Som jag skrev i tidigare inlägg så fastnade jag ju i en bok och när tiden börjat ticka på ordentligt så fick jag i det närmaste panik - jag skulle ju träna! Det fick bli en kortare tur på cykeln innan Svarte Petter skulle hämta mig i sin bil och vi tillsammans skulle dra till Stensund samtidigt som Ullis skulle åka dit direkt från sitt jobb. 

Sagt och gjort. Jag tog fram cykeln och hoppade upp. Det fick bli lilla kommunrundan men rackarns vad det blåste - igen! :-/ Det tar ned på humöret då det blåser hela tiden och man undrar hur det blir till Kalmar Ironman. Fast jag försöker samtidigt tänka att det får bli som det blir. Jag brukar ju alltid ändå prestera minst lika bra, oavsett väder. Så placeringsmässigt är det kanske bra men det lockar inte med regn och blåst. Hursomhelst så var det motvind direkt, ut mot gamla Vägverket men det är en kort bit och snart cyklar jag på kustvägen, mot rondellen. Jag får hela tiden passera en postbil, som delar ut post. Surprise va? Och det var ju inte direkt bilen som delade ut posten... Men jag kör om bilen och snart nog blir jag omkörd och det upprepas flera gånger tills jag kommer till en längre raksträcka, eller om han körde inte. Lite osäker där. Det känns som om om det är bra tryck i pedalerna och när jag passerar svänger vänster i rondellen, in mot Trosa, så får jag vinden i ryggen och bara blåser om en person som stannat i uppförsbacken. Jäklars! Och mot Trosa går det med en jäkla fart och det är lite läskigt då jag svänger runt dungen, det går i runt 30 km/h och då ser man knappt något och en tempocykel är ju inte direkt gjord för att bromsa fort. Men jag försöker hålla ned farten och i backen upp mot själva Trosa så kommer jag ikapp en Epa-traktor där det på bakrutan står "Här börjar kön"! Det var ju passande men jag höll igen lite och jag tar sedan in mot slalombacken, och det området. När jag passerar rondellen, vid Trossen, så gör jag en fuling och kör på vänstersidan innan jag tar in på cykelvägen och kan därför hålla högre fart. Det funkar fint och snart ligger jag och trycker på Åda-rakan. Tyvärr är cykelvägen inte den bästa och jag förstår cyklisterna som ligger på stora vägen. Det här är ju en smärre katastrof och det smäller om hjulen ibland. Jisses! Skulle ett hjul gå sönder så gråter jag. Det är ju minst 10 000 kronor direkt som ryker. Och i värsta fall så går något mer sönder också, på mig och/eller cykeln. När jag närmar mig bron över tågbanan, så stannar jag klockan, då det inte går att trycka på alls där iom fartdämparna och ett stort hål i vägen. Det blir 32 km/h i snitt och det på lite krångliga cykelvägar. Tyvärr rätt kort, kanske 16 km och alltså inte perfekt för självförtroendet. Men som jag skrev i tidigare inlägg - det får gå som det går. Kalmar Ironman är en upplevelse, en riktigt folkfest och jag skall göra mitt bästa. Allt över 10 timmar är väl egentligen en mindre katastrof men jag kommer inte se det som det utan mer som att jag då inte alls hade kontroll på vad som krävdes och Ironman kommer finnas kvar och jag kommer fortsätta att kämpa.

När jag kommer hem så hinner jag precis packa iordning mina simgrejer och jag hoppas att Ullis har packat ned några prylar, då jag inte hittar dem. Men för säkerhets skull så tar jag några reservprylar så att jag iaf kan simma lite. Svarte Petter dyker upp och jag hoppar fort in på affären och köper lite mat till mig och Ullis. Sen bort mot Stensund och Ullis har precis kommit dit. Vi börjar med att äta och Svarte Petter simmar lite innan. Det är lite mer folk än vanligt vid bryggan och några av dem ropar att "det är kallare än vanligt!" och man blir lite fundersam. Usch då! Det lät inte bra. Men när vi väl har ätit och tagit på oss våra dräkter så märker vi att det inte alls är så farligt. Det var rätt normal temperatur men vi har förstås våra våtdräkter. Efter att ha vant oss lite vid vattnet så simmar vi då och Ullis tycker att jag simmar väldigt bra och jag försöker simma lite mer med rotation och kanske fungerar det rätt bra. Jag drar iaf ifrån lite på några ställen och på det sista varvet så säger jag att jag skall simma lugnt men jag öker hela tiden lite och på sista sträckan blir jag lite trött och Ullis tar i lite mer och närmar sig nog mig. Men klart snabbare än vanligt och det känns ibland som flytbojen hugger i. Har jag tur så finns det lite mer att hämta bara den försvinner men det är nog att hoppas på för mycket. Varven gick nu på runt 13 minuter men de är ju bara ca. 625 meter men man får vara glad för det lilla. Jag skall nog försöka finslipa lite till för fick jag en sådan markant förbättring bara genom att kolla på youtube så skall det nog bli en vända till på den kanalen. :-) Det blev ca 1900 meter simning idag. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - www.enklaresport.se

Ja, det där gick ju fortaren än lämpligt, skulle jag vilja säga. Det var så mycket som jag ville fixa idag men jag gick flera gånger och hämtade boken igen och sen blev jag sittandes. Knappt hade jag lagt ifrån mig Da Vinci-koden förrän jag började på med nya boken. Och författaren Jonas Jonasson är som vanligt underfyndig men boken, Mördar-Anders och hans vännner (samt en och annan ovän) får inte samma lyft som t.ex Hundraåringen och framförallt inte Analfabeten som kunde läsa. Men boken är klart läsvärd och gillar man någon av Jonas andra böcker skall man absolut slänga sig över den här också. Den får en svag 3:a i betyg. Betyget dras ned då det känns lite hafsigt och stressat på slutet. Men i det i det stora helt okey!