Måndag och jäkligt bra drag på lektionerna men en lite småstökig lektion som gjorde att jag kände mig manad att ringa hem till några föräldrar. Men jag skulle ju ha tid till det också och passade på att smita in till klassen för att snabbt få några nummer. Där träffade jag eleverna igen och det framkom att de hade trott att lektionen var slut på grund av att de kollat på en klocka som nog stått helt still i flera år. Det förklade lite men ursäktade inte allt. Så det skulle bli till att ringa iaf men nu fanns det ändå en ursäktande faktor. Sen plingar det till i mobilen och jag har fått godkänt på senaste bokkursen, härligt! :-) Jag råkade ju misstolka begreppet essä riktigt rejält och trodde att det skulle vara en massa självreflekterande text. Nu var det betydligt bättre, sade professorn. Sen, efter sista lektionen, så skulle jag träffa en rektor som ville träffa mig. Och samtidigt så ringer en förälder upp, då jag pratat in ett meddelande, och rektorn tyckte jag kunde ta det då hon ändå skulle prata med expeditionen. Jag hör att hon säger något i förbifarten men snappar inte riktigt upp allt. Hmm, skulle jag hämta henne och vart? tänker jag. Jag pratar iaf med föräldern och samtidigt dyker en kollega upp som också vill träffa rektorn och jag säger sen att hon kan gå före då jag har tid. Men vart tog rektorn vägen? Jag går dit jag tror att hon sade att hon skulle men där hänger en möteskylt uppe... Oj då! Efter ett rätt långt tag så kommer hon gående och hon undrade vart jag tog vägen. Jäklars! tänkte jag. Inget bra agerande om hon hade ett nytt jobb till mig, som jag anade. Efter att kollegan pratat så var det min tur och det visade sig att hon skulle till en ny skola och ville ha mig med! :-) Jag hade redan misstänkt att hon hade ett jobb på gång, för mig, men inte att hon själv skulle dit. Och eftersom hon är den hittills bästa chef jag haft, och jag har såklart haft en del, så var det en klar bonus. Jag var redan glad över utmaningen som verkade vänta och nu blev det ännu bättre. Berömmet, som jag kom ihåg att hon sade, var att jag var stabil. Sade hon något mer så kommer jag faktiskt inte ihåg det. Det räckte bra och övermod skall man passa sig för! :-D Vad jag förstår så är det en annan rektor som tar hand om det slutgiltiga men jag har redan hört att han ville ha mig så allt ser positivt ut. Jag kommer inte avslöja mer förrän jag skrivit på men jag är riktigt taggad. Jag pratade med Ullis och hon tyckte vi kunde fira med att ta en sväng till stan och käka lite. Och passa på att köpa hem fläktar till träningsrummet. Sagt och gjort. Väl hemma så går luften ur mig och jag passade på att sträcka ut lite i sängen och väntade in Ullis. Sängen var ett dåligt val och jag höll på att somna. Men fort upp och iväg. Vi började med att äta på Heron och sen in till Jula, där de hade grymt bra pris på lite billiga ståfläktar, eller vad man kan kalla dem. Lite sämre kvalitet men 200 kronor är för billigt för att inte chansa. Vi tog de två sista och de hade visst fått in 180 (!) stycken, imorse. Jag tror dem för alla var där och slogs om dem så vi kom sista sekunden. Sen vidare till Decathlon, där vi köpte en löpbandsmatta till en kompis och jag passade på att köpa lite nya billiga skor. Typ slit-och-släng-skor. Funkar bättre än man tror och jag är inne på mitt fjärde par, därifrån, nu. 

Väl hemma så monterade jag ihop fläktarna samtidigt som vi tittade på Biggest och det blev min första vilodag på över sju (!) veckor. Närmare bestämt, sju veckor och två dagar. Några förkylningstendenser har det varit och i helgen så krånglade ju magen. Men i det stora hela så har det fungerat kanon! Och imorgon blir det löpning så jag har lite cykel att komma ikapp med sen.