Tisdag och sjukt bra lektioner på skolan. Jag körde både Skattjakten och ett orienteringstest. Väl hemma så ville jag träna med klubben men jag var öm i foten så det fick bli cykel igen. Det var som vanligt en massa intervaller och passet var ett medelhårt pass på knappa timmen. Jag körde igenom passet och körde tolv minuter till. Det blev 156 snittwatt och som vanligt blev det lite cool klungkörning, på slutet. Sen, duschade och klart, så var det dags att krypa till kojs och precis när jag skall lägga mig så ringer Felix. Hans bil startar inte och efter att han försökt, med lite hjälp, så är det bara att åka och hämta honom. Halv ett är vi hemma igen och jag får lägga mig. Bilen får vi lösa sen. 

Måndag och lite oroligt på jobbet. Inget vet riktigt hur det kommer att bli och jag försöker att inte tänka så mycket på det men innerst inne så är det klart att det påverkar mig. Jag blir lite sur om allt man byggt upp, kring eleverna, bara skall raseras. Men iaf. Lektionerna gick bra och jag körde en riktig rolig lek och det var kul att se eleverna. När jag kom hem så fick jag och Ullis för oss att ta en sväng till Ikea för att piffa upp träningsrummet med lite blommar. Det var en idé som jag fick och vi tyckte det skulle vara smart med plastblommor. Ullis var väl lite mer inne på det och hon har nog rätt. Det har varit ganska många blommor i omlopp i källaren. Väl på plats så gick vi direkt till blomavdelningen och efter ett tag så hittade vi fina exemplar. Men rätt dyrt, faktiskt. Men det är klart, de håller ju hur länge som helst och i källaren är det nog rätt smart. Speciellt i träningsrummet. På vägen hem så kollade vi in några fler affärer men jag var sjukt träningssugen så när vi kom hem så väntade jag inte utan skred till verket direkt. Det var ett medelhårt, på gränsen till lätt, pass men det var en timme och det skulle göras. Och klockan hade börjat ticka på. Jag körde passet och fortsatte i dryga sju minuter till. Så klockan hade gått över 22, en liten bit, när jag var klar. Så fort in i duschen och försöka komma ned i varv. 

Söndag och Ullis ville springa och heja lite på TUB-gänget. De som springer och springer och springer! Bara man är klar med sin 6,7 km-runda, i tid, så får man starta ett nytt varv varje heltimme. Förrförra året höll de på vansinnigt länge men i år var förhållandena sämre. Men många hade hållt ut till natten. När Ullis drog iväg så bytte jag om till cyklingen och när jag loggade in så ser jag att det danska gänget, DBR, precis skall starta. Så jag styr om och kör med dem istället. Det är visst en ny ledare, som skall köra. Han är nästan för snäll så det blir istället lite ryckigt. Det går för fort i början och sen, när många börjar klaga, så bromsar han och det går istället i snigelfart. Asch, många orkar inte vänta så det blir rätt utspritt. Jag rullar i mål och sen fortsätter jag och rätt som det är så är vi några stycken, från det danska gänget, som kör ihop och vi turas om att köra. Och det går rätt bra och vi håller ihop rätt länge. Det blir till slut 41,1 km och jag håller på totalt i en timme och sexton minuter. Rätt nöjd och kul körning. Snittwatt på 161 och 131 slag/minuten. Sen åkte Ullis iväg med Puff och jag passade på att jobba en del. På kvällen, sen, så ville jag springa lite också. Det blev 6,5 km och första halvan så var det tuffa intervaller. Riktigt skoj och det var skönt att köra lite lugnt på slutet. Snittpuls på 157 nu. 

Så var det lördag och Ullis jobbade lite extra och jag, och Tim, passade på att röja lite i källaren. Sen, när Ullis kom hem, så fixade vi oss iordning för att åka och kolla lite på ultraloppet, i Trosa. Loppet där man, varje heltimme, skall starta igen och sträckan är på 6707 meter. Det innebär att, bara man är klar för nästa varv i tid, får springa/gå i vilken fart man vill. Och taktiken är olika, speciellt i början på loppet. Vi tittade ett lite tag och hejade. Sen, åkte vi och köpte oss en varsin kaffe och hejade även ett varv till. Några verkade springa med mycket lätta steg och sprang fort. Men som sagt var. Här handlar det om att hålla ut länge och det är sällan ett alltför bra löpsteg vinner i längden. Vi åkte sen hemåt och nu skulle det tränas. Sen skulle vi bort till vännerna R och T, som bjöd på fika. Det blev återigen FTP Builder, för mig, men Ullis körde bara lite distans. Dock på samma bana och hon startade några minuter innan mig så jag försökte komma ikapp. Eller försökte och försökte. Kör man program så håller man ju det uppsatta ansträngningen så det går inte att köra ikapp med flit. Passet var roligt och omväxlande. Samma bana som sist och på slutet, när passet var slut, var jag nästan ikapp Ullis. Men lite trött var jag och nu var det lite bråttom. Fort in i duschen och sen bort till fikat. Fast jag var duktig och åt inget. Egentligen så berodde det nog mest på att jag glömde laktros-tabletterna hemma men vi kan väl låtsas iaf? :-) Skämt åsido så har jag steppat upp rätt rejält och jag hoppas det kommer synas sen. 

Mot kvällen så åkte vi tillbaka till loppet och målade upp Trossen-rakan men en massa namn och glada tillrop! Här skulle det sporras och många av våra lokala löparen gjorde det mycket bra. Tyvärr hade de anmält sig för olika föreningar och intressegrupper och det innebär förstås en sämre placering i lagtävlingen. Men men... Nästa år ställer nog både jag och Ullis upp men det är frågan om jag är så bra på det här. Jag stelnar ju gärna till, när jag står och vilar, så det kanske är fel upplägg för mig. Men kommer man bara igång så.... Ullis blev iaf rätt sugen. 

Mott jobbet och i bilen varnas det för halka och jag ser att det är två plusgrader. Oj då! Jag bestämmer att jag styr om utomhusidrotten för jag vill att eleverna skall ha en positiv bild av ämnet. Så när jag kommer fram, till skolan, så ser jag till att det sprids och ingen blir direkt ledsen. Jag kör lite löpskolningsövningar och sedan blir det "Skattjakten", för hela slanten. Det går lite segt i början men sen blir det en jäkla fart. Några blir trötta på en som de säger fuskar men när jag ser så säger jag till. Det är ju lite svårt att se allt. Och sen upprepar jag samma lektion men jag kör lite löpning med en specialgrupp. Sen hade jag tänkt att göra lite annat men de tyckte det var så roligt att springa runt och få sin tid så nästan hela lektionen gick åt till det. Sen får jag ett sms från Ullis som säger att hon har börjat springa och jag bestämmer mig för att inte gå till lärarrummet utan börjar bege mig hemåt men först efter att jag fixat lite inför nästa vecka. Jag plockar upp Ullis som hann springa en bra bit och vi tar lite att äta, efter att Ullis duschat, och sen beger vi oss till Safiren. Där skall jag prova att springa och jag snackar med Safiren-Micke, och visar vad Zwift är för något. Jag bara joggar på men efter en dryg kilometer så blir jag helt själv och jag ser att jag inte har något nätverk. Ajdå! Ullis kör lite gruppträning och när hon är klar kommer hon upp och jag har sprungit hela 7 km! Så jäkla glad och det är längst hittills. Det började med en väldigt låg puls, även för att vara löpning. Men mot slutet av passet så hade pulsen gått upp men det kändes ändå väldigt positivt. Ah, jag är klart hoppfull men det är ju en kamp mot klockan. Jag drömmer ju om sub10 men att bara slå pb är ju gott nog. Träningsmässigt, i mängd, så finns förutsättningar men man skall ju springa också. Efter löpningen så bytte vi om och jag kände mig lite flåsig men nu skulle det simmas. Jag börjar och tycker att jag omgående får in snitsen. Jag kommer ikapp Ullis och lägger mig bakom men killar henne på fötterna. Hon är dock snabb i vändningarna så vi håller samma avstånd länge. Sen bestämmer jag mig för att gå om och nu trycker jag på lite men känner att jag är på gränsen. Jag flåsar hårt och nu tar Ullis in på mig istället och jag spänner mig. Asch! Det går inte mer och jag väljer att kliva av. Rejält nöjd, dock! Jag försöker springa lite i vattnet men det börjar krampa i baksida lår så jag väntar istället in Ullis. Bra träningsdag och jag är som sagt var riktigt nöjd!

Väl hemma så var det en salig blandning av Let´s dance, Jurassic Park, finaste familjen och lite Zlatan. Jag somnade ovaggad...

Torsdag och det gick bra på jobbet. Det är bra när jag har träning nere på Skillingavallen för jag får verkligen jobba med foten då. Den behöver ju stärkas och det ordentligt. Skall det bli något Ironman, i höst, så måste jag börja pusha på nu. Men jag är positiv, det är det nog viktigt att vara. Väl hemma så var det förstås mat och sen träning. Vi har fått bra rutin på det här nu men först satte jag ned foten, i ett ärende. Jag var rätt bestämd och det kanske inte uppskattas, iaf inte kortsiktigt, men jag hade inget val. Men nog om det. Ullis och jag hittade en ny cool runda och den var vi tvungna att prova. Bägge två körde FTP-programmet och det var kul att köra på nya banor. Jag är ju lite barnslig och ropade hela tiden när det var nya saker. Som när det dök upp en dinosaurie... :-) Passet var klart görbart och vi fortsatte ett tag till sen. Det blev till slut 44,7 km på en timme och 22 minuter - Nice! Snittpuls på 132 slag/minuten och snittwatten hamnade på 164, men jag gick lite hårt på slutet. På kvällen så tittade vi på "Hälsningar från". Det är kul och nu var det nog från 1988 och det var en kul familj där mamman såg ut att vara yngre än dottern. 

Första maj och som arbetarbarn skall det ju betyda någonting men det har det aldrig gjort. Men jag tycker att det är bra att det finns de som engagerar sig. Arbetarbarn förresten. Några i min närhet har väl försökt gjort några klassresor men det handlar om att hitta sig själv, det är det viktigtaste. Att inte tro att man inte duger som man är. Det fick jag erfara idag, igen. Men jag mår bra och så även min familj. De som betyder allra mest för mig. Härligt! Och vad kul att en gammal elev till mig talade på första maj, roligt! Jag har förstått att jag betytt en del för honom och han, som vi kan kalla för Vargen, var en riktig mönsterelev och jag önskar honom all lycka i framtiden. 

Men vad hände hos gamla familjen B då? Jo, givetvis blev det träning och vi hoppade upp på hojarna och köttade på med vårat ftp-builder up-program. Det blev dryga timmen och det plingade till på träningskontot med 35,9 färska kilometer, nice! Snittpuls på 130 och snittwatten på 164. 

Och just ja! På kvällen så körde jag lite löpning också och fick ihop 4,82 km. Det börjar ta sig!