Tisdag och normalt en fullspäckad dag men det är ju också en dag då jag får hjälp av en praktikant. Även idag var det lite tufft att komma upp men när jag väl var uppe så var det helt okey. Fast jag tog mig faktiskt lite gröt, jag brukar inte äta på morgonen. Men jag kände mig lite seg så det kanske var bra med lite frukost. Och nä! Frukosten är inte dagens viktigaste mål. Bara för att ni alltid hört det så betyder det inte att det stämmer. Men ibland så får man känna efter. Och skulle jag ha tränat dubbelpass, kvällen innan, och dessutom inte ätit efter det, så måste jag äta frukost. Men nog om det. Jag skall precis åka när jag upptäcker att jag inte hittar hemnyckeln. Men vad sjutton! Jag får väcka Tim och be honom att låsa. Jag hittar inte ens garagenyckeln. Jag kommer efter någon långsam lastbil men på ren raksträcka tar han det lite lugnt och jag tackar honom och ökar hastigheten lite. När jag kommer fram så ser jag ett glatt ansikte och det är Bella. Jag kramar om henne och så säger jag att vi måste gå och förbereda lite innan, så vi går iväg. Och jag tänker att jag kör väl samma sak även idag. Barnen får välja själva och så kan vi pusha dem som eventuellt skulle vara lite inaktiva. Efter en lite konstig start så är vi igång men jag blir iaf rejält konfunderad men försöker släppa det. Det var iaf inget med mina klasser, eller för all del min praktikant. Hon är, som jag skrev tidigare, fantastiskt och jag visade även mitt blogginlägg för henne som förstås blev glad. Hon hade för övrigt fått ett par biobiljetter för bästa praktikant, typ. Av trettio stycken. Så ni kan förstå att jag är nöjd. Som vanligt fick vi slänga i oss maten men vi hade förberett oss bra för nästa lektion. Efter jobbet så åkte jag hemåt och nu hade Tim gått till gymmet och svärfar, med fru, hade kommit på besök. Jag kan ju inte stå utanför med dem så jag åker till gymmet och hämtar nyckeln. De stannade ganska länge och det var trevligt men det blev lite sent med maten. Men vid klockan 20.00 så satt jag på cykeln och körde en group ride. Det var med Wolf-pack, jag tror iaf att det heter så. Bra ledare och relativt lugnt. Jag ser att ledaren kör lugnt men det blir ändå lite dragspelseffekt, då och då. Men en skön och återhämtande runda. Det blev lite drygt 38 km på 1.10 och så hann jag köra liiiite innan också men det blev inte mer än typ 600 meter. Skönt att känna att kroppen svarade lite igen. Imorgon blir det väl Stage 7. Får se hur kroppen känns men man kanske inte behöver maxa. Inte ens min Avatar har nummerlapp på sig...