Så var det dags för första riktiga besöker på Telge Rehab. Jag har ju egentligen ingen skada men eftersom jag är så jäkla stel i hela kroppen så ville jag testa ett besök hos duktiga Tommy T, på Södertälje Rehab. Förra gången blev det ju knappt ens ett hej. Nu fick jag ett program, som  han ville att jag skulle köra, och vi gick igenom det övning för övning och sen passade jag på att köra igenom det ordentligt en gång också. Jag började med lite uppvärmning och sedan drog jag igång. Det var klart utmanade och med allt folk i rörelse så blir man lite peppad. Att köra programmet själv kräver nog lite disciplin. Men idag var det både halta och lytta och sådana som jag. Det är verkligen en salig blandning och många, liksom jag, har lite av lyxproblem. Jag blir ju bara stel och får problem om jag har belastat kroppen ordentligt. En del andra kommer på kryckor och får köra väldigt anpassat. Hursomhelst så blev det ett bra pass och kanske körde jag för hårt. Jag hade iaf känning av passet bra länge och lär få träningsvärk imorgon. På kvällen så orkade jag inte ens tänka på träning. Men nu känner jag mig iaf nöjd och är spänd av förväntan.

Söndag och jag vaknade till mitt på natten men somnade sen om och sov sen som en stock. Ullis ville låta mig sova ut och hade målat som bara den. Och vi som skulle ut på ett långpass. Igår pratade vi lite om att ta passet inomhus, det kunde möjligtvis vara lite halt ute. Men Ullis hade pratat med Tanjis på morgonen och de skulle testa att springa utomhus och jag kunde förstås hänga på. Sagt och gjort men vilka skor skulle man ha. Hmm, det blev vanliga skor utan broddar och vi tänkte köra på de ställen som hade bra underlag. Och jag stretchade ordentligt innan men inatt, och på morgonen, hade jag varit riktigt stel igen. Och inget godis heller. Nu har jag bestämt mig och det ordentligt. Jag mår ju inte alls bra av det. Däremot åt vi pasta igår och det kan givetvis förklara min ökade stelhet. Hursomhelst så stretchade jag så så mycket jag hann med. Men redan efter någon kilometer så började det låsa sig i vänster ben. Då sänkte vi farten och strax efter två kilometer så stannade jag och stretchade lite. Och Ullis joggade lite och vände efter ett tag. Sen fortsätter vi men det tar bara en kilometer till så får jag stanna och Ullis fortsätter. Efter typ två minuter är jag igång igen och nu har jag väl bestämt mig för att kämpa mig igenom nästa jobbiga period, som för övrigt blir lättare och lättare. Jag hinner inte så långt förrän Ullis och Tanjis möter upp. Den sistnämnda är sugen på Hungarundan men det verkar osäker med underlaget, så jag protesterar. Och övriga verkar hålla med. Jag får snart börja kämpa igen, och jag ligger ngt steg bakom. In mot Trosa så känns det riktigt bra och vi kör genom Trosa och sen tillbaka mot Vagnhärad. Tanjis verkar riktigt nöjd och får ihop en bra bit över sitt tänkta mål, som var en mil. Ullis och jag hade 18 km som mål och det verkar bli perfekt för Ullis. Själv så hade jag ju stannat några ggr och låg ca 600 meter efter. Väl hemma, och då hade det blivit lite jobbigt, Ullis blev hungrig förresten, så låg hon precis i fas för att få 18 km jämnt. Jag passade på att ta en extra slinga på slutet och stannade vid prrick 18,00 km. Det roliga var att Ullis och jag sprang precis lika länge. Nja, det skiljde en sekund! 1.50.37 och 1.50.38

Det känns bra och det blev stretching tillsammans sen. Efter det då? Jag slappade och Ullis målade. Duracellkanin

Så var det lördag och dags att öppna butiken igen. Men det var så mycket annat jag var tvungen att fixa så jag var mest på övervåningen och fick lyssna efter plingan, om någon gick in. Men det var jättelugnt idag. Ja, förutom rätt många beställningar på nätet. Men sen var det ju Tour de Ski, på teven och jag tittade först på Johaugs uppvisning och efter det så hann jag staka lite på Ercolinan och jag hann väl med 20 minuter iaf innan det var dags för supernorrmannen Johnsrud Sundby att visa vart skåpet skall stå. Men han höll sig lugn rätt länge innan han drog på men det imponerar verkligen. Fast idag var det Johaug som imponerade mest. Det är väl låga odds på de två... Nåja. Bara hoppas det kan bli lite kamp. Sen var det hockey och svensk uppvisning igen. Så kul att det är rolig hockey. Defensivt så är det väl inte alltid superbt men så mycket roligare att se på. Imorgon satsar jag på lite mer träning.

Nyårsdagen och nu på morgonen så skulle Ullis och jag iväg på ett spinningpass med Tanjis. Frågan var ju hur vi skulle komma dit. Jag drack ju inte så mycket men tillräckligt mycket och Ullis är så försiktig. Men eftersom hon knappt drack någonting så tog vi till slut bilen till Åda. Väl på plats hade Tanjis redan värmt upp och förberett passet. Och där var även Beckis. Vi mjustartade och det tog ett tag innan jag fick till cykeln. Sen var vi igång och tanken var att vi skulle provspinna passet och komma med lite kritik. Fast fläktarna blåste som sjutton och jag blev nästan kall. Trots att jag trampade på bra. Roligt och bra pass. Och skönt att komma igång med 2016 med träning!