Tisdag och jag kunde nog inte få skjuts och det var rejält kallt och rätt disigt på morgonen. Asch, jag gör mig iordning för att ta triathloncykeln och precis när jag skall gå ut så får jag meddelande om att jag ändå kunde få skjuts. Oj, då! Nu gällde det att vara starkt mentalt och visst var jag det. Jag tackade nej eftersom jag var klar för cykeln. Men visst tog det emot att börja cykla i det kalla höstvädret. Och tanken var att cykla lugnt men det gick inte att ta det för lugnt då jag var lite sent ute. Rätt lugnt väder dock, det var skönt. Väl framme så avslutar man med en fruktansvärt brant backe, iaf för den utväxling jag har på cykeln. Det är precis så att man kommer upp och tramporna går knappt runt. Nästan lite läskigt. 

In med cykeln i förrådet och jag hoppade in i duschen. Riktigt skönt och sen var det förstås full fart med idrottslektionerna. Sen hann jag med en liten kopp kaffe innan det var dags att hoppa på cykeln igen och på kvällen väntade löpträning med klubben. 

Vi tog Felix gamla Ford och den startade som tur var. Väl framme så hälsar vi, dvs jag och Ullis, på klubbkompisarna och idag var det Ankan, som redan hade sprungit lite innan, samt Flaken och Tokan, som kom först av de andra. Därefter kommer Rainy, Jessie, Wirren, Peresen och Putte. Tror inte jag har missat någon nu. Vi börjar med två kilometers uppjogg och hyfsat fart, speciellt på slutet. Efter det sedvanlig stretch och sen löpskolning. Ungefär det vanliga som låg skipping, hälkickar, Hoppsa med Kick (Travaren) (två varianter), olika typer av indianhopp, överstegare.

Sen förklarar jag upplägget och idag var det tidsstegar och jag valde mellangruppen idag. Det blev visst bara Wirren och jag i den. Så drog vi igång och passande nog så höll både Wirren och jag typ samma fart. Dock så drog jag på för hårt i början och låg före alla andra. Även före Tokan, så jag misstänkte att det gick för fort. Det skulle jag säkert få lida för i slutet, tänkte jag. Efterhand så sänker jag farten och hittar ett hyfsat bra läge. Wirren tappar hela tiden lite under intervallerna men kommer alltid igen. Så jag luras nog att tro att jag är lite starkare då. Det var jag absolut inte. Han hade nog mer koll bara och när jag är mitt i själva Setet så går jag på reserverna och rätt som det var så går han om och det känns som om jag börjar trampa luft. Frågan är om det är mentalt eller om jag är helt slut. I skrivande stund så är jag osäker då jag ännu inte laddad över klockan... Hmm, nu fick jag verkligen uppbåda allt jag har och jag kämpar och kämpar men Wirren försvinner allt snabbare och t.o.m ökar på slutet så avståndet blir ganska stort. Jag har ju misstänkt starkt att han är bättre så det var ingen överaskning. Och Tokan varvade allt och alla så ställningen var återställd rätt snart. Pust! Bara slås ned och komma igen! ;-)

Och Forden startade igen - härligt!