Fredag och rätt slut efter jobbet i skolan. Men det är roligt och det är ju ödets ironi. Ju roligare det är, ju snabbare går tiden. Och eleverna som faktiskt inte alls trodde att jag var 43 år och snart skulle fylla 44. De hade snarare gissat på 36, 37 år. Och då blir man ju faktiskt glad men vart tar tiden vägen? Men, men... Hursomhelst så var det fredag och Ullis och jag hade ju tänkt att få in simning på fredagar men vi hade inte riktigt koll på hur länge badhuset var öppet men Ullis var rätt säker på att man kunde simma till 21:00. Så runt 20:00 var vi där och i omklädningsrummet träffar jag på en gammal bekant som kört Järnmannen och vi pratar ganska länge. Väl ute i badhuset så ser jag att Ullis är igång och simmar och jag hoppar ned och får då höra att de stänger redan 20:30. Men vad f-n! Klockan var då 20:20 men en kille, som jobbade där, var schyst och vi skulle få simma till typ tjugo minuter i. Så det var bara att köra igång och vi var i princip själva i bassängen. När klockan var lite över halv så börjas det dra en vattenslang i bassängen så vi fick simma under den. Men det var lite roligt och gav bra träning. I början gick det uruselt att få till det smidigt men efter ett tag så märkte vi den knappt. Några minuter innan så stannade vi och det blev 500 meter eller eventuellt 550 meter. Bra fart och jag tippar att hundringarna låg på strax över 2 minuter. Men nu tog jag ingen tid utan ville bara simma. Sista 60-70 meterna kopplade jag på benen också och det blev lite mer fart. 

Torsdag och normalt sätt löpning med Enklaresport Running Club. Men idag var både jag och Ullis småförkylda så vi tvekade lite. Men jag tyckte jag kände mig lite bättre och jag kunde kanske jogga upp och sen köra löpskolning och sen bara jogga hem. Dvs. skippa den långa backen som stod på schemat. Jo, så fick det bli. Väl på plats så är det Hamlet, Flaken, Rainy och Putte. Samt jag förstås. Jag har ett klart sug på att springa och tar täten. Flaken och Rainy skulle köra lite lättare och skulle också avvika efter typ halva. Så vi bestämde oss för att köra samma koncept. På uppjoggen så undrade många vad som tagit åt mig men det bara spratt i benen. Skönt! Nåja, vi kom fram och visst var jag lite flåsig. Lite löpskolning och sen hem. Det blev totalt 4,5 km iaf. Inte fy skam.

En tidning hörde av sig till Ullis och ville göra ett reportage om oss och varför inte. Vi tackade ja och idag kom de. Vi visste inte riktigt vad de ville skriva om men det ligger ju i tiden med längre lopp och det verkade ha varit därför och vi gav lite tips om hur man kunde komma igång och så. När de ville ta kort på mig och Ullis så frågade jag om jag skulle ligga underst... Men Niclas då! Att jag inte kan sluta med mina dåliga skämt men ibland så går det hem, ibland inte. Fast de var trevliga och efter kaffe och en massa prat så ville de ha bilder när vi tränade lite. Vi sade inget om att vi var förkylda och småjoggade och cyklade lite medan fotografen fotade för fullt. En kul dag men matlagningen blev det inget med så det fick bli Krilles efteråt. Sen vete sjutton när reportaget kommer eftersom Ironman varit för typ en knapp månad sedan och det var nog det som var huvudpunkten. Fast de ville ha receptet på chokladbollarna! :-)

På skolan så avslutade vi dagen med ett möte i arbetslagen och arbetslagsledaren undrade om vi hade något att tillägga på slutet och jag tänkte fråga om någon ville prova min cykel. Typ till Vagnhärad... Men jag tyckte väl inte att det passade och ibland funkar inte skämten. Idag kändes som en sådan dag. Nåja, jag hade fortfarande lite känning i halsen och gick ned till garaget och tog på mig cykelkläderna. Sen rullade jag iväg och det börjar direkt med en brant backe där bromsarna verkligen testas. Men jag överlevde även idag och sen rullade jag på och på vägen ut ifrån Gnesta så dyker en annan cyklist upp från en korsning men då jag har högre fart så kör jag om ganska snabbt men han verkar vilja ta rygg och redan i rondellen så skall han om. Hmm, lite lustigt. Men brukar ju känna av vilken fart den framförvarande har men horen växte visst ur pannan på mig så jag tryckte på lite och lade mig i ryggen. Med den hjälpen så var det inga större problem att hålla ryggen fast jag skulle ju ta det lugnt. Sen trampar han ur sin ena pedal och jag blir tvungen att cykla förbi och då känner jag mig lite tvingade att trycka på lite. Så jag trampar på hela backen upp och när jag sen viker av mot Vagnhärad så fortsätter jag att trycka på ganska hårt och nu ligger jag och snittar lite över 30 km/h. Och det lockade lite och jag fortsätter köra rätt hårt, eller iaf så hårt som jag behöver för att inte gå under just 30 km/h i snitt. Och det verkar jag hålla och när jag stänger av klockan så har jag 30,7 km/h i snitt. Och tiden blev precis över 35 minuter.

Ullis var tvungen att ha bilen och jag som hade blivit förkyld. Hm, cykla lockade ju inte direkt men jag orkade inte kolla busstider och lite cykling har väl ingen dött av. Eller, jo förresten. Men iaf. Jag vaknade upp och halsen kändes tyvärr inte bättre men det var mest tröttheten som oroade och när jag tittade ut såg jag att det blåste en del och tyvärr, som det verkade, åt fel håll. D.v.s motvind... Men men. Ut med cykeln och rejält ruggigt var det. Och mulet. Det tog klart emot men jag rullade iväg men jag tog inte direkt ut mig men räknade med att jag hade ganska gott om tid. Men det tog klart på psyket och när jag helt plötsligt blir omkörde av en stor sopbil som stinker skit så skapas ett litet kort vinddrag som för en sekund stoppade upp motvinden. Sen var det förstås likadant igen men i nästa kurva så kom lukten tillbaka och jag undrade om de tappat något på vägen. Äntligen var jag framme och jag stoppade in cykeln och begav mig mot imklädningsrummet, som nu var öppnat, och gick in och duschade av mig. Sen blev det förstås  full fart med eleverna och i slutet av dagen så var det fotografering tillsammans med mitt arbetslag.

Måndag och Ullis och jag hade bokat in yoga, och det kunde ju vara både roligt och behövligt. Men lite simning först vore ju bra och vi skyndade oss till badhuset men väl på plats så upptäcker jag att jag har glömt badbyxorna. Hm, inte så bra. Jag kikar i boxarna för kvarglömda kläder men där fanns inget. Min misstanke om att jag glömt kvar dem i veckan verkade inte stämma. Vilket Ullis senare konfirmerade. Men då var jag osäker och kikade även lite snabbt på min blogg när jag var och simmade senast. Efter lite funderingar på om jag skulle köpa ett par nya så bestämde jag mig istället för att gå in och filma Ullis då hon simmade så upptäcker jag att jag faktiskt har lite byxor med mig och några borde ju fungera att simma i. Sagt och gjort. Jag slängde på mig ett par och skyndade mig ut i bassängen. Nu hade jag bara typ 15-20 minuter på mig och jag körde väl 600 meter iaf. Men har inte full koll. Sen blev det lite skön bastu innan det var dags att svira om till yogan och nu hade jag tyvärr bara ett par korta tights kvar och en för liten tröja... Hmm, det kändes lite... konstigt! Nåja, på yogan så skall man ju få vara sig självt och jag försökte att inte tänka så mycket på det och försökte även hitta en undanskymd plats. Det var Power-yoga och den var helt okey. Tyvärr kände jag lite för mycket i högra knät och satan vad mjölksyra jag fick av "Krigaren!" Till slut så fick jag röra lite på benet då det nästan skrek i det! :-0

Men ett skönt pass och det gick bra, även i tights! :-)

Hmm, ibland så gillar jag inte datorer... Efter att ha skrivit ned ett inlägg om dagens morgonträning så fungerade inte internetet och allting försvann. Ett tips är att alltid spara ned texten på riktigt innan man försöker lägga ut det... Grr!

Nåja. Hursomhelst så var det lördag och dags för säsongens första "Maskinträning" och Ullis och jag drog oss lite på morgonen men vi hade faktiskt tid att göra det. Men det förstod vi inte först. Jag tror att vi bägge var lite pömsiga. Men efter lite frukost och tillhörande kaffe var vi igång och på benen. Väl framme så är det typ fullt i lokalen och vi skall dra igång. Det är helt klart lite segt men vi mjukstartar. Sen är det full fart på maskinerna och jag kommer bakom den andre killen, som förresten är riktigt stark. Rätt snart så sänker jag vikterna direkt istället för att känna efter. Det är typ bara på någon övning som jag kör på samma vikter. Det blir lite bättre flyt då istället för att helt fastna och måste sänka mitt i själva övningen. 

Vi avslutar med några tuffa övningar som helt klart talade om att jag har alldeles för stela baksidor för det var nästan så det krampade. Efter det så blev det en snabb dusch och en kortis i bastun innan vi drog vidare och jag kommer samtidigt på att jag har bokat in ett specialpass med en kund idag, kl. 15:00. Special blir det för kunde vet visst inget ännu utan det är en present där både produkter och coachning ingår. Och helst inom skidåkning och det kan vi absolut fixa. Så det sitter jag och slipar lite på nu. Övningar som samtidigt visar den allmänna statusen och sen förstås stakteknik och kolla ut vad som skulle passa bäst. Och förstås ett träningsupplägg i större drag och en uppföljning på snö. 

Passet imorse blev förresten 45 minuter, tror jag. Just nu är jag faktiskt mest sugen på att simma igen... Vad var det som hände egentligen. Simningen som stod längst ned på min lista, ligger nu högst upp. Det bådar gott för nästa år. Kanske beror det på de snabba framstegen. 

Ja, rubriken kanske låter lite suspekt men jag tog verkligen slut. Men låt oss börja från början. Jag var riktigt sugen på att simma och hade varit det i ganska många dagar. Och idag så var det då dags. Ullis och jag traskade bort till badhuset och vi bytte om ganska snabbt. Men hur skulle jag träna... Man har ju lärt ganska mycket om att hårda intervaller är bra, då man simmar. Så det fick det bli. Jag tog på mig min Suunto-klocka och körde 100-metersintervaller och tryckte på lap varje hundring och tog en minuts vila. Men det flöt (!) inte superbra idag och någon herre, som bröstsimmade, simmade stenhårt varje gång jag skulle passera honom. Han kanske förkroppsligade det manliga egot? :-) Även jag tror jag ökade, eller iaf försökta öka, då någon var i närheten. Nåja... Det gick iaf bra och till slut hade jag kommit upp 8 stycken intervaller. Men jag var visst lite uttorkad från start för jag kände mig riktigt seg. Och väl i bastun så kommer jag i samspråk med en polack och fastnar där i typ 10 minuter. Det blev ett trevligt samtal och engelska var det enda språk vi kunde kommunicera på men han var duktig. Jag gissade att hans tjej var svenska men hon var också från Polen och anledningen till att att de var här var semester. Jag blev förvånad och undrade varför de valde det tråkigaste stället att semestra på. Men det var landskapet de var fascinerade av och åkte på kayakturer och dylikt. Och jag undrade förstås om de varit vid Stendörren och det hade dem. Riktigt kul att prata med honom och strax efter kommer Bjelkis in och det blev några minuter med honom också men då börjar jag bli alldeles för varm och får gå och duscha kallt. Sen försöker jag igen men jag blir snurrig och får ge upp. Vi får försöka ses någon lördag, i butiken, i stället.