Lördag och Ullis och jag hade verkligen planerat in att få in ett bra långpass på cykeln. Men vi sov som berg och kunde fasicken inte komma upp. Och vädret, som skulle bli så bra, lockade inte heller. Men vi har ju semester så vad sjutton. Vi drog oss bra länge men bägge verkade lite slitna så vi omförhandlade vår cykelplant till en kortare runda. Och jag missförstod Ullis. Jag trodde hon ville ta var vanliga runda fast åt andra hållet. Hon ville snarare åka helt åt andra hållet, dvs åt Södertäljehållet. Oj då. Men för mig, som mest stirrar ned i asfalten, så spelar det inte så stor roll. Dock så gillar jag att det är ganska raka vägar åt Nyköpingshållet och det skulle ju vara gott med en kaffe på vägen. Okey, svarar Ullis. Men då kör vi åt det vanliga hållet så inte kaffet kommer för snabbt. Ullis är rätt seg i början men vaknar till liv efterhand. Och jag trycker på ibland och ligger i tempobågen, det går bättre och bättre faktiskt. Det vore ju en dröm att kunna ligga i bågen hela Ironman-cyklingen. Det vinner man mycket på. Fast nacken lär ju kännas av. Vi morsar på lite cyklister och rätt som det var så tappade jag liksom allt. Jag blir ledsen och rädd på samma gång. En svart volvo kommer i hög fart och passerar mig med ca. 25-30 centimeter. Och jag som dessutom ligger i tempoställning och har disk-hjul. Det blåste en del och man vinglar ju lite då och då. Hade jag vinglat till lite där, som man gör ibland, så hade jag legat på sjukhus nu. Det bara kom över mig och jag blev helt orkeslös ett tag. Usch! Men snart nog är jag igång igen och trafiken glesnar också - skönt! Rejält blåsigt emellanåt och det var bra att träna i. Nu kör jag med diskhjul om det är tillåtet, så hemskt var det inte och bara känslan är sjukt cool. Me like! :-) Kanske lite barnsligt men det blir liksom en annan grej. Sen att det är viktigare vad man har fram, är en annan femma. Och vem som trampar. ;-)

Hursomhelst så får vi upp lite fart emellanåt och rätt som det var så är vi framme vid Å-stugan. Min cykel blir som vanligt ett kul objekt att gå och titta på. Den här gången var det mest barn som var framme. Vi käkade gott och tog en kaffe, det behövdes. Sen var vi igång igen men pausen tog längre tid än beräknat. Men vad gör det. 

Sen får vi som vanligt mer fart på vägen hem och i vissa nedförsbackar trycker man på. Jag var uppe i 60,8 km/h och det var läskigt. I en backe så släppte jag bågen och höll mig i de "vanliga" handtagen istället. Det kom läskiga kastvindar där. Snittet på snabbaste kilometern blev 52 km/h, rätt kul! Men snittet totalt blev bara 26,2 km/h. Vi håller ned tempot och trycker på ibland. Då orkar vi nog mer träning också.