Fullt upp hemmavid och vi skulle även bort på födelsedagsfika. En kompis som fyller år och eftersom han också är cyklist så hade jag hoppats på lite Zwift-snack. Men han var visst inte inne i det och hade nog heller inga större planer på det. Men vi fikade gott och sen, när vi kom hem, så hade jag tänkt att försöka få till en adventsfika. Vi har en liten tävling där vi skall försöka baka något gott och sen får de andra ge betyg. Jag fick för mig att baka en pinnochiotårta men det tar ju lite tid. Men jag skulle försöka. Vispa ihop och sen in i ugnen. En halvtimme och sen försöka få ned temperaturen så jag kunde slänga på lite grädde och jordgubbar. Egentligen skall det vara hallon men det hade vi inte hemma som jag trodde. Lite stressat så det blev inte högsta betyg men jag är ändå rätt nöjd. Tävlingsnörden i mig fick väl en liten törn men nu ville jag ned i källaren och träna. Klockan hann dock bli över 21 men träningen är viktig så jag tvekade inte. In i dimman och kötta. Eller kötta och kötta. Det blev hyfsat lugnt, typ som igår. Pulssnittet blev runt 147 slag/minuten och 169 watt i genomsnitt. När jag precis passerat timman så hoppade kedjan och eftersom jag just då var trött så kändes det som ett tecken. Jag måste ju ändå i säng så det fick duga. 

Jag klickade visst i Zwifts klättringsutmaning och det är ju alltid roligt med tävilngar och utmaningar. Men jag var nog lite sen på bollen för man har inte alltför många dagar på sig att klättra. Jag såg att en kompis redan börjat och det förklarade den dåliga snittfarten, på det passet. Det går ju inte alltför fort att klättra. Men jag försökte välja den brantaste rundan men det var inte så mycket att hurra för. Iaf inte till en början. Då gick det rätt fort men när klättringen började, jag tror den hette Leith Hill, så gick det uppför rätt länge. Iaf över 10 minuter. Rätt jobbigt men det gick väldigt fort utför sen. Tror jag var uppe i över 80 km/h. Snittwatt på 172 och snittpulsen var 147. Sådär lite lagom. Tiden blev en timme och femton minuter. 

Fredag och rätt skön stämning på skolan. Jag ser att det sitter några i personalrummet och tänker att jag tar en kaffe med dem sen. Men först skulle jag hämta jackan, på mitt kontor. När jag kommer tillbaka är det tomt men jag tar en liten kaffe och sitter där en liten stund och tar igen mig. Sen hemåt och hinner pussa på Ullis som skall iväg och äta julbord. Hon kom hem i natt från Slovakien, där hon var på jobbresa. Och återigen, när inte Ullis är hemma och pushar, så går timmarna men sen får jag nog och måste ned i källaren och träna. Normalt så brukar jag träna på Safiren, på fredagar men nu hade tiden gått för länge. Jag traskade ned och satte igång. Det blev en rätt snabb start och jag hängde på bra i klungorna. Sen märker jag att jag blir omkörd av Jan Frodeno och hade jag haft sinnesnärvaro så hade jag förstås tagit kort när han körde om men nu klickade jag på honom och följde honom i någon minut. Riktigt häftigt och så inspirerande. Det blir till slut 27 km på 51 minuter. Några värden från pulsklockan verkar inte finnas så antagligen glömde jag bort den. Snittwatt på 172, kanske var det Frodenos förtjänst? :-)

Zwift rules! Jag fick även positiva besked från Zwift, jag har fått godkänt som Zwift demo-studio. Så man kan komma och prova själv. Också på egen cykel så det är bara att ta med. 

Torsdag och Luciatåg, på skolan. Det innebar förstås att det inte blev någon idrottslektion då. Det var som vanligt treorna som sjöng. Det är så vi brukar göra på den här skolan. Men vilken chock jag fick! Det lät overkligt bra och alla barnen höll perfekt ton och allt var underbart. Iaf på första sittningen. På andra så tappade några koncentrationen lite men det var ändå väldigt, väldigt bra. Trots att jag jobbat på fem skolor så var det här minst dubbelt så bra än något annat tåg. Nu är det ju ingen tävling men det var iaf väldigt fint. De ville inte att man skulle applådera mellan låtarna men det kliade i fingrarna. Sen var det inte lika kul när man kom till gympahallen, där högstadiet hade varit. Det var småsten över hela golvet och de orkade visst inte ta av sig skorna... Jag var riktigt irriterad och påtalade det för ledningen. Det blev som vanligt lite höjdhopp och bakåtkast med medicinboll samt lite fotboll. Tanken var egentligen innebandy men högstadiet ligger i hårdträning inför sin innebandyturnering. 

Väl hemma så gick timmarna då jag tittade på Malmö mot Besiktas och jag klarade inte av att slita mig. Jag började visst att känna mig som en Malmö-supporter då jag hela tiden sade oss, om Malmö. Tim reagerade på det. :-) Sen sprang jag ned till källaren och körde runt 48 minuter och det blev 24 kilometer iaf. Snitt på 145 watt. Pulssnittet tar jag inte med då mätningen strulade i början. 

Onsdag och det var åter dags för lite kurs, på skolan. Men först skulle man förstås jobba lite. Men jag hade lite lugnare, med eleverna, och det var riktigt mysigt. Det blev lite fika, på läktaren, och barnen fick lite fri lek. Och det gick riktigt bra. Nästan lite lyxigt att bara behöva bryta in om det behövdes. Jag brukar alltid ha fullt tempo. Sen skulle det vara kurs men jag fick plugga själv då kursledaren var sjuk. Men jag pluggade på skolan då jag ändå skulle lämna blod i Nyköping, sen. Så fick det bli. Men jag glömde som vanligt att skriva ut min blodgivarintyg, som ger gratis parkering. Men det brukar gå att skriva ned uppgifterna på en lapp och lägga innanför rutan. Skulle jag få böter så gissar jag att min personlighet gör att jag blir sur och slutar ge blod... Iaf något år! :-) Men hittills har det aldrig skett iaf och jag, och Ullis, har skrivit många lappar. Givetvis bara då vi lämnat blod. Men nu var jag själv då Ullis var på jobbresa. Jag kommer in och är väl tio minuter tidig. Men jag får skriva in mig direkt och kanske borde jag lättat på trycket innan. Men jag blir inkallad direkt och jag svarar på frågorna och givetvis kommer frågorna upp om min kommande häloperation upp och som tur var så är min tandläkartid imorgon. Sen var det då dags att kolla blodtrycket och sist blev det problem med min låga puls. Samma sak nu. Det fungerar inte och sköterskan får byta manschett men inte heller den funkar. Jag förklarar att jag har så låg puls så maskinen hinner slå av. Efter många försök så får hon hjälp av en annan sköterska och de får ta det manuellt och även där blir det problem. Trycket hinner sjunka innan hon kan räkna och de får göra om det tre gånger. Sen är det då dags och allt problem har bara gjort mig mer nervös och min spruträdsla har inte minskat fastän det har var min 28:e blodgivning. Men de är trevliga och man känner att man gör en god gärning. 

Tisdag och efter första lektionen, så hade jag en liten lucka, och efter det så var det dags att simma med en å.k 3: a. Jag går rätt snabbt ned mot badhuset och mina elever är redan där. Hmm, alldeles för tidigt. Jag säger åt dem att de kan komma tillbaka om typ 25 minuter. Sen ser jag att det står en lapp, på badhuset, att de öppnade klockan 10.00, idag. Men just det! Det hade jag helt glömt. Så jag gick upp mot personalrummet, där min praktikant, satt. Hon var ju förstås där idag. Det är ju tisdag och då är hon alltid med. Efter en kaffe, och lite prat, så traskade jag bort mot badhuset igen. Nu med praktikanten. Sen rullade det på men någon simning fick jag inte till. Men det kunde jag ju göra på kvällen sen, hemma i Vagnhärad. Men när jag går bort mot Safiren, så är jag lite sen, och tänker fel. Jag hade förstås tänkt att köra lite Cross Trainer, och sen simma. Men jag inser, när jag står på Cross Trainern, att jag inte kommer att hinna simma så länge. Så jag står kvar och bara nöter på. Men rätt lugnt idag. Jag körde ju lite hårdare igår. Så jag försöker hålla ned pulsen oh den ligger på runt 130 slag/minuten. Det blir till slut 70 minuter. Det får duga. Imorgon skall jag lämna blod. 

Måndag och dags att träna lite men frågan var vad. Men jag ville nog få in lite Zwift-kilometer, på träningskontot. Så upp på cykeln och idag var det visst Watopia, som stod på schemat. Watopia flat. Varvet är nog på dryga milen, om jag inte missminner mig. Första varvet och det kändes som jag hade koll på farten men nog var jag lite taggad. Så efter första varvet så var tanken att lugna ned mig. Men precis när jag varvat så ser jag att det kommer en stor klunga, med blåklädda SZR-åkare, från någon startsträcka, från höger. Jag kommer mitt i gänget och jag bestämmer mig ganska snabbt för att hänga på. Men frågan var om man skulle få någon drafting, för om jag inte mins helt fel, efter mitt hittills enda försök att hänga med en stor träningsgrupp, var att man då, när man är med i en träningsgrupp, inte ser några andra än de i gänget. Hursomhelst så är det iaf några andra som också försöker hänga på och jag försöker ha det i åtanke. Jag får iaf kämpa lite men jag har ju ingen aning om hur stor gruppen är, då jag nog inte har mer än 20 stycken med mig längst fram. Det känns som jag ibland får ligga på rätt hårt, för att hänga på. Men jag klarar hela varvet och nu tar jag det lugnt. Men det kommer hela tiden en massa åkare, från den klungan, och rätt som det var, så är det en stor klunga och jag trycker på, och får kontakt. Asch, tänker jag. Jag kör på igen och det får bli ett till varv i gänget. Undrar om de ser mig, tänker jag. Jag trycker på och kommer längre och längre fram och nu trycker jag på rejält. Jag vågar inte ge allt, i sprinten, men pulsen går upp. Snart klart på varvet och jag hänger på. Sista biten och jag har mina duster med några Zwiftare. Jisses! Det här blir ett riktigt tempopass. Bästa farten hittills och det är nästan så att jag bara vill sluta, för att få bra snittfart. Men det vore ju smart med att varva ned lite. Sista varvet och jag kör hyfsat lugnt men även där lockas jag ibland att trycka på. Och samma visa igen. Jag lockas återigen att köra på lite. Jag är lite hare till en som får pers på en sprint. Men nu kan jag istället fortsätta att köra på, då jag normalt får ta igen mig.  Det blir totalt 41,7 km på tiden 1.10''58, vilket ger snittfarten 35,4 km/h. Kul att äntligen få lite fart på Zwift. Snittpuls på 155 sl/minuten och max på 176. 

Ja, det kanske termen skulle varit om vi pratade om kortspel och i synnerhet om poker. Nu fick jag bra träning varje dag, i en vecka. Det får väl räknas som fullt hus, va? :-) Men det var även fullt upp under dagen men rätt mycket nöjen. Ullis hade sug på att åka till Gustafsvik, i Gnesta, och ta en kaffe. Och varför inte. Det är ju mysigt där. Så där började vi och delade på en bulle och även på en räkmacka. Det märktes på kvittot sen. Rätt dyrt men smakar det så kostar det. Efter fikat så tog vi oss åter en tur mot Frönäs och kollade lite hus. Det måste ju vara rätt mysigt och coolt att bo sådär, precis vid vattnet. Tänk att bara gå ut och paddla eller ta sig en simtur. När vi åker så ser vi plötsligt en Till Salu-skylt. Och vi ser att det är en öppen visning. Oj, vilket sammanträffande. Nu kommer jag inte ihåg vad vägen heter men den låg kanske 150 meter ifrån vattnet så helt optimalt var det inte. Och det var en bostadsrätt som dessutom kändes lite för liten för oss. Iaf i dagsläget. Men kul att titta och jag sade åt mäklaren att hon inte behövde ringa om det här huset men däremot om hon hade något som låg närmare vattnet. Vi har egentligen inga tankar på att flytta men man kan ju hålla ögonen öppna. Sen åkte vi hemåt och väl hemma så ville vi båda träna så vi traskade ned till källaren och satte oss på våra hojar. Nu var det en platt bana, i Watopia, som stod på agendan. Och vi siktade som vanligt på en timme. Jag ville väl egentligen köra lite längre men jag fick utvärdera under tiden. Jag försökte ligga och dra Ullis men hon är lite av en ensamvarg och det är också svårt att hitta rätt läge för att ligga på rulle. Men det blev bättre och bättre och det är såklart ännu lättare vid större klungor. Men vi gnetade på och ibland var det jag som tappade och Ullis bara drog ifrån. Jag fick slita som en hund för att komma ikapp och när det var sprintar så försökte jag ibland men rätt ofta så kände jag att jag inte orkade. Men farten var högre än igår. Och rätt som det var så fick Ullis en grön "sprint-tröja". Det var lite roligt. Och jag låste visst upp ytterligare någon "Achievement". Det blev iaf åter ganska precis en timme men nu höll vi 32,7 km/h. Nice! Och när jag ser på pulskurvan så ser det verkligen ut som en massa småintervaller och med två rejäla doningar, då jag sprintade. Gött mos!