Onsdag och jag hade nästan fått panik på natten. Ullis hade läst att man skulle duscha varmt, det sista man gjorde innan sängdags. Men det trodde jag inte ett dugg på utan jag duschade kallt och gick sen och lade mig. Men jag fick nästan panik. Det var fuktigt och det var som det rann från mig. Jag gick upp på natten ett par gånger och drack vatten. Jisses! Sen, när jag vaknade, så blev det lite lätt frukost och lite kaffe. Jag passade på att försöka lösa ett svårt korsord och klarade nog det mest väsentliga. Iaf så att man skulle kunna skicka in rätt kodord. Ungarna kom visst upp också. De skulle iväg till Linköping och kolla in Felix nya studentboende. Så samtidigt som de åkte så gick jag iväg på min morgonpromenad. Det var varmt från start och återigen kommer jag på att jag glömt att ta på mig solglasögon. Idag fick jag för mig att lyssna på något som jag inte brukar lyssna på och det skulle gärna vara något ikoniskt. Jag kommer relativt snabbt på att det skall bli Madonna. Det kan bli spännande. Jag går väl säkert i ett par kilometer och sen möter jag en löpare och då kommer jag på mig själv att jag ju också kan jogga lite emellanåt. Och det kändes faktiskt riktigt skönt och jag kommer på mig själv att inte bli trött, då jag joggar. Jag nästan förväntade mig att det skall gå rätt fort tills jag inte orkar. Men jag orkar hur länge som helst men när det går uppför så stannar jag och går. Jag vill inte belasta hälen för mycket i början. Och det var läkaren tydlig med också. Och så fortsätter det. Jag joggar allt längre sträckor och när det är rakt, eller nedför, så joggar jag och ibland lite snabbare också. F-n vad nice! Nu känner jag hur mycket jag har saknat det. Samtidigt som jag lyssnar på Madonna så påminner en låt mig om en gammal kompis och jag undrar hur det är med hen. Lite känslosamt blev det och det påminner om att man måste ta vara på livet. När jag börjar närma mig timmen så kommer jag att tänka på TUB - Trosa Backyard Ultra. Där skall man se till att vara i mål innan nästa timme börjar och då kan man alltså starta igen. Och varje varv är typ 6,7 km. Jag ser att det ligger bra till men jag skall ju egentligen gå och den här rundan är sjukt mycket mer kuperat. Jag passerar iaf 6,7 km på några minuter under timmen och man skulle ju givetvis klara rätt många varv men det är svårt att sia om hur många förstås och jag är sugen på att prova. Jag var anmäld till årets lopp men jag fick ställa in pga av hälen. När jag väl var framme i Vagnhärad igen så gick jag direkt till affären, då jag ville köpa lite drickbart. Samtidigt så blir jag sugen på en piggelin och när jag kollar ned i glassdisken så ser jag inga. Eller? De verkar ligga i någon box och det står Tutti Frutti på dem. Hmm, brukar det göra det. Jag tar en och ställer mig i kön. När jag kommer fram till kassören så undrar han om den var gratis. Ha ha, jag förklarar att jag trodde det var en piggelin men jag inser nu att jag tagit en glass från en box som någon kund har öppnat. Men han knappade in ett vettigt pris och jag smakar på glassen direkt då jag fick stå länge i kön. Den smakar helt okey. Men väl hemma så känner jag att jag får ont i halsen. Det slår mig då att jag aldrig tålt något med Tutti Frutti. Skulle väl vara det där suspekta teveprogrammet då!? Ha ha! Skämt åsido så kanske den där smaken innehåller något som jag inte tål. Men allteftersom timmarna gick så verkar det halsonda försvinna men efter att ha röjt lite i huset så sätter jag mig i soffan och... somnar! Jisses! Värmen tar verkligen och snart nog ringer det på dörren. Det är grabbarna som är hemma igen och vi förbereder för lite käk och nu är även Ullis hemma. Jag måste springa till affären för att posta några brev och samtidigt missförstår jag de övriga vad de vill äta till middag. Det fanns visst redan en massa mat hemma och jag köper samtidigt en massa kött. Man kan väl säga att vi vet vad vi skall äta nu ett par dagar. Ullis vill iväg och simma men min ork är borta så jag är mer inställd på att bara svalka av sig och Felix vill hänga på och hoppa lite. Och hur var det nu med min fobi mot att hoppa? Jodå, det låter ju så himla enkelt att bara hoppa i vattnet men det är som en stor spärr hos mig. Jag dyker hyfsat enkelt men att hoppa i med fötterna före går bara inte. Så det var målet för i år och jag gick ned på stegen och hoppade från låg höjd. Sen höll jag på så och hoppade och hoppade. Ibland ett steg upp. Till slut var jag faktiskt uppe vid själva bryggan men när jag hoppade så böjde lite väl mycket och det gilldes nog inte. Men till slut så hoppade jag och de första hoppen så hoppade jag med armarna ut så det blev ett jäkla plask. Fast jag får nog inse att jag klarat av målen för det blev ett antal riktiga hopp men spärren är absolut inte helt upplåst... Phuui!

Och jag som vill kunna slå en volt i vattnet... :-/

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se