Fredag och nu var det äntligen dags att ta ut cykeln och köra något annat än transportcykling! Ullis var fortfarande förkyld så jag drog iväg själv och det kändes rätt bra och jag tog vägen ut mot Västerljungsrondellen och vidare. När jag passerat den och lite till så inser jag att de lagt ny vägbeläggning och det är sunkig gammal oljeblandat grus! :-( Och dessutom rätt ojämnt. Men jag hoppas jag inte får punktering och bestämmer mig för att fortsätta. Jag hade ju ändå tänkt att svänga in mot Tystberga. Vid ett tillfälle så kommer jag lite nära kanten och gruset får mig nästan på fall. Men jag klarar upp det och sen är det bara att ducka när bilarna passerar. De får visserligen bara åka i 50 men begränsningen respekteras inte av alla. Ett vägskott i ansiktet gör riktigt ont. Men jag jobbar på och får äntligen vika in mot Tystberga men nu är det rak motvind. In i Tystberga och vidare ut. När jag åker ut från Tystberga, efter den jobbiga backen, går det fort utför och jag växlar över och tappar kedjan. Hmm, jag stannar och sätter på den och när jag skall iväg igen så ser jag en cyklist bakom mig och hornen växer ut. Lite tempoökning men han tappade visst fortare än kvickt. Sen hem, via gamla E4:an, och nu får jag vinden lite från sidan. Helt klart så måste jag haft vinden i ryggen den första biten och det syns förstås i loggen där jag snittade 32 km/h ut mot korsningen. Från korsningen ut till gamla E4:an hade jag usla 23,3 km/h och hem 28 km/h. Totalt snitt på 28,6 km/h. Snittpuls på 151 sl/min. 

Väl hemma så började jag måla lite på huset och Ullis blev överförtjust då hon kom hem från jobbet. Det blir klart fint med en mörkare grund på huset. 

Fast jag kände mig inte riktigt färdig med träningen ännu. På kvällen så ville jag få till lite simning också och varför inte lite mer Cross Trainer. Jag började med det sista och det blev 40 minuter. Ullis hängde med och på plats var även Kajsis och Anna-Lenis. Det blev lite snack om allt möjligt och tiden gick rätt fort. 

Totalt nästan 2,5 timmar och jag är nöjd. Bra träning också! Väl hemma så såg vi slutet på Gladiatorerna och inte sjutton gick bandet, på slutet, i samma hastighet för tjejerna? Inte en chans! Sommerfeldt, eller vad hon heter, kunde ju i princip gå upp hela vägen medans Heidi Andersson sprang och ändå inte kom upp. Och Gladiatorerna uppträdde ju också rätt olika mot utmanarna i Gatloppet också. Men det kanske var uppgjort så. Resten såg jag knappt.