Lite lugnare på skolan och jag försökte jobba digitalt, som jag sedan provade i en klass. Väl hemma så ville jag träna lite.

Det är mycket aktivitet i Zwiftgänget, som är en chattgrupp i Messenger, och där skrev Ifflandaren att han ville köra uppför Alpe du Zwift och varför inte, tänkte jag. Jag hade fått för mig att jag var rätt tränad nu, trots min fotskada. Jag hade precis ätit och ville väl vila lite innan man han hade lite lite mer bråttom så jag skyndade på. Jag fyllde på med lite energi och det fanns förvisso lite energi för mig att få tillbaka efter att jag sponsrat en Vasaloppsspinning, på Safiren. Själv orkade jag inte vara med och ville även mysa framför teven, med Ullis. Fast nu skulle hon gå iväg till Safiren och jag valde att öppna en ny 5-kiloslåda, med Vitargo +Elecotrolyte. Sen fort ned till träningsrummet och Ifflandaren hade precis loggat in. Jag märker att batteriet är slut i de trådlösa lurarna och byter snabbt till de med sladd. Snart är vi igång och ljudet är av lite skiftande kvalitet och kanske strular det pga brusreduceringen, man flåsar ju lite då och då. Vi kör i lagom takt bort mot berget och när vi precis skall svänga in så missar vi avfarten och jag kör en U-sväng och viker in. Men Ifflandaren får lite strul med tangentbordet och jag väljer sedan att åka ut och åka in igen, när han är klar. Det kan ju vara kul att få en rättvis tid. Visserligen är tanken att köra lugnt men känns kroppen bra så... Ja, man vet ju aldrig. Vi börjar klättra och börjar väl runt 2,5 watt/kg men rätt snart så ökar vi och ligger oftare runt 3,0 watt/kg. Hmm, det var ju lite högt och det känns såklart lite mer och frågan är hur länge man orkar. I min värld borde det innebära att man skulle klara av berget på under timmen. Men det var lååång tid kvar. Och vi pratade om allt möjligt och sen visade det sig att vi hade gemensam släkt, det var oväntat. Men iaf. Vi tuffar på och jag måste sänka lite och det blir snarare nu ofta runt 2,6-2,8 watt/kg. Jag inser snart, och det säger Ifflandaren också, att det är kört att gå under timmen och det gör att vi sänker lite grand. Men jag tog i lite på slutet och Ifflandaren tryckte på rejält hårt och försvann de sista 400 meterna. Jag försöker ta i men jag ligger på gränsen och känner att benen börjar stumna. Det kommer folk bakifrån och det blev något tafatt försök att svara. Till slut är jag uppe och är tokslut. Det blev hela 71 minuter och det var lite av en käftsmäll. Det var visserligen ingen tävling och heller ingen smart upplagd plan för att klara av det och jag vet att jag var rätt nära innan operationen. Nåja, jag har tränat bra och hoppas att jag snart kan trycka på igen. Jag kör ju heller inte med cykelsko, på vänsterfoten, utan trycker bara, med foppatoffel, på en vanlig pedal. Jag har provat att ha foten i en cykelsko och det känns  hyfsat bra nu men väntar nog ett tag till. Efter backen så rullar vi ned och benen är fortfarande stinna och jag ger mig när jag kommer ut genom porten. Det blir 33,2 km och 1074 höjdmeter och en snittwatt på 194. Det med lite lugnare öppning och förstås lugnare avslut. Skulle tippa att jag snittade ungefär 220-225 watt uppför backen.