Söndag morgon och det var overkligt segt att komma upp. Ullis och jag hade delat på en flaska vin och det tillhör ju inte vanligheterna. För jag fick iaf sömn så det räckte och blev över. Så tröttheten får jag nog skylla på vinet och den ökade träningen spelar förstås in. Och idag var det dessutom Trosatrampen men jag skulle dessutom få revisorn på besök och det regniga vädret locka heller inte till cykling. Cykling i regn tillhör inte roligaste jag vet. Sen visade det sig att revisorn bara skulle ha ett papper så snart nog var Ullis och jag i löparskorna och sen var vi iväg. Vi hinner inte ens ut på stora vägen förrän vi möter cyklisterna och vi hejar på så gott vi kan. Och det uppskattas. Någon hejade till och med tillbaka och sade att vi också var duktiga! :-) Enligt mara-programmet så skall vi springa runt 34 km men vi kör ju lite annat också så vi stressade inte upp oss över att vi nöjde oss med 22,4 km. Eller tänkte iaf. Man skall ju inte gå händelserna i förväg men det var ruggigt segt i början men sen började det gå lättare och lättare. Snart nog har vi kommit in och ut ur Västerljung. Efter ett tag så märker jag att det kommer en löpare bakom oss och han kommer med högre fart. Sen, rätt som det var, så var han ikapp men han bara dyker upp emellan oss och ler. Vi fattar ingenting först men efter typ två sekunder så ser vi att det är Rydholmaren. Han har visst då sprungit 26 km och vi hade då runt 10 km. Vi springer resten av hans runda, dvs till Trosa, tillsammans och farten blir nog en kompromiss. I Trosa så viker han av och han har då sprungit 30 km och vi fortsätter förstås hemåt och farten sänks lite. När vi närmar oss Vagnhärad så börjar det dra i baksidorna och det suger lite grand. För kroppen känns för övrigt jäkligt bra. Och när backarna kommer så är det nästan så det krampar. Väl framme i Vagnhärad så har vi sprungit 22,4 km och vi hämtar våra väskor som vi packat i förväg och går till badhuset. Där byter vi fort om för ett lite kort simpass. Det går sådär och jag blir samtidigt irriterad över att en person lägger sig i min träning och menar att jag tränar fel... Suck! Nåja, jag har ju ändå presterat några bra saker fastän jag då skulle tränat fel. Sen kan jag ju iofs köpa att jag inte är någon expert på simträning. Där säger ju alla experter att simintervaller is da shit! Men men. Jag väljer att inte ta in för mycket negativ energi och fokuserar på mitt eget.

Lördag och normalt så brukar jag köra maskinträningen men Ullis skulle jobba och vi hade planerat att köra ett styrkepass ihop efteråt och sen simma. Men först tänkte jag klippa gräset och ta bort de sista trädgrenarna på tomten. Och gräset var högt och tyvärr rätt mycket mossa. Så jag blir tokslut och Ullis är också slut, då hon kommer hem. Så det är knappt vi kommer iväg ens till badhuset. Men väl där så lossnar det verkligen för mig och det är bara när jag får beröm av Ullis som jag börjar tänka och det låser sig lite. Men totalt sett superbra! Vi nöjda oss med en km. Kort men bra pass! Nu börjar 1.15 i Kalmar bli klart realistiskt och det är bara att nöta på!

Sen var det teve för hela slanten men det tar jag ett separat inlägg för så stay tuned! :-)

Transportcykling, till och från jobbet. Men jag var lite sen och valde då att cykla lite lugnare då jag inte skulle hinna duscha. Och det blev verkligen tufft att hinna med. Det kanske låter som om det vore smartare att dra på och duscha men på knappa 20 km så hinner man ändå inte. Jag jobbar igenom dagen och det går rätt bra. Sen är det viktigt möte och det är om höstens jobb. Jag tycker att jag får fram vad jag vill ha sagt och intervjuaren verkar också nöjd. Riktigt nöjd men det hela hänger på en annan sökande som är behörig. Förstås. Fast jag är inte så orolig ändå. Det verkar finnas ett stort behov inför hösten och jag kan rätt snabbt ställa in mig på en annan typ av tjänst. 

Sen fort hem och vart är farten? Det går ruggigt fort i början men sen verkar det dö och snittet hem, visserligen med partier i början, ut från skolan, som man inte kan cykla snabbt på. Men ändå! Jag får verkligen se till att hålla i cyklingen i år. Iaf om Kalmar skall gå bra. Där har jag ju tänkt att snitta strax över 32 km/h... i 18 mil!

Väl hemma, efter lite bestyr, så drar Ullis och jag till Safiren, för att simma lite. Jag får inte alls till andningen idag och flytet är heller ingen höjdare. Så det blir intervaller fast ändå utan bra fart. En duktig kille, några banor bort, är riktigt grym och man borde sporras men man känner sig värdelös. Jag får ladda ut datan från klockan sen, det kanske inte var så dåligt. Sen blir det lite Let's Dance men jag orkar inte se vem som åker ut men kikar ändå på Finaste familjen. 

Torsdag och klubbträning men jag var trött och Ullis var nog ännu tröttare. Så jag virrade runt och försökte hitta träningskläder och sen lämpligt ombyte efter. Och Ullis hon "bara var tvungen" att lägga sig i några minuter. Det innebar ju förstås att vi blev lite sena till Safiren, där vi skall samlas. Rainy ringde innan och sade att hon tog ett lättare pass hemmavid, då han kände av en förkylning. Väl på plats så var klockan prick 19:00 och vi möter Tokan och Putte som är på väg ut och jag skulle snabbt byta om och kanske hinna gå på toan lite fort också. Lite pinsamt att vara sen men när jag springer ut så ser jag att Flaken kommer och det kändes ju lite bra. :-)

När han är klar drar vi då iväg och när vi passar skolvägen så får jag ett ryck och undrar om vi inte skall springa i skogen istället och alla verkar på. Jag visste inte då att Putte inte är så förtjust i det. Och idag blev nog ingen ändring på det... Men vi skall inte gå händelserna i förväg. 

Vi drog rätt upp på, en för mig och Ullis, välbekant stig, och sedan vidare mot Vattentornet. Där börjar den röda och blå slingan. Riktigt bra och uppmärkta leder. Trodde vi... Alla är på och vi springer i lagom fart och det känns ljuvligt! Jämfört med Skottvångs gruva så är det här himmelriket. Tekniskt men det går ändå att springa på om orken finns. När vi närmar oss slutet på rundan så får jag nog hjärnsläpp, eller så är markeringarna dåliga, för vi kommer helt bort ifrån stigen. Nä, vi sprang rätt så de måste helt enkelt röjt som sjutton i skogen. Det finns inget löpbart längre och vi går och famlar. Helt plötsligt skriker Ullis, och kanske några mer?, till och det ligger en död kalv precis bredvid dem. Usch! Den verkar precis ha dött, typ iaf inom ett par dagar och tydligen så har man blivit tvungen att ta död på en tokig älgko och då inte hittat, alternativt inte vetat att den hade en kalv. Som var för liten för att klara sig. Nåja, vi traskar vidare och kommer sen äntligen upp på stigen igen och verkar vara rätt på igen. Vi springer ut ur skogen och när vi återsamlas så ser vi att Putte fått problem med en vad. Det var väl droppen, tänkte jag. Iaf efteråt då jag hörde att han inte var så himla begeistrad att springa som vi gjorde. Ullis är trött och väljer att gå med honom till Safiren och jag och Tokan, samt Flaken, kör på lite hårdare ett tag. Helt enligt plan. Vi kör progressivt i ett par km, på slutet går det rätt fort, och avslutar med lugn jogg de sista 300 meterna. Skönt pass men lite förvirrat i skogen. Vi får väl se om jag blir avsatt som både ordförande och coach nu! :-)

Ja, vart skall man börja? Jag var lite sen från jobbet och Ullis ringde och undrade om jag hann in på affären, och det kunde jag ju göra. Men vart f-n är kortet igen! Bankkortet alltså. Jag skyllde direkt på barnen, det kanske jag inte skulle ha gjort. Som tur var så var de ovetandes... då! :-0 Jag ber Ullis skicka någon, eller komma själv, till affären, så kunde jag plocka på mig det jag skulle och sen få något att betala med i kassan. Väl framme så ringer jag och undrar vart de är och jag räknar på att Felix, som skulle komma, skulle vara ungefär framme då jag var framme vid själva betalningsdosan. Men han kom inte och jag förhalade det hela lite med att köpa en Triss-lott, den måste jag kolla sen förresten, och vi tar nr... 13! Mitt turnummer, om jag nu har något. Jag inser sen att jag får parkera mitt köp och väntar in Felix. Till slut så kommer han och han har tagit fel kort! Ahhrg! Det är Tims kort och han får gå tillbaka och jag ringer Ullis. Sen kommer Felix igen men med Ullis kort och jag betalar. Väl tillbaka i bilen så ser jag ju mitt kort... Oops! Där försvann en massa dyrbar tid i onödan. Vi fixar iaf till maten så snabbt vi kan och får samtidigt meddela S att vi blir lite sena. Jag och Ullis har bestämt att vi skall cykla en sväng med henne. Till slut så har vi både ätit klart och snart nog så hör jag att S kör in på uppfarten och jag skyndar mig lite. Till slut är vi alla klara och skall ut och åka. Jag ger förslag, eftersom tjejerna alltid pratar så mycket, att vi kan åka två varv på stora kommunrundan. Så är det ju cykelväg större delen och de kan åka i bredd och prata. Och prata gjorde de... Oh, herregud! :-) Mycket mer än förra gången och jag undrade direkt vad som hände då vi åkte ut från Vagnhärad. Vart tog de vägen. Njae, de åkte där bakom och tog knappt någon notis om mig. Efter ett tag, i väldigt lugnt prattempo, så drog jag på och vände. Men efter två sådana rundor så sket jag i det och hängde med dem istället. Jag fick faktiskt något ord med ibland! :-) I Trosa så ser vi Flaken och stannar och pratar lite. Men tiden drog iväg så jag föreslog att vi kunde avsluta kvällen med en kaffe hos mig och Ullis istället. Jag var inte så sugen på ett varv till och tiden hade dragit iväg. Men nu skall jag inte gnälla. Jag behöver själv lära mig cykla lugnt och speciellt om man skall öka på träningen. Det var ett riktigt trevligt pass. Me like! :-)

Så var det då äntligen dags att börja cykla till Frejaskolan igen. Och jag gick upp lite tidigare och sen fick man ju hoppas på att någon av gympalärarna skulle vara på plats och låsa upp till mig. Men dit kommer vi sen. Jag hade sett till att iaf ha datorn kvar på skolan, mest för att slippa så mycket tyngd, och resten av ryggsäcken blev fylld av ombyteskläder och handduk. Sen hoppades jag på att det låg ett par shorts där jag brukar parkera cykeln. Vädret var kanon och jag frös knappt ens i början fastan mina cykelbyxor var av halvlång modell. Men lite segt att komma igång på morgonen. Snart var jag framme i Gnesta och det kändes som tiden gick rätt fort. Det kanske inte gick så fort och det gnager lite grand. Är jag inte bättre? Men bättre att lägga mängd nu och så får vi se om vi kan jobba fram någon fart senare. När jag kommer fram och ställer in cykeln så ser jag att det ligger ett par shorts där. Sen när jag går upp mot gympasalen så ser jag att Lisa samtidigt är på väg in och jag ropar lite och småspringer fram. Och det var inga problem att duscha. Sen hör jag att hon ropar att jag kan smälla igen dörren när jag är klar och visst gör jag det. Tyvärr tänker jag inte på att jag har kvar mina cykelskor och cykelbrallor där inne. Hmm, det var ju inte så smart. Men jag lär väl springa på någon av gympalärarna senare, tänkte jag. Så gick dagen och det var inte så lätt att smita ifrån och sen var det möten stup i ett. Som tur var så var Fredrik kvar länge och jag fick låna nyckeln och hämtade mina grejer. Sen hem igen och det var knappt så det gick snabbare. Och vad har hänt! De har lagt oljegrus och jag får t.o.m stanna och sopa av hjulen. Jag är lite rädd att få punka och jag som dessutom har lite för lite luft i bakhjulet. Men jag klarar mig och kommer till slut hem. Där blir jag lite sur att ingen har haft tid att köpa någon mat och jag som var sen. Men Ullis och jag fixar oss iordning inför kvällens klubbträning och åker lite tidigare och köper bara lite nötter, som vi kan stoppa i oss innan vi springer. Kanske inte helt optimalt men går det, så går det. Väl framme så ser vi att Tanjis har dykt upp och snart nog så är vi alla där. Och vi som var där ikväll, förutom mig och  Ullis då, samt redan nämnda Tanjis, var Putte, Tokan, Flaken och Thellan. Sen dök faktiskt även en nygammal bekant upp men han sprang först en runda med en kompis innan han drog några varv med oss. Det var gymräven (numera) Stefano. Och hur gick det att springa då? Nu var jag ju uppvärmd och det märktes. Visst var det lite flås, som vanligt, i början, men det kändes klart bättre än vanligt. Och idag så var det lite special, på flera sätt. Vi började med sedvanlig uppjogg och det blev nog 2 km, vi brukar inte springa mer än så. Sen lite stretch innan vi körde på med en lite längre löpskolning och med några specialövningar, som gjordes i par. Riktigt kul! Efter det så var det tröskel i tio minuter och kanske låg man på lite för fort där. Iaf i början. Så kändes det iaf. Med facit i hand så var det nog bara initialt. Sen styrde vi upp det och vi i det här fallet är jag och Thellan, som körde ihop. Thellan var förvånansvärt pigg och kändes som att han var lite piggare. Eller så var det kanske bara på slutet. Han har en förmåga att alltid kunna köra lite till. Liiite snabbare om det behövs! :-) Det blev 4.20-fart i snitt. Och då förstår man att man blev lite trött. Sen några minuters vila innan vi skulle dunka på med lite intervaller. Och det var 5x90 sekunder idag. Kändes rätt lugnt men skenet skulle bedra! Alla startade för fort på första och jag blev förvånad att jag kom varvet runt, dvs 400 meter. Och Tokan... tokrusade! Satan i gatan, vilken fart! Sen lyckades jag ta nästa också i samma fart, jag kom till samma punkt igen som jag startade. Men nu tog det emot och Thellan och jag fortsatte sparra varandra. Tredje nu då! Ahhrg! Det börjar spruta mjölksyra men man biter ihop. Det blir hela tiden längre tid då man nästan trampar luft. Bara bita i! På fjärde intervallen så trampar jag nästan luft, det är iaf så det känns, i ca. 120 meter! Jag förmodar att min kropp är rätt sur nu. Nu bestämmer jag mig för att köra på samma fart, varvet ut. Bättre det att ta en intervall mindre men ha alla i samma fart. Jag lägger mig och ... Nä, jag slänger mig i gräset och bara tokflåsar. Minuten går alldeles för fort och jag inser att jag inte är i närheten av att ha återhämtat mig tillräckligt men vill inte såsa ned de andra med dålig energi så jag låtsas att jag är med på nästa och vi drar iväg. Sådär ja! Alla har dragit på och jag vänder mig om och börjar jogga. Det är fortsatt bra tryck på alla och helt klart ett superpass idag! Me like! :-) Jag väljer att vara enbart positiv, trots en missad intervall och kanske lite väl kort pass totalt. Jag har fått till både bra cykling och bra löpning. Sen, med facit i hand dagen efter, så visade det sig att hälen kändes helt bra! Den har alltid varit tokstel dagen efter löpning men nu, i kombination med cykling, så kände jag ingenting! :-D Jag visste väl att det bara berodde på min stelhet. Och det fick jag ju bevis på nu. Då jag cyklar så tänjer jag ut hälen på ett bra sätt.

Söndag och skulle vi inte få till ett långpass idag då? Vi fick ju ihop 20,5 km i torsdags men det kändes ju ändå lite snöpligt att bli hämtade. Sagt och gjort. Ullis ville upp tidigt, då det skulle bli riktigt varmt, och jag är ju inte så superpigg på mornarna. Men snart så rycker Ullis i täcket då hon har gjort frukost och det var ju inte helt fel att komma upp till stekta och ägg och kaffe. Men jag kanske ännu hellre skulle legat kvar i sängen. Jag sov förresten riktigt gott i natt. Det är inte alltid jag har gjort det på slutet. Det tar en hel del att vara lärare och jag har ju inte världens bästa ordning. Och sånt brukar krypa fram på kvällarna, då det är dags att somna. Hursomhelst så gjorde vi oss iordning och kom iväg. Det kändes väl som vanligt lite småsegt i början men släppte efter ett tag. Och Ullis verkar vara på ett strålande humör, riktigt positiv. När jag undrade så sade hon att han bestämt sig för att bara vara positiv idag. Och det smittar ju av sig. Vi väljer att springa stora kommunrundan, iaf i stora drag. Och så fick vi se om det blir några avstickare. Det verkade som hon hade något sådant planerat, eller iaf i bakhuvudet. Väl framme i Västerljung, så tar vi då vägen förbi Erikslund, mest för att jag tyckte att det brändes under fotsulan. Det kanske blev annorlunda på gruset. Sen undrar Ullis om jag kände mig piggare då hon tyckte att jag började springa så lätt och nog ökade farten. Jag hade då börjat få för mig att Ullis steg lät som en musikslinga och jag "spelade" liksom med. Det blev ett skönt flow och det kändes helt klart lättare. Sen dröjer det inte så länge, då är vi ute på stora vägen mot rondellen, förrän jag tycker det går lite tungt igen. Det går liksom i vågor. Jag försöker tänka på Kalmar Ironman, det gör jag rätt ofta, och då blir det lättare. Men man får inte tänka alltför mycket på det. För ibland så kan det ju kännas blytungt av bara någon mils löpning. Att då tänka på att en Ironman är så mycket längre... Ja, ni förstår. Men man laddar på ett helt annat sätt och konstigt nog så har det oftast känts som om spurten börjar då man kommer ut på löpningen. Och det är ju då alltså ett maraton kvar. Nåja, nu trummade vi på och jag såg att min puls låg konstant på runt 145 slag/minuten. Det känns ju lite för högt men det verkar ju hålla sig där. Snart är vi på väg mot Trosa och när vi kommer till vägen där man kan ta in mot Tureholm, så viker vi in där. Jag tänker att någon sagt att det är mycket orm ute nu, och det har vi även sett på FB, men vi ser inga alls. Och nu börjar det kännas att vi sprungit en bit. Vi närmar oss nu Trosa och Ullis har en liten idé om hur vi skall springa. Jag protesterar nu lite, jag vill bara hem. Det börjar suga rejät. Då kanske vi är uppe i runt 18-19 km. Men vi viker ned mot Strandvägen och springer bakvägen på Stadsloppsbanan en bit. Sen ut på några spångar och det är nästan omöjligt att springa där. Men kul som omväxling. Sen kommer vi ut i centrum och några morsar. Nu är det raka vägen hem som gäller men värmen är riktigt stark och energin börjar tryta. Vi bestämmer att vi hoppar in på Ica Trossen och köper en cola. Jag stretchar lite och Ullis går in. Fy bubban, nu tar det emot. Jag vill inte ens veta hur långt vi sprungit men när jag undrar om jag slagit på klockan så råkar jag av misstag se sträckan och då står den på 20,5 km. Fast nu går det bättre igen och känslan är klart positiv. Fast längden börjar ta ut sin rätt och energin från colan var inte tillräckligt. Väl framme i Vagnhärad så kommer storklubban fram och slår oss bägge två i huvudet. Vi struntar i bron, som går över järnvägen, utan springer istället in vid "andra sidan ån", som det brukar kallas. Fast där väntar å andra sidan förstås andra backar. Och nu kämpar man mentalt. Vi bestämmer oss för att springa till Hemköp och sista backen nu. Bara att tugga på och snart är man uppe och visst f-n är man färdig. Solen har gjort sitt och jag har rejäla skavsår av vätskeryggan. Framme... trodde jag! Nä, Ullis vill springa 300 meter till för att få 28 km jämnt! Och dra på trissor! Jag skrattar inte av glädje men tänker att jag hänger väl på. Sen vill hon springa runt skolan men då protesterar jag. Det måste ju bli bra mycket mer än 300 meter. Så det blir istället runt Hedebyhallen, via den gamla 60-metersbanan. Den som jag slog skolrekord på som ung. Fast tiden är som bortblåst och man kan inte heller vara så säker på att det blev helt rätt mätt. NU, är Ullis klar och vi traskar in på Hemköp och köper oss direkt lite vatten och traskar sen hemåt. Rejält slut och det sved som bara den när första svetten spolades ned på skavsåret på ryggen. Fy satan, vad ont! Normalt så kör vi ju långpass varje helt men nu blev det ju värre skavsår då vi även sprang längre i torsdags.

Lördag morgon och jag var lite sugen på att köra Safirens cirkelpass, med fokus på styrka. Den som Carina leder. Nu kommer jag inte ihåg vad den heter men hon är iaf riktigt bra. Ullis var inte lika sugen, iaf inte idag. Men till slut så bokade hon också in sig och vi traskade efter en bra frukost iväg och Carina var i full färd med att visa maskinerna. Några hade inte bokat men det visade sig att platserna räckte till precis.

Klart segt att komma igång och jag kom efter starke Benny och idag var jag inte på min topp så jag fick sänka vikten på alla stationer utom på en en. Och jag fick sänka ganska mycket men mitt fokus är ju inte att bli stark igen. Hursomhelst så blev det bra träning och väl hemma så blev det röj på tomten. Det behövdes då jag klippt ned ett träd. Vi fick in det mesta i släpet och åkte och tömde det. Sen skulle vi in till Nyköping, igen, och hämta en mobil till Ullis. Så nu har alla i familjen nya mobiler.