Alla inlägg under januari 2017

Av Niclas Bernhardsson - 3 januari 2017 22:45


  Det gick bra idag!

Hade pappa levt idag så hade han sagt något i stil med "vänta bara, snart vänder det!" :-) Typ som när man skulle köra upp. "Förvänta dig att det skall gå åt helvet så blir du inte besviken". Men så har jag aldrig varit och det är tur att man kan forma sig själv. Och all heder åt pappa förstås, det var ju av välmening han sade det. Men det var ju klubbträning och vad hände utanför fönstret? Vi snoozade en kvart efter maten och när vi tittar ut så är det rena snöstormen! :-0 Jag brukar aldrig vika ned mig men Ullis kände av halsen och jag är lite försiktig när det är kallt då jag brukar få problem med halsen. Eller har iaf fått på slutet. Så vi packade ned kläder för inomhusträning om det skulle visa sig att ingen skulle komma. Vi åkte ned till Trosa och det var rätt jävligt att köra. Någon hade varnat på Facebok och det var helt klart lite läskigt. Väl framme så ser vi att Tokan joggar runt på banan och han stannar till när vi går ut från bilen. Men han berättade att det var rätt ruggigt då man fick vinden rakt framifrån och han skulle bara köra några varv och sen springa hemåt. Och ingen annan kom så vi hoppade in i bilen och drog till Safiren istället. 

Väl på plats så byter jag om och ser att jag inte har någon flaska. Jag går till receptionen och köper en flaska och den var lite speciell med sin kork. Väldigt god också men jag verkade inte få upp korken men några droppar kom då man sög hårt. Alla löpband är upptagna förutom ett men Ullis och jag har ännu inte lärt oss att springa samtidigt på ett fastän vi är så synkroniserade... Skämtar lite. Jag låter henne börja medan jag stretchar ut baksidorna lite fast ingen annan verkar tröttna så jag går och stakar lite. Jag hinner knappt börja innan ett löpband blir ledigt. Jag slutar förstås direkt och springer dit. Han har egentligen tänkt att tvätta rent men så svettigt var det inte. I början så kör jag lite lugnt och kör i 6 min/km. Alltså 10 km/h. Det känns nästan lite småstappligt och jag funderar på om jag är övertränad. Hmm, undrar hur det här skall gå. Vid 1,5 km så drar jag på och funderar på om jag skall köra 500-ingar och jag sätter bandet på 15 km/h. Det skall jag väl orka, tänker jag. Och det känns väldigt lätt så jag fortsätter. Jag kommer på mig själv att jag inte har satt någon lutning men jag skiter i det. Nu kör jag bara vidare. En km har gått men det är fortfarande för lätt så varför inte köra ytterligare en kilometer. Även den går rätt lätt men nu joggar jag i en kilometer. Sen är det dags igen och återigen blir det 15 km/h. Dvs. 4 min/km. Det borde inte riktigt gå men känns fortfarande väldigt lätt. Ullis har brutit då hon inte känner sig helt pigg och hon kör lite styrketräning istället. 

Och det är sporrande när t.o.m vältränade killar börjar att glo, det syns i rutan, då det speglas. Men det är som att man vill springa in i bandet men inte sjutton kan jag väl höja farten, tänker jag. Efter den tvåtusingen så joggar jag återigen en kilometer och sen när det är dags att dra igång den tredje så höjer jag till 15,2 km/h. Inte heller det några problem men rätt svettigt och lite flåsig på slutet. 

Efteråt, i omkädningsrummet så blev jag dock nedstämd då en f.d elitkille hävdade att 15 km/h var 4.30-fart Men jag stod på mig men det gjorde även han och han verkade säker. Men vad sjutton, tänkte jag. Då var det ju inte så bra. Men väl hemma så blir jag säker och jag googlade även en omvandlingstabell och visst sjutton hade jag rätt. Det kändes rätt förvånande att det gick så lätt och jag kom upp i 89% av maxpuls, det finns alltså en hel del kvar att jobba med. Och vikten skall ned ytterligare 10 kg, minst. Underbart när det känns så lätt. Imorgon skall jag nog dra några mil på cykeltrainern innan det är dags att gå till Safiren med Ullis. Life´s good! :-D

Och hur var det förresten med korken på flaskan? He he, jo efteråt, när jag skulle basta, så tar jag med mig flaskan och vill samtidigt ha hjälp att pilla bort lite plast som gör att korken inte går upp. "Går upp? Den skall tryckas ned!" 😂

Av Niclas Bernhardsson - 2 januari 2017 22:20

Måndag och Ullis skulle börja jobba. Själv hade jag tänkt att typ hoppa upp ur sängen och slänga mig på min nya kompis, Tacx Imagic! Cykeltrainern som kommer att vara en riktigt bra hjälp under min satsning. Men vad man tänker på kvällen innan och när det väl är morgon är visst två olika saker. Hmm...

Men till slut kom jag upp men jag röjde lite först och det blev två koppar kaffe. Sen var det då dags och jag kikade lite vad jag hade att välja på. Den längsta rundan jag hittade på den första mappen, eller vad jag nu skall kalla det, var 12,3 km. Den fick det bli men vad hette den? Killerloop! Hmm, det lät tufft. Men det är ju bara att ta det lite lugnare där det är jobbigt. Jag spände på cykeln och skulle kliva på men det tar stopp. Men vad fasen! Jag har ju monterat på Look-pedaler och de nya klossarna låg bredvid. Jag monterar bort mina gamla Shimano-klossar och byter. Upp igen och då startar vi. Lite ovant ibörjan och jag försöker ta det lite lugnt men vart är de andra cyklisterna? Missade jag dem eller är det här en solo-bana, tänker jag. Det verkar vara det sistnämnda. Jag kommer inte så värst långt förrän det svänger rejält och så blir det svart på skärmen! :-0 Men vad f-n! Efter ca. 10 sekunder så kommer bilden tillbaka men då är jag i diket och får svänga upp igen. Rakt in i ett staket. Och det lustiga, eller skall vi säga olustiga?, är att jag nu inte kan ha styret rakt utan får åka med det rejält snett fastän det är rakt på vägen. Men nåja, det får väl funka det också. Och nu går det brant uppför och jag märker att det slirar på rullen. Men asch då! Jag hoppar av och cykeln stannar fort och det pausas iaf. Jag drar åt ena hållet och hoppas att det spänner till. Men när jag kör igen så märker jag ingen bättring, snarare tvärtom. Jag ser till att trampa rätt jämnt och fint då det går uppför och det funkar. Och även att jag har rejält med fart in i backarna. Det går rejält fort emellanåt och vad svettigt jag blev helt plötsligt. Snart ser jag ingenting och jag försöker använda tröjan men då vinglar man också. Men 12,3 km går rätt fort och jag lyckas komma imål! :-) Riktigt, riktigt roligt och benen var lite småstumma då jag tryckte på rätt hårt. Tror jag höll lite över 33 i snitt på den kuperade banan och det blir kul att köra mer på trainern sen. Nästa gång skall jag montera upp fläkten och även ha en handduk i närheten. 

Sen fixade jag lite mat och Ullis och jag begav oss sen till Safiren. Det var visst dags för något dubbelpass. Jag visste inte riktigt själv vad jag var inbokad på. Väl framme så är det iaf spinning och det är Sara som skall leda passet. Vi åker förresten med Svarte-Petter som var förbi på en kaffe. Han provade trainern också. Kanske att jag döper om honom till "Vingel-Pelle!" ;-) 

Spinningen då? Jodå, det var det bästa passet hittills och det var perfekt med rätt nivåer på ansträngning och återhämtning. Pulskurvan ser kanon ut och det är bara att gratulera Sara och oss som kör! :-) Wow! Jag kikade på Ullis pulskurva sen också och den ser minst lika perfekt ut. Men ruggigt slut men det var helt perfekt upplagt. 

Sen var det dags för Core/Pilates och det kändes inte lika perfekt. Man var ju helt slut i kroppen och magen lydde inte utan började krampa. Men jag fick kämpa mig igenom det och ibland kunde jag inte hålla mig för skratt bland alla "krabbor" och "sälar". Nu vill jag inte förlöjliga passet på något vis för jag vet att det är grymt men jag var så trött från passen innan och när jag tänkte på hur vi dödliga säkerligen såg ut så blev jag full i skratt! Och jag ser att Svarte-Petter, liksom jag, ser lite halvt ograciös ut! :-) Men det är bara att bita ihop, det får ta den tid det tar. Jag behöver också bli mer vig och rörlig, sen får man se ut som den säl man försöker göra! :-D

Riktigt jäkla trött och det tog tid i duschen! Men även Ullis tog ut sig och jag var nog före henne.

Av Niclas Bernhardsson - 1 januari 2017 17:16

Så var Nyårsafton avklarad och vi körde alkoholfritt. Gott och förstås skönt att känna sig helt fräsch dagen efter. Vi hade tänkt att komma ut runt 10.00 men det var morgon-teve och ett antal koppar kaffe innan vi kom iväg. Jag höll på att planera ett inköp till Ullis cykel också. Men sen var vi iväg och klockan var runt 14.00 då. Väldigt lugnt ute så många låg nog hemma och hade ont i huvudet. :-) Det blev traditionsenligt "Strutsrundan", som är 15 km. Det gick oerhört lätt och vad skönt det är när träningen börjar ge resultat. 15 km hur lätt som helst. Och jag kom att tänka på hur lätt det har blivit för oss att genomföra en Ironman. Simningen är numera inga problem och att cykla 18 mil är förstås lite jobbigt men det är inte längre någon utmaning att klara längden. Och sen när vi kommer till löpningen så känns det konstigt nog som spurten har börjat. Givetvis har man laddat för det för jag hävdar ju inte att jag bara kan dra av en Ironman hursomhelst. Men iaf. Nu har det blivit alltmer fokuserat på tider och jag älskar verkligen sporten. Det är man mot man, kvinna mot kvinna. Sen har man sina egna mål med tävlingen, de allra flesta att "bara" genomföra den. Själv har jag mer och mer sadlat om mitt fokus till Ironman men älskar ju verkligen att springa löplopp också. Förhoppningsvis blir det bättre och bättre tider nu när jag satsar hårdare. 

Fast väl hemma så blev jag lite trött efter duschen och gick och lade mig. Rätt skönt det också! ;-)

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4
5
6
7
8
9 10 11 12 13 14 15
16
17 18 19 20 21 22
23 24
25
26 27 28 29
30 31
<<< Januari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards