Så var då mitt idrottsår 2017 över och skall jag se det objektivt, och hårt, så var det en katastrof. Jag hade ju stora mål med att försöka ta mig till VM i age group på Hawaii. Dock visst jag ju innan att det kanske var ett alltför stort steg och fastän det hade gått ganska bra i början på året så kände jag redan ett halvår innan att det var kört. Men jag ville fortsätta träna bra och någonstans där inne kanske det fanns en gnutta hopp iaf. Jag hade använt mig lite av en träningscoach och han ingöt lite hopp i mig iaf. Och när jag tränade som hårdast så är man ju inte heller riktigt toppad men det kändes ändå kört. Och fortsätta träna bra gjorde jag men jag kunde inte hålla den nivå på träningen som krävdes heller så utmaningen var nog för stor. Men helgen innan, på Ångaloppet Sprint, så kändes kroppen väldigt stark och jag kunde nästan mysa mig igenom loppet och ändå knuffa på min partner då det var möjligt. Det var ändå ett skönt kvitto på att träningen gett resultat. Men inga lopp för övrigt var bra kvitton och det var stolpe ut på det mesta. Och så även på Kalmar strax efter då jag ligger och kräks innan start då jag fått papper i halsen. Jag kände mig sedan svullen och kraftlös men persade ändå. Så jag öka på nu och efter Vasan så utvärderar jag vart jag står. 

Jag fick iaf ihop 374,5 träningstimmar och de allra mesta var kvalitetstimmar och det är ju en ganska kraftig ökning. 

80 av timmarna var på cykel, nästan 70 timmar på Cross Trainer, 54,5 timmar löpning, 44 timmars styrka, dryga 22 timmars spinning. 

Mitt mål med 2018 är att jag skall lägga till många mer timmar i zon 2, mera transportcyklingar och sånt. Tror det kan vara smart. 

Men idag då! Idag skulle Tanjis testa sitt nya spinningpass och hade bjudit in några vänner. Och vi hoppade upp på hojarna och passet var igång. Jag hade förstås mitt pulsband på men det funkade inte till att börja med och jag fick prova att spänna åt det. Efter ca. 15 minuter började det att visa rätt och sedan verkade det funka. Skumt. Hursomhelst så kände jag mig nästan bakfull men eftersom jag inte hade druckit någon alkohol så misstänkte jag godiset. Det var ju likadant förra året. Fast något skit i kroppen var det ju för jag fick sedan åka och hämta Felix som inte kunde köra och han hade heller inte druckit utan fått någon slags matförgiftning. Jag tog inte i så mycket, iaf inte till att börja med, men mot slutet så dunkade jag på alltmer. Tror jag var uppe i 88% av maxpuls. 

Sen, senare mot kvällen, så ville jag iväg och staka lite och jag tog mig en alvedon innan. Det hjälpte. Ullis hängde på och nu började hon känna sig lite mosig men kunde springa ändå. Jag stakade en mil och det med förhållandevis hög snittpuls fast jag försökte köra lugnt men med en hårdkörning sista 500 meterna då jag toppade på 183 slag/minuten. Jag avslutade sedan med tio minuter på en Cross Trainer - skönt!

Bra träningsdags och bra start på året! 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se