Rejält taggad, efter inspirationen från Allt om Hälsa-mässan, så satte jag mig på transportören, dvs smart-trainern, som genom Zwift förflyttar dig lite varstans runt i världen. Den här gången så kunde man välja lite olika banor i Innsbruck, som ligger i Österrike, och jag valde en passande. Vore ju intressant att se hur sanningsenliga banorna är? Med vägar och lutning, m.m Hursomhelst så tog jag det hyfsat lugnt idag och speciellt på första varvet. Då softade jag även förbi "Sprint-delen" där man kan tävla mot andra. Men på andra varvet tog jag i lite mera och samma sak gjorde jag på tredje, tillika sista, varvet. Då kändes det som att jag fick rejält med mjölksyra på slutet men jag slog visst mitt tidigare rekord iaf. Problemet med sprintarna är att du måste få upp lite fart innan och det är en avvägning hur tidigt du vågar starta. Sen så avslutade jag väldigt lugnt då benen var lite som spagetti. Men kul att vara igång och jag verkar nu fått upp lite kontinuitet. Nu gällder det bara att öka lite försiktigt och vara beredd på bakslag som jag snabbt måste anpassa mig till. Det blev iaf 146 watt i snitt och pulsen kommer jag inte riktigt ihåg och den verkar heller inte ha laddats upp till Movescount. Men om jag inte missminner mig så var det runt 81% av maxpuls och jag toppade på hela 99%. Fortfarande lite förbryllad över en till som bara flyger förbi och jag har ändå hyfsat koll på vad som kan vara rimligt. 

Så var det återigen dags för Allt om Hälsa-mässan men vi tvekade om vi skulle gå på den. Men ju mer tiden gick ju mer blev vi intresserade. Förra året blev man ju rätt taggad och i år gjorde vi lite research innan, och kollade ut när olika föreläsningar gick och vilka vi ville lyssna på. Så snart hade vi en lista och det kan låta lite fjantigt men det skulle visa sig vara ett lyckokast. Vi åkte upp, i god tid, och när mässan öppnade så gick vi in. Först så gick vi runt lite och när det var dags för de första föreläsningarna så gick vi åt olika håll. Jag ville absolut inte missa Alan Bergström, för mig lite av en guru av träningslära. Dock ren och skär träning och inget fjanteri. Och han skulle visa sig hålla måttet. Efter väldigt många år av läsning, av hans artiklar, så kände jag förstås igen mig i mycket. Jag läste t.ex Bodybuilding & Kraftsport, då han började skriva där för 28 år sedan. Lite konstigt att det inte var fler där, som lyssnade på honom. Men enkel och bra, men dock hård, träning, kanske inte intresserar gemene man. Många vill ha genvägar. Jag tar med mig hur mycket som helst och efter att föreläsningen, som Ullis lyssnade på, var slut så kom förstås även hon och lyssnade. Kul att höra och jag tänker inte gå in på detaljer. Sen gick vi vidare och det var lite olika föreläsningar och möten. Bland annat så lyssnade vi på Martin Lidberg och hans kollega, dr. Magnus Nylander. Jag passade på att hälsa på Martin då jag ju var med som expert i hans teve-program "Min stora lata familj". Jag passade på att berätta om en rolig händelse som skedde typ 4 år efter programmet. Då kom plötsligt två ungdomar in i min butik, som jag hade då, och de blev lite förvånade när de såg mina terränginlines. -Men sådana har ju vi också! utbrast de. Och när de sedan sade att de varit med i ett teve-program och då ser jag ju att det är barnen, i familjen, där jag var expert. Jag visade dem hur man åkte just sådana och det var riktigt roligt. Sen blev det lite mer föreläsningar innan jag återigen kom i kontakt med Martin och Magnus. Nu mer med Magnus då jag fick veta lite mer om deras tester men det blev också allmänt snack om träning. Summa summarum så blev det en proppfull dag av inspiration och vi åt lite god mat på Ikea, på vägen hem. 

Lördag och både Ullis och jag vaknade rätt tidigt men vi somnade ju rätt tidigt igår kväll. Men jag blev kvar ett tag  och sträckte ut mig. Sen var det full fart på mig och Tim, då vi sopade upp en massa löv och sen åkte till soptippen och slängde både löv och en massa annat. Sjukt mycket folk men alla uppförde sig bra och man gjorde plats då man kunde. Kul att se! Sen hem och Ullis ville ned och se om hon kunde hitta något för sitt presentkort på Team Sportia. Det hade hon vunnit på några aktiviteter på hennes jobb. Vi motstod frestelese att åka och fika fast så jobbigt var det inte för vi har verkligen bestämt oss nu. OM bara min häl blir okey så lär jag komma i mitt livs form till Kalmar Ironman 2019. Jag har varit taggat ett tag nu men förkylningen satte pinnar i hjulet. Så surt! Men nu verkar jag vara igång igen och tanken var att jag skulle få till ett Zwift-pass idag också. Egentligen skulle jag väl ha simmat igår men jag ville först komma igång med träningen, generellt. Och så behövde jag få ut både träningsprogram och veckobrevet, på skolan. Jag låg redan efter med träningsprogrammet, och jag och Flaken missuppfattade även varandra, så nu hade medlemmarna varit utan program i över en vecka. Och så låser sig datorn... Det händer typ ingenting men när jag väl startade om den, och den fick tugga ett tag, så fungerade allt igen. Så efter maten fick jag då äntligen ut programmet. Och nu ville jag träna också och kanske kunde jag göra det innan det var dags för Primetime, det är min nya grej jag kör ihop med Tim. Det är en frågesport som går över hela Sverige och det brukar vara runt 60 000 personer som är med. Redan vid tredje omgången så satte jag alla rättt men sen så kom det en period då spelet bara hängde sig. Men efter en ominstallation är jag igång igen men inte sjutton har jag lyckats göra en till femetta. Men trägen den som ger sig. Och envis är jag ju. Hursomhelst så blandade jag en sportdryck och gjorde mig iordning. Riktigt kul att man kan köra Watoopia igen, med reservation för stavningen. Jag körde den plattaste varianten för idag skulle jag väl klara av att köra lugnt. Det var iaf tanken men det är sjukt svårt att hålla sig när det kommer folk bakifrån. Och jag såg att pulsen var rätt hög från start så jag misstänkte att jag inte kunde hålla mig. Ibland är det svårt att inse att man kör lite för hårt. Men jag tyckte att farten var så låg men det är klart. Man startar ju aldrig på 30 km/h utan det är som vanlig cykling. Sen upptäcker jag att jag passerade milen på runt 18 minuter och det indikerade ju att det gick rätt fort. Eller det var iaf något på 18 minuter, kanske var 18 höga, kommer inte ihåg. Och man kör ibland i samma fart men det är ju inga namn men direkt lägger på minnet men L. Croft, kunde jag inte glömma! :-) Och en annan sak jag reagerade på var alla fruktansvärt höga värden. Det var flera som körde vansinnigt hårt. Vad sägs om 7,8 w/kg? Låter orimligt så man undrar ju om det är fusk? Kan man ligga en längre stund på runt 2,5-3 watt/kg så är man ju rätt grym. Jag provade, på ett ställe, att trycka på och jag fick typ ta i allt och fick lite över 5 watt/kg. Men det kanske var 2-3 sekunder och här flyger en del förbi och ligger på snorhöga värden. Det var så orimligt så jag börjar misstänka att fusket även spridit sig till Zwift. Jag kommer inte ihåg precis vad jag haft men jag har iaf tryckt över 500 watt i över 10 sekunder. För man fick en "Achievements" för det. Nästa steg var 600 watt men det är nog för svårt för mig men jag kan ju prova på sensommaren, om jag haft en bra träningsperiod fram tills dess. Men iaf. OM det mot förmodan skulle vara någon som fortfarande läser så fortsatte den positiva watt-trenden och jag höll nu 164 watt i snitt. Dock så var snittpulsen 161, vilket är 4 slag högre än igår. Så det är nog typ samma som igår. 

Och så såg jag några sekunder på Vancouver vs. Buffalo, dvs Elias Pettersson mot Rasmus Dahlin. Och vilken läckerhet Elias gjorde på slutet. Så jäkla synd att han inte fick avgöra med den coola finten. 

Först lite härlig skolgympa, med eleverna, och sedan, när arbetsdagen var över, var det full fart hem. Då åkte vi och lånade ett släp, då vi skulle köra lite säckar med löv under helgen. Sen fixade jag lite hempizza och Ullis passade på att träna på Safiren och jag satte mig sen, efter maten, på trainern. Det blev Zwift igen och nu var det en bra trend på både puls och watt. Igår hade jag en snittpuls på 164 slag/minuten och snittade 158 watt. Idag hade jag 157 slag/minuten men hade ändå en högra snittwatt - 162 watt - nice! Dock med lite annan banprofil men jag tar det ändå som ett bra tecken. Sen blev det lite mys framför teven men vi somnade relativt tidigt. Kan vara skönt det också. 

Mycket jobb med bedömningar, på skolan, och när Ullis skulle iväg på middag med Guldklubben så blev det hämtmat. Men träna ville jag men det var ju även Uefa-spel, på teven. Malmö skulle möta ett norskt lag. Eller om det var ett danskt. Hursomhelst så skjutsade jag ned Ullis, till Trosa, och sen hämtade jag pizza till mig och Tim. Det får absolut inte bli någon vana! :-0 Väl hemma så slog vi på teven och kollade på en rätt bra match men det var ju helt klart en annan nivå än från gårdagens match mellan Manchester United och Juventus. Det var förresten en sjukt kul match att se på, iaf på slutet och vad säger man om Mourinho!? :-0 Vilken knäppskalle! Jag kan förstå att man kan bli upprörd men det börjar bli lite väl mycket och jag tänkte mig inte för då jag pratade med Bassel, på skolan. Han är ju ett riktigt Juvve-fans och jag hejade på Man U. Mest från tiden då Zlatan spelade där och det fortsatte jag med eftersom Lindelöf spelar där nu. Visserligen har Zlatan även spelat i Juventus men det är svunnen tid nu. Det blev iaf lite dråpligt då jag ser hur Bassels min förändras. :-) Och jag kommer förstås snabbt på hur det låg till. 

Jag avslutade med en massage, i massagestolen, på skolan, innan jag åkte hem. Sjukt groggy blir man men det var nog behövligt. Jag var riktigt stel i nacken och kanske har man spänt sig med allt jobb. Men iaf! Efter pizzan och första halvlekt, samt Primetime, det är en kul frågesport. Vid andra, eller tredje, försöket så klarade jag alla frågorna men efter det har det gått sämre. Så även idag. Vem sjutton har koll på vart Danmarks-sundet ligger? Det hade iaf inte jag. 

Sen hoppade jag upp på cykeln och försökte välja ett platt London-bana och det tror jag att jag lyckades med. Men det är svårt att hålla sig lugn och det dröjde inte alltför länge förrän jag hela tiden hängde med snabbare åkare och efter kanske 3-4 km så kommer en riktigt stor, och SNABB, grupp och jag får ge allt för att hänga på och längst bak blir det ryckigt och efter lite väl många ikappkörningar så är jag som en blöt trasa. Men det gick ruggigt fort och fastän det var platt så var farten då runt 50 km/h. Så det var förstås en tidsfråga men jag orkade hänga på i ett par kilometer iaf. Sen återhämtar jag mig lite men det dröjer inte så länge till innan det kommer några som är så där retligt snabbare så jag hänger med dem och så är det igång igen. Snart ligger jag och så får jag hybris och drar ifrån och så där. Men sista 4-5 km, jag tror det blev runt ... Vadå, tror? Här skall man inte gå och tro en massa då man har all data man kan tänka sig! ;-) Inne på Zwift.com så visar det att jag kört 27 km på 51 min. Snittprocent på pulsen blev hela 85%, av max, och jag toppade på 95%. Hmm, lugnt pass? :-0. Men snittwatten blev inte högre än 158 watt. Ajdå! Lät lite lite för så hård puls men nu kan det bara bli bättre. Btw så var jag helt slut i armarna från gårdagens alla plankövningar, då man skulle stå på raka armar... :-/

-Skall vi inte gå på Coren, sade Ullis! Ja, varför inte, tänkte jag och replikerade i nästa sekund: -Kör på det! 

Över fyra veckor utan träning gör att man både hinner klättra på väggarna och efter det bli van och lat. Nu kändes det nog nästan helt bra men helt säker var jag inte. Men jag kunde ju försöka köra lite lugnare och väl på plats så börjar det med bra tempo i uppvärmningen men den brukar vara rätt kort så jag körde på. Sen, när pulsen är hög och jag får ta i rejält, så vilar jag lite ibland. Jag bara måste och det berodde nog inte bara på att jag redan innan intalat mig att hålla igen lite. Man tappar helt klart både kraft och kondition vid längre uppehåll. Så nu är det uppförsbacke de luxe! Jag lyckades ta mig igenom passet men tack vare att jag fick lägga in lite mikrovila, då och då. Men skönt att vara igång. Nu får vi starta med lite förstånd. I övrigt så har det varit bra lektioner på skolan och eleverna verkar nöjda. Jag är förresten sjukt nöjda över deras insatser och vad kul att skolkatalogen kommit. 

-Du har inte skrivit något, sade en bekant till mig. Och det stämmer. Det har liksom blivit så att jag mest bloggat då jag har tränat eller tävlat. Och nu har jag nog fått rekord i träningsfria veckor. Jag kan iaf inte komma ihåg då en förkylning tagit så lång tid och det blir, om jag inte tränar imorgon, fyra träningsfria veckor. Samtidigt som jag är enormt träningssugen och det blir liksom ett antiklimax. Men jag har jobbat och det i sig kan förstås vara en orsak till att jag varit sjuk så länge. Jag är ju, när jag är relativt tränad, sällan sjuk och det kan förstås också vara lite tokigt. Men nu är det som det är och jag har gått två kortare promenader iaf och det känns lite bättre nu på slutet. Så KANSKE är jag igång imorgon. Annars får jag nog krypa till korset och traska till vårdcentralen. Hursomhelst så har livet traskat på med bra lektioner, på skolan, men kanske hade jag det lite för lätt i början för jag tappade koncentrationen lite, på slutet. Men det kan förstås också bero lite på förkylningen för det passar iaf in rätt bra. Och jag har ju också studerat bokhistoria, på distans. Riktigt, riktigt tufft och kanske skulle jag inte ens hunnit träna, under den här tiden. I början så kändes det som det var helt omöjligt och jag hängde inte riktigt med i fackspråksengelskan. Men med tiden så började jag komma in i det och efter det inledande, halvt miserabla papret så tyckte jag att det tog sig och när det sedan var dags för en tuffare uppsats så blev jag mer nöjd. Men några dagar innan, det skulle vara klart, så kändes det helt kört. Jag hade helt missuppfattat vad jag skulle skriva om och alla små anteckningar, som jag tagit under tiden jag läste, kändes onödiga. Fast jag tror jag krånglade mig ur det på ett rätt okey sätt. Vi får väl se. Nu är iaf den första delen, på 7,5 högskolepoäng avklarad. Men jag vet ännu inte om jag fått godkänt. 

Igår så ville jag, och Ullis, överaska min kära faster EM, så vi åkte dit. På vinst och förlust. Vi vet ju att de kan åka iväg ibland och det här var en sådan gång eftersom hon fyllde 70 år! :-) Nu vet jag ju att hon läser här så jag tänker inte avslöja för mycket men när vi knackade på så öppnade ingen och vi ringde förstås. Hon förstod nog inte riktigt att vi var där för när vi senare skickade ett kort på oss, vid hennes hus, så blev hon förvånad. Men vi ville inte bara åka hem så vi gick på stan sen. Till slut hamnade vi på "Blå katten" och det var god fika på ett trevligt ställe. Efter det så blev det ett kort stopp i Gnesta, där vi åkte runt lite grand och kollade hur man kunde bo. OM man skulle bo där. Det verkade iaf som ett sjukt bra läge där nära sjön. Tror det kan heta Frönäs. Jisses vad det skulle bli mycket simma och mycket kanot, om man bodde där. :-) Vi morsade på en elev och hon undrade vad vi gjorde där och hon pekade vart hon bodde. Verkade trevligt där och alla morsade då man åkte förbi. 

Och idag så skulle man pappa fyllt år. Nu har det snart gått 21 år sedan, han gick bort, så man får räkna lite... 73 år borde han nog ha blivit. Det är inte klokt så tiden har gått. Så Ullis och jag åkte bort till minneslunden och jag fick en fin stund. Hoppas att han finns där. På något sätt. Jag gjorde, i samband med den värsta sorgebearbetningen, några låtar om honom och det var fint att även min bror Jocke använde lite av den. 

"Att döden skulle vara så definitiv.

Så kall hård och skoningslös.

Men du finns i mitt hjärta.

Ja, lever än. 

Så svårt att förstå att du är borta.

Men minnena är många

Och så underbart fina. 

Men gör så ont i kropp och själ.

Sov gott pappa!"