Så var det då äntligen dags att träffa läkaren och det skulle vara den berömda OS-läkaren, någonting. Jag tror det var Willberg men jag kom inte ihåg förnamnet. Men sjukgymnasten, som skickade dit mig, var mäkta stolt. Jag tror heller inte att han är utbildad sjukgymnast men han hade iaf bra koll. Och även bra koll på läkaren. Och ja! Hon var OS-läkare och var med vid både Aten och London-OS. Och kändes väldigt kunnig och säker på sin sak. Jag hade fått missa ett möte på jobbet och ville absolut inte missa den här tiden. Det blev lite stressigt på slutet och jag åkte även ifrån min remiss-lapp. Trodde jag. Väl hemma igen så ser jag att den låg i ryggsäcken... Hmm... Nåja, jag var rätt inställd på att få en fet spruta i hälen och var även riktigt orolig för den. Lotta, som hon heter, var dock inställd på att jag skulle börja med att äta medicin och sen skulle vi checka av hur det har gått. Efter den kuren så verkar det dock vara dags för sprutan. Hon tyckte att själva hälsenan såg fin ut men den är lite för tjock och det gör i sin tur att det blir för ont om plats för slemsäckarna och de blir inflammerade. Så mot bilen men vi stannade till vid ett Espresso-house och bara lugnade ned oss. Eller mig rättare sagt. Nu skulle jag dessutom avlasta hälen med hälinlägg och gå med skor inomhus. Som fint folk, typ! ;-) Så tack, Lotta Willberg! Det kändes förtroendeingivande och jag ser på en ljus framtid för mig och min häl! :-)