Med gårdagens simning, i färskt minne, så ville jag ha revansch fast det var Ullis som tog upp att vi kunde ju åka till Stensund och simma lite. Och äta lite god lunch. Ja, varför inte, tänkte jag och kanske låg det en revanschlust och lurade hos mig. Men först tog vi en tur till Trosa och jag skulle hämta ut min köldastmamedicin och vi kikade in på lite butiker. Själv hade jag ju också öppet, i min butik, men den tog Tim hand om. Det brukar dock vara rätt lugnt och det mesta sker över nätet. Efter det så hoppade vi in på ICA Trossen och köpte lite sallad och jag borde nog tagit kvitto för två små PET och två sallader borde väl inte kosta 257 kronor? Ullis sallad var rätt liten medan min var mera normal dock. Nåja, det skulle kunna stämma för det var ju inte så mycket grönt i min, direkt. Väl framme så ser vi Bruzellen och vi morsar på honom, och de han är tillsammans med, men han verkar lite frånvarande och alla verkar titta ned på backen. Sen får vi höra att någon tjej tappat ett örhänge och vi tittar förstås också, då vi går vidare mot "vår" brygga. Där vi alltid brukar sitta. Det var en skön bris och vi käkade våran lunch och det smakade iaf jäkligt bra. Sen går jag ned på bryggan och känner lite på vattnet. Det är förstås jäkligt kallt, iaf i början, men sedan känns det lite bättre men kallt är det. Vi hör lite uppgifter på allt mellan 16 till 18 grader. Sedan kommer Ultra-Tommy och vi snackar med honom och hans fru. De skall åka iväg och håller på att packa in i båten och snart så byter vi om och jag har förstås puffat lite och nu i lagom tid tills jag skall simma. Det är lite kallt i några minuter men det känns klart bättre än jag trott och jag provar lite och det är absolut lite småstökigt att andas men klart bättre än igår. Snart så är Ullis okcså i och vi simmar lite fram och tillbaka. Vågorna börjar tillta lite så simmar med skydd av bryggorna. Det får bli en bra start och efter någon kvart så räcker det. Tyvärr så har klockan laddats ur så jag får uppskatta lite och vi säger väl 400 meter. Det gör inget att det blev lite kortare men nu känner jag att bara måste simma ikväll. 

Väl hemma så får Ullis och jag ett ryck och åker till stan och kollar in paviljonger och det blir en massa affärer och vi kommer hem sent. Tyvärr utan paviljong och det är frågan om jag inte skall bygga en trall förstås. Men hur stor skall den blir och hur skall jag bygga den. Sen får jag ett ryck och jag känner att jag måste träna. Klockan har tickat på och det lär ju inte vara så många svenskar ute på Zwift en lördagskväll. Men jag såg några enstaka faktiskt. Desto mer amerikanare. Fast jag fick tagga igång mig ordentligt för det var det tuffaste passet hittills, i mitt ftp-program, med en stress point på 87. Men så fort jag startade så vaknade benen men jag var lite orolig för kramp, då jag kände mig lite stel i baksidorna. Visst tog det emot lite men jag kände mig stark och med Def Leppard, i spelaren, så gick passet som en dans. 90 minuter cykel på kvällskvisten - me like! :-)