Tisdag och jag hörde nog när Ullis gick upp men jag somnade förstås om. Nästa gång jag vaknade var typ tjugo i sju. Hmm, det var ju tidigt men jag var rätt pigg och gick och fixade lite kaffe och slog upp morgontidningen och blev glatt överaskad. Det var ju tävlingskorsord och jag gick och halvsatte mig i sängen och började lösa det. Men det var nog lite för lätt idag så att hoppas på vinst är nog att hoppas på för mycket. På en kvart så var allt löst och utan att ens behöva googla något alls. Det blir typ som Sommarkrysset, där det kostar tio kronor per samtal, och det är busenkelt... Nåja, nu kommer jag inte ens ihåg om jag tävlade faktiskt. Det kanske blir en glad överaskning om jag skulle råka vinna. 

Efter ett antal koppar kaffe så tar jag itu med lite jobb på Enklaresport och det tar några timmar. Sen passade jag på att ta lite massage i den lyxiga massagestolen. Men vänta nu... Lät det inte som det plingade till? Jag går bort till garageporten och visst! Där står DHL och våra neoprene-shorts har redan kommit. Oj då! De skickades ju sent igår så det var snabba bud. Jag provade direkt och de satt som en smäck! Perfekt till Ångaloppet sprint och förstås till simträningarna i badhuset. 

Sen gick timmarna och jag började fundera på om jag inte skulle få till lite mer träning. Efter att ha konfererat med Ullis så bestämde vi oss för att cykla ikväll och då tänkte jag passa på att köra lite Cross Trainer innan. Så snart packade jag en väska och traskade till Safiren. Väl på plats så vill jag testa att jogga lite och ställer bandet på 0,5% lutning och farten på måttliga 10 km/h. Efter en kilometer så ökar jag till 12 km/h och det funkar bra. Lite smärta känner jag men mindre än det brukar. Jag har heller inte rehabat innan idag och det kan ju påverka. Det blir två kilometer och sen går jag inte till Cross Trainern och sätter igång. Det blir lugnt och jag morsar på Långstånkens föräldrar, som är där samtidigt och kör lite på Easyline-maskinerna. 53 minuter blir det för det passade in bra på sträckan då jag stannade på prick 15 km. Känns som ett zon 2-pass och jag kollade pulsen lite då och då på den inbyggda pulsmätaren i maskinen. Det blev nog ett snitt på 126, skulle jag tippa. Sen kör jag lite rehab för hälen och det tar tio minuter. Fort hem och jag hinner typ precis började med maten då Ullis kommer hem. Grabbarna skall då gå och träna och får äta senare. Som vanligt så blir vi sega som sirap, efter maten, och får typ släpa oss upp och byta om för att hinna förbi träningen, på våra cyklar. Det är ju alltid kul att morsa på gänget, trots att man inte springer. 

Vi är lite sena men kommer iväg i bra fart och då vi svänger ut på stora vägen så ser jag en cyklist som kommer upp jämsides med Ullis och jag förstår att det är Bonden. Han hänger med oss till löparbanorna och vi joinar han senare på en cykeltur. Jag hade nog egentligen tänkt att prova att köra intervaller på Åda-rakan men hade väl inte riktigt tänkt hur det skulle gå till. Det blir ju en jäkla fart och en jäkla massa broms hela tiden. Så jag var inte svårövertalad. 

Efter att ha sagt adjö till gänget så drog vi då iväg. Härlig vind i ryggen, ut från Trosa, och eftersom jag borde ha bäst cykelform så låg jag gärna först och tog lite vind. Bara bra träning. Någon gång kunde jag inte hålla mig utan tryckte på, det var förresten i backen precis innan "Finn-Lasse", som det hette en gång i tiden. Tror jag kom upp i 65 km/h där. Rätt fort. Och rätt fort gick det hela vägen ut mot Järna men rätt bra vind i ryggen. Jag märkte att Ullis låg lite tightare med och det var riktigt kul att cykla. Bra väg och bra fart. När vi är framme vid avfarten mot Södertälje, typ precis vid Saltå kvarn så vänder vi och Ullis passar på att dricka då det är jag som har flaskan. 

Men nu är det motvind och jag ligger och borrar. Ju längre det går desto tröttare blir jag men vill inte gnälla utan tar det som träning. Alla kämpar på bra och det är förstås inte bara jag som är lite trött för man får ju ingen vila nu, i motvinden. Så det gör inte så mycket då jag får släppa lite på farten så att alla är med. Jag kände ju själv att jag var sliten. Och lite slut på energi också. Jag är van vid att pumpa i mig energi och nu blev det endast någon slurk vatten så det kanske inte var så konstigt att det var lite segt. Men 31,8 i snitt och en snittpuls på 146. Det blev ett bra tempopass helt enkelt. Och det på en hyfsad kuperad runda. Kalmar är rena motorvägen i jämförelse. 

Tyvärr kände jag att jag fick lite ont i halsen igen efter Safiren-passen och jag köpte Bafucin, på vägen hem. Och jag kände även lite på kvällen, efter cyklingen. Hmm, jag får inte bli sjuk nu. Men jag tror det är lugnt. 

Nästan tre timmars träning idag - Nice!

aka Presentation av sponsor. Ja rubriken återger det min bror, halv på skämt och kanske halvt på allvar sade när jag berättade att allt inte riktigt gått som planerat med min satsning på Hawaii Ironman. Dels med hälsenan och dels att jag inte fått de resultat jag hoppats på. Hursomhelst så är jag mer än tacksam för det stöd jag får av mina sponsorer och idag så väljer jag att lyfta fram min brors företag Bernhardssons Måleri. Som namnet antyder så har han startat det själv och det växte fort och blev på kort tid det största målarföretaget i kommunen och har även mycket jobb i Stockholm och dess ytterkanter. 

Tack Jocke och Lina!

http://www.kvalitetsmalarna.se/

Ps. Min form är bättre än någonsin men trots det så känns målet väldigt tufft. Jag gör dock så mycket jag kan. Ds.