Jag skickade meddelande till den jag brukar samåka med att jag cyklar och då är det bara att kliva upp. Men det var segt värre för kvällen före så hade vi monterat ihop Felix nya säng. En riktigt fin säng från Mio och Mirakel bara älskar den. Eller så är det för att hon älskar Felix kanske... Hursomhelst så är man lite avis och kanske är det dags för en ny säng... Nåja, till saken då. Det var lite segt att kliva upp och det tar alltid lite tid att fixa iordning prylarna. Idag tänkte jag ta nya tempocykeln - Gula faran! Sagt och gjort. I med luft och sen iväg. Klart sämre komfort med ryggsäck på. Den liksom ligger över och klämmer illa. Men cykeln går ju lite snabbare men det är fortfarande en gåta hur jag kunde snitta över 30 km/h på 18 mil, inklämt mellan 4 km simning och 42 km löpning. Utan att dra nytta av andra cyklister. Nu fick jag 27,1 i snitt på hela och 29,3 km/h mellan mina kontrollpunkter. Hmm, jag måste glömt att trycka av klockan vid ett vägbygge. Det förklarar nog det alltför låga totalsnittet. Dock 57,6 km i timmen i topphastighet.

Hem då? Jodå, nu ville jag testa ännu mera och jag fick... *tittar efter* 28,9 i snitt på totalen och ... 29,6 km/h mellan mina kontrollpunkter. Attans! Det är ju bra konstigt men jag är ju heller inte återhämtad och banan är väl inte helt perfekt mellan Gnesta och Vagnhärad. 

Mot kvällen var det ju klubbträning men kroppen känns som bly och i skolan så drog jag upp vänstra bakre låret igen. Det liksom högg till och så fick jag höra. "Asch, du gör det ju!" Hmm, de tyckte att jag gjorde mig så det andra laget skulle vinna! :-0

Men iaf, jag börjar ju bli bra sugen på att springa ordentligt igen men jag var helt orkeslös på uppjoggen och var helt sist! Men det kan ju ändra sig, tänkte jag. Jag joggar väl på och försöker bli varm och sen få lite fart iag. De övriga som var där, förutom mig och Ullis, vi tog motorcykeln ned till Trosa förresten, var: Tokan, Flaken, Låset, Putte samt Mjau och Cillan. Efter ett tag dök Linnsan upp också och gjorde oss sällskap på löpskolningen och sedan på några varv på intervallerna. 

När det väl var dags att starta intervallerna så börjar jag iaf och Ullis drar på rätt hårt och jag försöker komma ikapp. Men bara efter ca. 250 meter så ger vi båda upp. Vi känner oss för slitna och bestämmer oss för att jogga. Jag har dock en liten förhoppning om att det kanske skall lossna men det gjorde det aldrig. Efter 4 km, totalt, så ger vi upp och stretchar lite innan vi säger adjö och drar hem. Då var nog förresten alla klara. Många skall köra lopp i helgen och valde att formtoppa lite.