Aka att hänga på bryggan med svärmor! Nä, rubriken syftar mer på att det nog var rekordstora vågor i år, iaf för oss, vid Stensunds brygga. Ullis och jag tänkte åka ut till bryggan och simma lite och varför inte ta med svärmor på en kaffe efteråt, det kunde ju vara mysigt. Sagt och gjort. Vi kollar av läget med svärmor efter att hon sagt ja så fixade vi iordning lite kaffe och packade våra simgrejer. Det verkade blåsa lite och jag märker att det verkar komma utifrån havet. Det innebär försås stora vågor. Hmm... Men vi får väl se hur det ser ut då vi kommer dit. 

Väl på plats så verkade det riktigt nice, iaf vid stranden. Men då är ju alla bryggor i vägen och de stoppar förstås vågorna. När vi kommer ut till den bryggan vi brukar vara på så märker vi att det blåser rejält och det är så att man inte direkt lägger ned något på bryggan utan det åker istället ned i en stor kasse, med lite tyngd i, så att det skall vara kvar på bryggan och inte åka ned i vattnet. Men svärmor verkar nöjd och Ullis och jag gör oss klara för att gå ned men det är lite ångest. Usch, vågor är lite läskiga och det brukar alltid ta emot lite grand att gå ned men nu var det lite värre. Och där vi brukar simma, jag förutom att det var stora vågor där, så var det även ett gäng kanotister som skulle träna på att göra eskimåsvängar och liknande. Förutom läraren så hade de nog aldrig gjort det förut och det såg lite läskigt ut bara det. Skulle vi dessutom simma förbi dem så blev det väl etter värre. :-0 Med kallsupar och allt... 

Så vi körde en lite kortare variant idag och istället för typ 625 meter så blev varvet istället ganska precis 400 meter. Det fick duga och idag var det framförallt tillvänjning av att simma bland haj... förlåt vågorna! Visste ni förresten att det finns tre hajarter i Sverige, troligtvis finns de även i våra vatten. Inte för att jag kommer ihåg vad de heter men de är förstås inte farliga. Men för att återgår till träningen då men det är ändå sådana konstiga funderingar man har då man simmar. Det är sjögräs, som ibland fastnar i armar, och ibland så simmar man in i någon. Idag krockade jag med Ullis, hade jag krockat med någon annan så hade jag blivit livrädd btw! :-0. Två varv fick räcka och det gick klart bättre än jag trott och trots de relativt höga vågorna så blev det inte en endaste kallsup. Ullis simmade riktigt bra och fastän jag ibland tog i lite hårdare så kunde jag inte gå ifrån henne - starkt!

Efteråt blev det lite kaffe men det tog vi sas inomskärs, i skydd för vinden. 

Så var ytterligaren en bok avklarad och det är lite pinsamt för det dröjde inte alltför länge förrän jag märkte att jag redan läst den... Da Vinci-koden! Men det var nog många år sedan och jag hade glömt mycket. 

Boken är i sig rätt samhällskritisk och ger i första och största hand en känga mot kyrkan. Och menar att de mörkat mycket för egen vinning skull. Säkert är mycket sant, i boken, och man får sig några riktiga funderingar. Och mitt i allt underfundiga små pekpinnar och underton av samhällskritik så är boken en riktigt bra deckare. Jag tror att jag sett filmen också men liksom med boken så skulle jag kunna tänka mig att se den igen, om det nu är så. 

Författaren heter Dan Brown och han har också skrivit Änglar och Demoner. Googlar man så ser man att det finns anklagelser om plagiat och sånt och det är förstås trist. Men boken är bra och jag ger den en 3:a i betyg. 

Apropå om hur jag fick boken i min hand så är det en liten rolig historia. Eller kanske inte, när jag tänker efter... På ett jobbmöte, på skolan, så ville vår chef plötsligt att vi skulle gissa på hur mycket vi kopierar på skolan. Och eftersom jag själv varit klasslärare och vet att det kan bli ett antal kopior så multiplicerade jag bara vad jag brukar kopiera med ett stort antal lärare. Jag kom närmst, typ bara 3000 kopior ifrån... Bara det är ju hemskt egentligen. Bara det är värt att skriva en bok om! ;-) Som pris fick man hämta ut en valfri bok, från Bokhandeln. När jag väl står på bokhandeln så kommer jag inte ihåg om man även fick välja en inbunden bok men jag tog det säkra före det osäkra och valde en billigare pocket. Så stod jag då där vid hyllorna och ser den. Ja, boken alltså. Da Vinci-koden! Den är nog bra, tänkte jag. När jag kommer hem med den så säger Ullis: -Den har du ju redan! :-0 Oops! Så rimligtvis borde jag ju även ha läst den men det kom jag inte ihåg då. 

Och nu har jag slängt mig på nästa bok och det är från rolige författaren Jonas Jonasson! Ni vet han som bland annat skrivit om Hundraåringen och förstås, den ännu bättre boken, Analfabeten som kunde läsa. Tror den heter så. 

See ya!