Tisdag och jag var supernöjd med att ha klarat av Tour de Ski... förlåt Zwift och jag kände mig sjukt trött och sliten och hade redan planerat in en vilodag. Men det går verkligen upp och ned med orken och jag fastnade först framför teven och såg på Super G. Riktigt spännande med damerna och det hände saker hela tiden och riktigt trist med Lindsey Vonn. Vore kul om Stenis dök upp några dagar tidigare för att ta ett värdigt farväl, i samband med Vonns sista tävling, störtloppet. Hursomhelst så kändes vilodagen cementerad men när Ullis drog iväg till gymmet så började jag visst byta om. Jag hade, med Tims hjälp, bytt ut ena pedalen, och nu ville jag prova den lite. Så jag såg det som ett litet test. En gammal hederlig platt sak utan några som helst möjligheter att spänna fast sig. Så jag klämde på mig foppatoffeln igen och satte igång. Det kändes hyfsat bra i början men sedan föll orken så sakteliga och när jag var uppe i knappa femtio minuter så var jag lite sliten men jag kämpade lite mentalt för en timme skulle kännas skönt. Och så fick det bli. Dock står det 1.09 på Zwift men jag tror den stod och tickade då jag gjorde mig iordning. Så det blev faktiskt prick 30 km på en timme. Tror jag... Inte så viktigt men lite konstigt om klockan, på Zwift, går fastän man står still. Och som vanligt så krävs det lite av cirkustakter för att duscha med foten inslagen i plast och ihoptejpad.