Alla inlägg den 1 juli 2017

Av Niclas Bernhardsson - 1 juli 2017 23:45

Ja, nu skriver jag det här inlägget typ vid halv två, på natten, men då blir det på fel sida av dygnet och dessutom så undrar faster om jag är uppe hela nätterna... Och det är jag ju, ibland! :-) Nädå, men Ullis avslutade med tjejkväll och sen när jag hämtade henne så delade vi på en flaska bubbel och tittade på Batman. Eller iaf jag och Felix. 

Men Semesterloppet var det ju. Jag har ju haft mina hälproblem men när Ullis pratade om att springa Semesterloppet och samtidigt träffa min faster och hennes karl, så lät det ju väldigt lockande. Och ja! Absolut! Och som ni kanske läst var jag ju inte helnöjd igår och när jag vaknade upp så kändes det som om att jag blivit överkörd av tåget! Förutom öm hälsena så hade jag rejäl träningsvärk lite här och där. Så oavsett hur det gick att springa så tog jag ut mig väldigt mycket igår. Men vi satte oss varsin stund i massagestolen och tog lite frukost. Sen packade vi väskorna och drog iväg. Väl framme i Mariefred, så parkerade vi bilen hos Faster E-M och tog en kaffe med henne. Snart nog kom även hennes sambo, och f.d snabblöpare Thorsan, hem. Han har bl.a sprungit LL på lite under två timmar och det första LL, någonsin, gick nog på minuten över två timmar. Coolt! Han förstod inte alls de som senare menade att det är så mycket lättare nuförtiden. "Asch, det var jättefina stigar då också", typ. Det handlar mera om input och output. Snacka inte, visa istället. Det gillar jag. 

Hursomhelst så blev det lite kaffe och sen traskade Ullis och jag ned och hämtade ut nr.lapparna och jag försökte få igång kroppen. Men det var tveksamt om det skulle bli någon vidare löpning. Hälen ömmade rejält och jag hade finfin träningsvärk i främre låren. Aj då! Så var det start och Ullis var taggad. Så taggad så jag tappade väldigt fort henne och jag fick själv stanna till redan efter typ 150 meter då det gjorde för ont. Snabbt beslut och jag besämde mig för att gå resten. Det är ju bara fem kilometer och man kan ju vinna priser. Rätt snabbt är alla förbi mig förutom typ tre stycken. Rätt som det är så börjar jag gå ikapp två utländska joggare och jag utbrister "Good running!" De skrattar och säger något tillbaka. Jag säger att jag har lite ont i hälen då jag sprang igår och sen är det typ bara "bye bye!". Men jag tappar de snart igen, då det går nedför men en tant har jag ganska nära och när det är som brantast nedför så joggar jag typ 30 meter och börjar gå igen. Tävlingsdjävulen verkar inte helt försvunnen. Sist vill jag visst inte komma. Och jag håller henne hela tiden mellan fem och tio meter bakom mig och det går runt åtta minuter per kilometer. Så ingen racergång men ändå. Trots det känns det ändå lite ansträngande. Vid fyra kilometer så passerar jag centrum och ser Ullis och hon hejar. Jag ropar att hon skall hänga med och jogga ned. Och absolut. Det är hon med på. Men nu börjar förstås folket att ropa på henne också och hon visar nästan upp medaljen så att de skall se. Snart i mål och jag vill jogga några meter för att inte komma sist och det känns ju lite taskigt mot den stackars damen men men. Väl i mål så pratar vi med duktige Jocke Ohlsson och tar hans nummerlapp, då han snart skall åka hem. Skulle han vinna något senare vid prisutdelningen så skulle jag ta hand om det. Vi pratar iaf ett tag och sen går vi tillbaka till faster och farbror och duschar av oss och hinner även ta en kopp kaffe till. Trevligt! 

Väl tillbaka vid pristutdelningen så visar det sig att det blir jag som blir dragen som vinnare och får gå upp på scenen och hämta en fin ryggsäck, från en fin affär. Tror det var en seglarryggsäck och märket var Pelle P. Kul! Sen blir det inget mer och vi beger oss sen tillbaka till faster och säger snart adjö. Trevligt besök och för mig blev den stora behållningen att träffa dem. Det var alltför länge sedan. Och rätt kul att hennes "nickname" på mig blivit så känt på skolan. Vad det är? Nähä, det får ni inte veta. Det vet bara halva skolan nu! ;-)


Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

  Facebook: https://www.facebook.com/mattias.tornqvist.5?fref=ts
Massagestol: Ergonova - massagestolar av toppklass (Kontakta mig vid intresse!)

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Av Niclas Bernhardsson - 1 juli 2017 00:22

Först och främst. Under alla mina år så har jag aldrig haft över 180 slag/min i snittpuls på Trosa Stadslopp förutom en gång då jag hade varit förkyld och visst hade rester kvar i kroppen. Då fick jag hela 193 slag i minuten i snittpuls och 193 är (var) normalt min maxpuls. I år, om jag får gå händelserna i förväg, så hade jag hela 187 slag/minuten och det indikerar klart att kroppen inte riktigt var okey och det visste jag ju lite innan. Ett begynnande ryggskott och så min ömma häl. Men genom att värma upp ordentligt så kunde jag få hälen att funka och ryggskottet gjorde sig endast tillkänna då jag typ knöt skorna och inte kunde ställa mig upp utan att få hjälp med armarna mot knäna. Så jag startade förstås och hade förhoppningar om att springa relativt snabbt. Träningen hade gått bra och jag var sugen. Trots att jag endast sprungit en gång sedan Stockholm Marathon. 

Under dagen hade jag gjort det bästa av situationen och legat i massagestolen två korta stunder och masserat hålfoten och stretchat. Mer kunde jag inte göra. 

Innan loppet då. Försökte gå på toan men jag behövde bara pinka lite och snart var det dags. Pang! Där gick startskottet och jag kollade på klockan och försökte bara hålla 4-minutersfart. Eller bara och bara. Men det var det jag iaf ville testa. Tyvärr känner jag ganska omgående att kroppen inte svarar men vill ändå försöka ett tag till. Jag ser några duktiga löpare från klubben sakta dra iväg och själv så håller jag mig enligt planen. Dock, som det känns, lite för fort. 

Efter ca. 1,5 km så passerar jag Sandis och då har vi lite motvind och jag väljer att ta det lite lugnare och lägga mig i rygg på några stora killar. Alltid bra att åerhämta sig. Bra publikstöd och man hör "Bernhardsson" och "Nicke" då och då. Jag försöker dock bara hålla fokus på ett bra löpsteg men tar upp en hand lite grand. Jag märker att jag har minst en i klubblinnet bakom mig och gissar att det är PF. Men snart nog ser jag att det är El-Johan och jag låter han snart gå upp vid sidan och sen vid en kurva så lägger jag mig bakom men det blev snarare en signal till honom att dra på och där försvann han. Och snart nog har jag PF i ryggen och hejar lite grand. Han lägger sig vid sidan och vi springer lite tillsammans ett tag men jag känner att hjärtat är i halsgropen och snart får jag släppa honom. F-n, vad surt! Jag orkar inte alls hålla tempot och jag som brukar kunna hålla ut länge fastän jag är slut vid typ halva. Nu är syreskulden snart övermäktig och när jag passerar i centrum så får jag tyvärr hålla mig ännu lugnare för att inte krokna totalt. Riktig trist känsla. Jag ser dock El-Johan ganska nära och han verkar tappa lite men det är inget mot mig. Jag har nu börjat tappa alltmer och får ta mina småkamper med andra löpare lite pö om pö. Sen märker jag att en annan bekant börjar närma sig och han vill jag försöka hålla bakom mig och jag får något att kämpa mot. Men det känns ansträngt och när han passerar då det är typ 2 km kvar så är det lite tungt men jag biter i. Och jag lyckas komma ikapp och även gå förbi då det går uppför. Sen rullar jag på rejält sista biten och bara försöker hålla så jämnt och hårt tempo jag kan. Sista rakan och nu känner jag att syreskulden är för hög och jag får sakta ned och i målfållan så spyr jag tyvärr inte lite. Jag bara hulkar och hulkar. Fy tusan. Men det förstår jag med sådan puls. Tyvärr inget fel på pulsmätningen utan den var konstant hög och jag är rejält missnöjd med kropp och lopp. Dock skönt att kunna ta ut sig så det får jag väl ta med mig. Jag fick nog 39.05, vilket gav ett snitt på 4.23/km och det är ju lite pinsamt då man satt upp så höga mål men jag ser ju, så här i efterhand, min puls och väljer att trots allt inte gräva ned mig för mycket. Det kan ju trots allt vara så att ryggskott och häl påverkar kroppen för övrigt. Men skall jag vara ärligt så känns det för jävligt just nu... :-(


  

Slå den här pulsnivån om ni kan... Rött, rött och rött...


Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

  Facebook: https://www.facebook.com/mattias.tornqvist.5?fref=ts
Massagestol: Ergonova - massagestolar av toppklass (Kontakta mig vid intresse!)

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10
11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24
25
26 27 28 29 30
31
<<< Juli 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards