Torsdag och det var jobbfest men jag ville som vanligt inte missa någon träning. Så det blev lite förvånade blickar på skolan då jag sade att jag inte kommer till festen. Det var förstås lite synd att missa men det var liksom en ickefråga för mig. Träningen har gått först i år. Så är det bara och sen får folk tycka som de vill. Jag har mina mål och jag vill försöka ge mig en ärlig chans. Sen kanske det inte räcker iaf men det är en annan sak. Hursomhelst så traskade jag och Ullis till Safiren och Ullis tvekade nog lite hur hon skulle göra. Hon hade ju hört mig prata så bra om Cross Trainern och nu stod ju Superbackar på schemat. Kanske inte hennes favorit och Flaken skulle bli sen. Nä, hon bestämde sig nog rätt tidigt för att joina mig istället. Väl på plats så var det bara att ställa in fläkten rätt och fylla på flaskorna och hoppa upp. Vi lämnade ju blod igår och således var det väl smart att inte köra hårt men det glömde jag visst bort efter ett tag. Jag körde rätt lugnt i början men efter 19 minuter så började jag köra intervaller och nu blev det femhundringar. Det går dock lite fortare på Cross Trainern än på löpning så de låg runt 1.45 på varje och vilan körde jag 250 meter och lugnt vilket gick på ungefär 2.25 Det blev dock bara fem stycken eftersom jag började känna mig slut och jag kom på att jag lämnade blod igår. Men bra kört och jag är nöjd. Lite segt att köra sista biten då man kände sig tom. Och bra kört av Ullis som också körde en mil, dock inte lika hårt men bra mentalt! Och bra zon 2-pass! Jag kom 20,1 km och det vore ju nice om det hade varit löpning! :-)

Så gjorde man sista dagen på skolan för den här terminen och det var lite som en sten släppte från bröstet. Inte för att det varit jättejobbigt men jag har ju samtidigt tränat extra hårt och mycket, och samtidigt förstås försökt att göra det så bra som möjligt för eleverna. Så när jag kom hem, från skolan, så var det som om jag nästan sjönk ihop och bara degade till mig. Kände mig också lite extra känslig så Ullis fick sig säkert också en skopa av sleven, det var förstås inte meningen. Och jag ville så mycket men orkade inte. Så efter maten så ville jag ju träna men orkade inte ta mig i kragen. Då drar Ullis med mig och snart nog så har vi packat våra väskor och traskar mot Safiren. Fast på plats så känner jag mig fortfarande slut och jag kämpar med längderna. Det går dock inget vidare och efter 650 meter så ger jag upp. Det händer liksom inget med farten och jag bara flåsar. Det är bara att inse att blodgivningen sitter i och så här nära inpå är det extra påtagligt. Ullis hade mer krut och drog iaf utan problem en kilometer. Jag avslutade genom att slappa i varmpoolen, gott nog! Och på kvällen korkade vi upp en flaska bubbel för att fira min ledighet. Men jag kände av det och när jag lade mig i massagestolen så spratt det i benen flera gånger. Lite lustigt.