Long time no see! Risken med att nästan bara blogga då man har tränat är ju att det ibland kan bli uppehåll då man åkt på en förkylning. Som det blev nu. Men jag har orkat jobba men ibland har det varit på gränsen. Fast det var lite på gränsen så jag visste ibland inte riktigt om jag var helt fit for fight. Och ibland blev det förstås ändå lite fysiskt på jobbet, då man skulle instruera. Och på jobbet (skolan alltsåI) så har det fortsatt gått bra med ett enstaka undantag där en klass var lite stökig. Så min drömöppning, på hösten, har faktiskt fortsatt. Men vi får se hur det blir till våren, jag kommer att öppna upp för att röra på mig. Hursomhelst så har jag alltså varit lite småförkyld men nu var det väl dags att träna igen. Det har gått några dagar då jag nästan känt mig helt okey. Så jag var bokad till gruppträningen, nu på morgonen, men då jag vaknar upp känns det inte helt okey. Så jag bokar av och så kanske det kunde bli lite trainercykling, om det kändes bättre allteftersom. Jag tog lite kaffe och lade mig i sängen och pluggade lite. Jag studerar ju bokhistoria och just nu läser jag en "svettig" tjock bok. Det är rätt svår engelska och jag får traggla mig fram och slå upp ord rätt ofta. Så det blir rätt många koppar kaffe och så håller det på. Sen, när barnen har vaknat, Felix är förresten hemma under helgen, så blir det en tur på trainern då. Jag fixar iordning allt och tänker köra lätt och plugga samtidigt. Emellanåt så känner man att det blir tyngre och antingen växlar man ned eller så trampar man tyngre då. Ögonen vilar ju i boken och inte på skärmen. Efter dryga 20 minuters lätt körning så tröttnar jag och kör på lite hårdare istället. Och det är ju vansinnigt kul att köra mot andra. Och vissa personer skulle man ju inte ens försöka hänga på IRL men här, på Zwift, så kan man ändå försöka kortare stunder. Det blir drygt 33 minuter och alltså lite hårdare de sista tio minuterna. 

Kul att Felix kom hem över helgen och Mirakel, som älskar Felix, blev överlycklig!