Onsdag och Ullis skulle sluta lite tidigare då hon skulle till sjukgymnasten. Och jag tänkte förstås hänga på. Så upp tidigt på morgonen och som vanligt slängde jag mig på morgontidningen och efter att ha läst den så löste jag den. Korsordet i den alltså. Efter det så fixade jag och donade jag lite innan jag gick ned till träningsrummet. Jag tänkte, återigen, dubblera med cyklingen. Ftp-programmet tänkte jag ta med Ullis på kvällen. Men lite extraträning ville jag få in. Jag ändrade, av nyfikenhet, till tempocykel. Jag ville se vad det blev för skillnad. En sådan hade jag ju i början, på Zwift. Det var ju då jag höll på att bli galen och inte förstod varför jag inte fick någon hjälp av att ligga med i en klunga. Men nu skulle jag bara softa och jag skall ju inte få hjälp hela tiden. Jag körde runt på New York-banan och jag märkte förstås att några ville ligga i rygg. Det känns ju alltid rätt okey att göra detsamma för de, som kör TT-bike, vet ju att de själva inte får någon hjälp om någon ligger före dem. Men jag åkte så sakta så jag vet inte om det var så mycket till glädje för någon. Men några var det som ville hänga på och så är det ju så många som kör träningsprogram. De är ju så bra så det är förståeligt. Jag gjorde en sprint och toppade då 176 slag/minuten men snittet på det relativt korta passet, 46 minuter, blev 145 slag/minuten. Relativt högt ändå men jag ser att jag snittade 173 watt så mitt minne är nog inte riktigt med mig. Och när jag ser pulskurvan så ser jag en ganska markant skillnad vid runt 7 minuter. Då ökade jag visst. Rätt in i Zon3. Ur träningssynpunkt ett skitpass då. Men men. Orkar jag bara köra ikväll så kan det inte vara negativt. 

När Ullis kom hem så var jag klar och vi åkte ganska direkt. Trots mycket trafik så gick det smidigt och snart stod vi och skulle betala parkeringen men det gick inte lika smidigt. En annan hade samma problem och minuterna gick. Till slut, och efter att jag ringt, så laddade jag ned Easypark, och då fungerade det. Men vi hade gott om tid och snart satt vi i väntrummet och bläddrade i lite kataloger. Efter en stund får vi komma in och Ullis får en ordentlig undersökning och lite övningar. Sen åkte vi hemåt och väl hemma så har klockan börjat ticka och det är tufft att hitta motivivationen. Ullis säger att hon bangar men när jag går ned så kommer hon ganska snart efter. Det är väl härligt att man triggar varandra!? :-) Lite tuffare idag men ändå helt klart görligt. Det börjar rätt lugnt men snart nog kommer det några riktigt tuffa intervaller man dock ganska korta, endast tio sekunders. Och så håller det på ett tag och när passet är klart, det tog en timme och en kvart så är vi nöjda men jag skämtar lite med Ullis att jag skall rulla ned någon kilometer för att få lite likes. Jag har iaf gett likes till den som är klar med ett pass och mycket riktigt! Det hoppar in flera stycken och jag skrattar. Ullis däremot får inga, där och då, men jag befann mig mitt i zonen där alla startar så det fanns massor runt mig och inga runt Ullis. Skämt åsido så är det kul och sporrande att köra Zwift men nu lockar värmen utanför. Jag har dock ingen cykel klar och nu väntar jag inte skattepengarna så jag kan köpa en utomhuscykel också. Jag kan givetvis köra lite på min tävlingscykel men jag vill egentligen inte slita för mycket på den.