sopbil som stinker skit så skapas ett litet kort vinddrag som för en sekund stoppade upp motvinden. Sen var det förstås likadant igen men i nästa kurva så kom lukten tillbaka och jag undrade om de tappat något på vägen. Äntligen var jag framme och jag stoppade in cykeln och begav mig mot imklädningsrummet, som nu var öppnat, och gick in och duschade av mig. Sen blev det förstås  full fart med eleverna och i slutet av dagen så var det fotografering tillsammans med mitt arbetslag.