Torsdag och jag sov som vanligt bra, på morgonen. Jag märker inte ens när Ullis går iväg och jag sover väl som en stock. Sen försöker jag komma upp och det som drar mest är väl morgonkaffet och morgonteve. Det får väl ses som en schysst bonus, då man ändå går hemma och är sjukskriven. Men idag var det visst inget VM. Hmm, lite skumt. Är det två dagar och sedan uppehåll? Eller samkör inte alpint och längd? Det hade jag fått för mig men har inte någon direkt koll, faktiskt. Men nåja. Jag jobbade ikapp med en kurs vi har på skolan. Alltså på skolan där jag jobbar. Det handlar om multimodulalitet. Det är egentligen enklare än vad det låter men väldigt intressant och nyttigt. Så jag började läsa ikapp lite. Sen hann jag läsa lite på min bokkurs också och kikade även på vad den kommande uppsatsen skulle handla om och det var verkligen spot on! Precis det som jag verkligen hade fördjupat mig i och den uppgiften känns lätt. Men det är ju klart. Nu har jag ju haft tid att läsa ordentlig så nästa uppgift, då jag är fullt tillbaka i arbete, kommer förstås inte kännas lika lätt. Och igår fick jag ju betyg på förra kursen, som var nummer två i ordningen, och jag fick även nu ett G. Jag hade en liten förhoppning på VG men det var nog iaf ett lite säkrare G, den här gången. Men tillbaka till ordningen, det här är ju i första hand en träningsblogg, eller? :-) Det blir ju iaf så när man tränar så mycket. 

Jag ser på klockan att det nu inte är mer än en timme kvar, tills Ullis kommer hem, och jag känner att jag nog borde vila lite. Jag försöker vila lite för hon vill att vi zwiftar lite, klockan 17.00 Och när hon kommer så byter vi ganska snabbt om då hon är med på en tjejtour. Och precis när det skall starta så kommer hon på att hon inte bytt cykel utan kör återigen på en tempocykel och det betyder förstås att man själv inte får någon hjälp att ligga i rygg. Men det är för ont om tid så hon startar och så även jag. Jag försöker hänga med i deras grupp men snart nog så har de svängt åt ett annat håll och när jag kom in på Ullis bana igen så ligger jag över tio minuter bakom och känner inte att jag vill jobba uppför samma jobbiga backe, pga foten, och jag vänder snart och kör tillbaka istället. Klart mycket tråkigare för nu möter jag istället bara en massa cyklister. Men jag cyklar på ända till startpunkten och där vänder jag igen. Nu möter jag istället tjejgruppen och försöker hålla koll på Ullis men det är helt omöjligt och när jag vänder så vänder jag alldeles för sent och jag kör mitt egna race igen. Men jag ger tummen upp till en SZR-cyklist och efter ett tag så vaknar han till och vi samkör hårdare och hårdare. Till slut så är det för hårt för både min ork och framförallt för min fot. Jag trycker ju bara med tårna och det blir lite ojämnt. Jag snittar lite drygt 30 km/h, iaf och tanken är att köra en timme men samtidigt så kunde jag ju cykla då ändå Ullis cyklar. Men efter hårdkörningen så tog orken bara slut och jag stannade vid drygt 35 km.