Med godis i tanken och en för övrigt stel kropp så hoppade man inte av entusiasm direkt. Vi hade tänkt att vara ute och springa redan innan kl. 09:00 men det var stört omöjligt. Så vi bestämde oss för att fixa lite hemma först och kanske komma iväg runt 13:00 istället. Det blev snarare så att vi kom iväg strax efter 12 och jag hade vattenryggan på mig. Strålande väder men kroppen då? Nja, pulsen var skyhög och det värkte i ljumskarna så varje steg var en smärta men jag vet att det brukar släppa efterhand. Vi sprang ut mot gamla Vägverket och där tog vi in på gamla vägen till Nyköping. Dock bara en liten bit då vi sprang ned direkt till vänster och under bron. Där fotade jag Ullis och sedan sprang vi över järnvägen och sen grusvägen en bra bit. Lite tungsprunget men väldigt kul. Jag blev starkare och starkare och snart nog så var stelheten borta och vi sprang och pratade om allt möjligt. Sen blir det asfalt för hela slanten och när vi är framme i Trosa så har vi medvind hem och just då kände jag mig hur stark som helst men Ullis hade, iaf just då, lite småjobbigt. Men hon kom igång mer och mer och på slutet så var det jag som verkligen fick kämpa då jag inte var van vid längden. Helt tokslut och nu undrar man hur man skall hinna komma iform till Kalmar Ironman! :-0 Ruggigt trött och det blev 17,61 km. Hmm... Fast  nu har jag ju iofs kommit igång igen efter förkylning och jag hinner ju fortsätta öka på träningen. Efteråt så var det förstås Ullis som var pigg och inte jag...