Alla inlägg den 20 augusti 2016

Av Niclas Bernhardsson - 20 augusti 2016 07:00

Lördag morgon och nu var det alltså dags. Vi käkade och klockan gick. Det kändes fortfarande rätt jobbigt. Snart går vi ned mot växlingsområdet och jag struntade att ta med min specialpump. Däcken kändes rätt bra ändå så det fick gå. Ned med energin och snart vi tre på väg till simstarten och där träffade vi snart Tullare och hans familj. Samma ställe som vanligt. Sen skall vi packa ned våra saker i våra vita väskor och Ullis har sönder sin. Aj då! Och nu börjar det bli stressigt och mitt i virrvarret så försvinner en kasse men det upptäcker vi inte då. Nu måste vi ställa upp oss och vi försöker gå in mellan 1.30 och 1.45 Det borde bli rätt. Stämningen är nästan elektrisk och många sjunger med i Nationalsången och snart är det våran tur. Jag gör klart det sista och skall nästan gå över mattan då jag får panik. Det känns som glasögonen har släppt och att det är en glipa. Men vad f-n! Jag försöker hejda Ullis men hon är nog vid mattan och det är rörigt. Men hon kommer tillbaka och hjälper mig. Bara hoppas att hennes tid inte började gå. Vi kämpar med glasögonen och drar åt dem lite och går ned i vattnet. Men det är fullständig panik och jag får kippa efter luft. Kanske är det kylan men säkert en kombination. Jag ligger där och guppar och försöker undvika att få i mig vatten. Men det är ju tävling och samtidigt försöker jag ta mig framåt men det är fullständigt kaos och jag fryser som en gris! När jag försöker dra ned huvudet under vattnet så är det som om jag har ett kraftigt band över bröstet och det är krampartat. Fruktansvärt. Men det släpper allteftersom men glasögonen är ett ständigt problem och jag får stanna upp och kolla lite bakåt. Jag har ingen aning om vart Ullis är. Och man ser bara en boj i taget och det gör att man tror att man hela tiden snart är framme där man skall svänga. Efter några hundra meter så är det bättre flyt i simningen men det är hela tiden med små stopp emellanåt. Till slut är vi framme där vi skall svänga men det känns inte som vi svänger så mycket som vi skall. Men man får ju lite på de andra och förstås bojarna. Det kändes dock skumt och det känns som om man simmar i en evighet. Snart nog är vi framme vid vändpunkten och man skall tillbaka. Jag simmar dock rätt snett men det gör att jag får öppet vatten och behöver inte bekymra mig så mycket om annat. Man hittar dock lite fötter då och då. Men dimman gör det så svårt att navigera och man simmar snett och vint hela tiden. Så det blir lite krockar och ibland så simmar man rakt in i någon. Rakt i sidan liksom. Fortsatt problem med glasögonen och nu närmar man sig hamnen. Ruggigt snett så det är nästan så att jag är orolig att jag skall missa en boj men det är iaf inte så att jag får kortare bit. Det borde vara okey, tänker jag. Men nu måste jag in under bron, den vill man inte missa. Den förra Cut off-punkten. Där är det väl runt 900 meter kvar. Jag kämpar för att komma på grundet och ställa mig och vila samtidigt som jag gör ett allvarligt försök att få glasögonen att sitta bra. Till slut så hittar jag lite grund men det går inte att stå, det är riktiga undervattensströmmar och det gäller att se till så man inte går. Man vill inte ha ett gult kort för att man inte kan stå still. Nu då, jag provar igen och börjar simma. Snart är det bara lite lätta vågor i ryggen och jag kommer in i ett underbart flow! Wow! Det öppnar sig en helt ny värld och allt är lugnt och stilla och det lilla ögonblicket jag hämtar luft är nästan bara för att kika lite åt sidan. Men jag simmar snett och jag får trycka mig åt vänster för att komma in under stora bron. Ibland så får jag ingen känsla av flytläget dock men oftast så är det ren magi, jag simmar rätt fort nu och på slutet kanske jag tog i lite för hårt. Uppför rampen och när vattnet rinner ut så är man som en överjäst bajskorv, helt kraftlös och benen bär knappt. Jag kämpar med att få ut öronpropparna och greppar tag i min bike bag. Närmar mig tältet och där det överfullt med nakna män och jag får inte ens plats utan ställer mig utanför. Jag har dock min tri-suit på mig och behöver bara kämpa av våtdräkten och torka fossingarna lite grand innan jag tar på mig hjälmen och skorna. Iväg och jag försöker jogga iväg med cykeln. Pulsen är hög och jag får en funktionär att skrika mig i öronen då jag inte fattar att jag måste på cykeln EFTER strecket. På engelska också. Men snart nog är jag på och cykeln känns helt kanon. Fy bubban vad snabb den känns och jag tar inte ens in men ligger ändå på hyfsat bra fart. Men lite lätt motvind och jag stressar inte ihjäl mig. Det känns som om det finns ställen att jobba ikapp tid. Ett reportage om hur man cyklar fort i Kalmar finns i bakhuvudet och det är att ta i lite mer där det går uppför och så får det bli. Jag tar i lite mer där och ser till att ligga i styret ordentligt då det går nedför och fortare. Jag susar om hur många som helst och ned förbi Färjestaden. Snart nog är farten uppe i över 31-32 och snittet verkar lite på över 30 relativt fort. Snart kör jag om Ullis och jag är grymt glad! Wow! Jag ropar: "F-n vad du måste simmat fort!". Nice. Men i Mörbylånga så händer det som inte får hända. I ett gupp så ropar någon om att "där flög en svamp!". Snart nog förstår jag att det är mitt gula nät som jag har för att lätt fylla på min aero-flaska och som hindrar vätskan från att flyga ut. Men f-n! Det där var inte bra alls. Vi varje lite gupp så blir jag dyngsur och jag får se till att bara ha lite vätska i men cykeln blir kladdig och jag också förstås. Men farten är hög och humöret rätt bra. Alla kämpar på men det är många och mycket att tänka på då man kör om. Tyvärr fattar inte alla så ibland så blir det att bromsa och vänta in för att någon annan ligger i rygg i omköringsfilen. Fast det är bara att vänta så jag inte själv gör fel. Och jag måste snart pinka. Det där med att pinka på sig funkade bara i teorin. Att göra det på riktigt fanns inte på kartan så jag får stanna två gånger på Öland. Jag kämpar uppför backen vid Stora Allvaret och sen går det fort nedför backen och man får lägga fokus på att inte bromsa för mycket då det svänger tvärt. Det är jobbigt att få upp farten igen. När man är tillbaka i Kalmar är stämningen otroligt hög och man bara njuter. Men det är en bit kvar och jag känner av att jag slarvat med cykelträningen. Men snittet är fortfarande bra men det tar emot nu. Mycket trixigare och jag ligger inte lika ofta i tempostyret. Snart cyklar jag om Rullstols-Aron och jag fattar inte att det är han utan ropar på engelska - "Good work!". Han svarar tack på svenska. Och nu är det bara att kämpa och rätt som det är så ser jag Rainy. Ojdå! Det trodde jag inte. Jag trodde han skulle vara lite före, kanske kör jag för hårt? Men snart nog så får jag en fluga i hjälmen och det stör massor. Jag måste stanna och samtidigt tänker jag att passar på att skvätta ut några droppar. Tre stopp, det är inte alls bra. Men jag får upp lite fart igen och snittet är fortfarande bra. Sista milen så släppte jag dock farten med flit för att spara benen lite till löpningen. Samtidigt irriterade jag mig på en cyklist som körde riktigt dåligt. Han låg alldeles för länge bakom en annan men jag orkade verkligen inte säga till. Sista biten in mot växlingen och nu var det glädje igen. Många hejar ordentligt och snart är jag av cykeln men jisses vad jag stapplar. Bara hoppas det släpper snart. Upp med cykeln och bort till Run bag. Snabbt av med skorna men jag är stel och kan knappt böja mig ned. Av med hjälp och på med keps. Byte av brillor och på med löparskorna. In med lite resorb och så iväg. Tripp trapp trull, så var det ett satans rull... Nä, knappast. Benen är mer som stockar men jag kämpade på. Men hinner bara till första stationen och jag måste pinka. IGEN! Men har jag laddat på för mycket? Nåja, bättre med några små stopp och orka mer istället. Snart är jag igång igen och vid nästa station så står Gisslan med barn och hejar. Jag undrar lite hur det går för PF men måste fokusera på mig själv. Hon ropar att jag cyklade fort. Men jag är snart igång. Det sporrar ju lite att försöka vara snabbast bland de man känner men det är ju framförallt ett lopp man måste lägga upp utifrån sina egna förtsättningar. Och ganska direkt efter så ser jag Ullis komma inrullandes i Kalmar och vi ropar till varandra. Härligt! Vilket race hon gör. Och själv vet jag att det kommer att kännas bättre och bättre men när baksidorna känns alltmer korta så blir jag orolig. I år igen! Men då. Jag får redan vid km 18, tror jag, börjar stretcha. Och så gör jag i princip varannan km. In med lite vätska och så stretch i 20 sekunder. Det känns inte bra. Men det tuffar på och bristningen verkar hålla. Däremot känner jag av vänster hälsena rätt mycket men det är bara smärta och det är mycket som skall till för att den skall gå av eller liknande. Jag kämpar på och jag har fortfarande inte blivit omsprungen av PF. Lite lustigt. Har han ett dåligt race eller kom jag inte ikapp han på cyklingen? Nåja, det sporrar att det kan vara så att han fortfarande är bakom så jag kämpar på och tänker på alla som följer mig och när jag ser en skylt, där det står "This is what you Paid for" så känns det genast lättare. Men det gör ont och jag känner mig vansinnigt slut men skriker igång mig då jag stannat för att dricka. De sista fyra km så ger jag f-n i att stanna och försöker hålla ett så bra tempo jag kan. Sista rakan och tårar i ögonen. Publiken är helt underbar och jag får mattan för mig själv. Upp med händerna och bara njuter. Wow! Det här har jag längtat efter. Förra året blev förstört av ett haltande in i mål. Det här vara bara så fantastiskt och publiken var halva kraften. Kanske dags att anmäla sig innan det tar slut till nästa år. Att kroppen känns som en urvattnat disktrasa nu är övergående! :-)

Stort grattis till grymt pb till både Ullis och PF (som var framför hela tiden) samt Rainy som kämpade med knäplågor genom hela löpningen. 

Dagen efter, på prisutdelningen, så var det mycket glädje, då många fick sina Kona-biljetter. Och vilka sjuka tider! Wow! Ullis och jag träffade Emma Igelström lite innan prisutdelningen och hon var lite chockade över att bara komma trea i sin age group på sin fina tid på 10.06 Galet!

Inte lika kul att inse att någon person snodde mobil och annat och sen på hemresan så gick kamremmen sönder! :-0

 

Tider ja! (Tillagt efteråt)

Ullis fick fina 13.25 och jag fick 12.08 Både PB! :-)

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6
7
8
9 10 11 12
13
14
15 16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Augusti 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards