Så var det dags för StafettVasan igen. Jag åkte direkt upp mot Mora efter jobbet på torsdagen och när jag kom fram, rätt sent, så fixade jag lite på mina skidor och åkte sen vidare till Magnus för att slagga. Dagen efter, dvs idag, fredag, så vaknade jag rätt tidigt och åkte och plockade upp killen som skulle köra andrasträckan. Han hade för övrigt fått springa och köpa varma strumpor och handskar till mig, dagen innan, för prognosen talade om väldigt kallt väder. Och att de även flyttat fram starten. För den värsta kylan skulle gå över ganska snart då ett lågtryck var på gång in. I bilen, mot starten, så ser vi att temperaturen hela tiden går ned och det blir kallare och kallare. Och det syns även på rutan, som blir isblelagd. Jag fixar mig iordning och lämnar över bilnyckeln till polaren och ställer ifrån mig skidorna och springer in i värmen i tältet. Eller värmen och värmen. Det kändes fortfarande kallt. När det började bli dags sprang jag bort mot starten och hann även med ett besök på Baja-Majan, det var en nästan overklig upplevelse i typ minus 25 grader. De är klart underdimensionerade för den temperaturen. Men det bästa är att inte tänka på det. Det är inget som skall uppta dina tankar och funderingar. Så tänk inte på det nu. Bara sluta nu. Tänk aldrig på hur mänskligt avfall kan se ut i extrema temperaturer! ;-) Skämt åsido. Jag frös lite om händerna men när loppet var igång så gick det ganska fort att få upp värmen i både händer och fötter så inköpen fungerade - nice! Jag brukar ha riktiga problem med kyla sedan min förfrusning under ett kallt Öppet Spår, tror det var år 2000. Och nu hade jag dessutom fått problem med att bli helt håglös då jag varit ute och tränat i kyla och fått medicin mot det. Jag tog självklart min medicin men mot slutet av min sträcka så började det att kännas olustigt i kroppen och jag blev rädd att jag fått något problem med hjärtat. Det var bröstsmärtor och jag sänkte lite på ansträngningen men kunde inte komma ifrån känslan av att jag kanske var helt väck i huvudet som kör på om jag har strul med hjärtat och fortsätter köra. Jag växlar till min polare och får samtidigt min jacka, där bilnyckeln finns. Jag inser rätt snart att det finns många parkeringar och jag traskar och traskar och traskar... Till slut kommer jag fram till den sista parkeringen, av fem, och där står den. Jisses! Tur att temperaturen hade höjts rejält. Nu var det snarare runt 8-9 minus och rätt torr luft. Hyfsat behagligt ändå. Värre var det med skidåkningen där jag snittade 174 slag/minuten och toppade på 184. Eller värre och värre. Det var ju ganska normalt iof för ett bra pass. Men hur mycket tog kylan på mig...

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se