Ja, dock bara i VR-världen då jag satt på trainern och trampade! :-) Först körde Ullis och eftersom Svarte Petter kom på besök så tog vi en kaffe i vardagsrummet då jag ändå väntade på en kund. Men jag ser snart att kunden redan är på ingång och jag ropar in honom så blev det lite träningssnack för det kan man nästan alltid vara säker på. Att mina kunder gillar träning alltså! :-) Trevligt och rätt som det var dyker Ullis upp i cykelbyxor och kort topp! Ha ha, Ullis såg inte kunden och försvann fort när hon såg honom! :-) 

Efter sicklingsjobbet, som det var tal om, han skulle förresten åka Marcialonga tillsammans med sin fru, så ville jag också cykla lite och jag bytte om. Jag hittade en sträcka som inte verkade överdrivet jobbig och passade i längd. Det blev Milan-SanRemo. Jag började hyfsat lugnt men snart nog så taggas man som sjutton av att se siffrorna rakt i ansiktet. Och jag låg och pressade runt 38-40 km/h i långa stunder men det sjönk förstås i uppförsbackarna. Till slut var jag i mål och det visade sig att jag fick 34,9 km/h i snitt. Pust! 26,215 km var sträckan. Och motståndet verkade stämma rätt bra, kanske t.o.m lite tyngre på trainern än i verkligheten och det var allt lite stumma ben då jag hoppade av cykeln. Och det var bara 26 km och inga 180 km... Tänk att springa en mara i hög fart efter det! :-0 Men det kändes ändå bra och det blir kul att se hur det blir framöver. 45 minuter blev det. 

Efter duschen så hinner jag precis se Rooney dra en asläcker frispark och med den så räddade han en poäng åt Man U. Jag hann inte se så mycket av matchen men av det jag såg så blev de snuvade på några fina frisparkslägen och eventuellt någon straff. Dock svårdömt. 

Sen hade Felix och Ullis gjort middag och vilken middag sen! Rena lyxmaten och det var inte illa att bli serverad den maten. Det var pasta med kalkon och haricoverts och allt möjligt som persilja mm. Så jäkla gott och dessutom ligger en efterätt på kylning! :-) Mums!